Jurist påstods ha varit drograttfull

Norrbottens-Kuriren, exp. nr: 136/2015, dnr: 50/2015

Norrbottens-Kuriren skrev om en känd jurist som misstänktes för drograttfylla. PO skriver att rubriken Den drogmisstänkte juristen går fri – skyller på passiv rökning är graverande. Där finns två misstänkliggörande begrepp. Att ”gå fri” är inte det samma som att ”frias” från misstankar. Att gå fri innebär att den det gäller är i grunden skyldig, men har på något sätt lyckats undgå rättvisan. Till det kommer uttrycket ”skyller på”, som antyder en undanflykt från ett faktiskt förhållande. Att tidningen fortsätter att antyda att anmälaren egentligen är skyldig, när han friats från misstankar, har förorsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada.

Sammanträdesdatum 2015-11-17

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrbottens-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________________

Genom beslut den 14 augusti 2015 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan mot Norrbottens-Kuriren till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

 Vad tidningen skrev

Den 12 november 2014 publicerade Norrbottens-Kuriren en artikel på sin hemsida som hade rubriken Känd jurist misstänkt för drograttfylla. En känd jurist från Norrbotten hade stoppats i en poliskontroll på E4 veckan innan. Han uppvisade fysiska tecken på drogpåverkan och togs med till polisstationen för provtagning.

Testerna visade på förekomst av narkotikaklassade preparat. Enligt uppgifter till tidningen rörde det sig om amfetamin och THC (aktiva ämnet i cannabis, PO:s anm). Juristen själv ville inte kommentera ärendet närmare, men sade att det troligtvis rörde sig om att han fått mediciner i ett annat land där han hade varit inlagd på sjukhus. På tidningens fråga att han enligt uppgift testats positivt för amfetamin och THC och alltså inte tagit några narkotikaklassade preparat svarade juristen:

”Jag har inte fått några analyser ännu, men skriv vad ni vill. Jag har inga synpunkter på det.” ”Men jag har legat på sjukhus utomlands och inte sett analyssvaren ännu.”

Förundersökningsledaren X (ett namn angavs) bekräftade att det fanns en pågående förundersökning och att en man var misstänkt för ringa narkotikabrott och drograttfylleri. Hon betonade dock att snabbtester inte var helt tillförlitliga och att de definitiva provsvaren väntades inom den närmsta veckan.

Den 18 februari 2015 publicerade tidningen artikeln Den drogmisstänkte juristen går fri – skyller på passiv rökning.

Det var tidigt en novembermorgon förra året som den kände juristen blivit stoppad på E4. Han uppvisade fysiska tecken på drogpåverkan och patrullen beslutade att ta med honom till polisstationen för provtagning.

Ärendet hade i förra veckan överlämnats till åklagarkammaren. Vice chefsåklagaren hade nu fattat ett beslut att inte väcka åtal. Åklagaren sa att han inte kunde motbevisa den misstänktes inlaga som gick ut på att han ska ha utsatts för passiv rökning.

Till tidningen hade mannen förklarat att det troligen rörde sig om mediciner från utlandet. Åklagaren kunde inte kommentera det. Han kunde bara gå på det som framkommit av utredningen. Det rådde sekretess kring ärendet. Utlåtandet från rättsmedicinalverket påvisade låg koncentration i blodet vilket gjorde att passiv rökning inte kunde uteslutas.

Artiklarna hade också publicerats i papperstidningen 13 november 2014 respektive 19 februari 2015. Rubrikerna var Känd jurist misstänks för drograttfylla och knarkbrott samt Juristen frias från misstanke om droger. I artikeln från den 19 februari fanns också ett faksimil med rubriken från den 13 november.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till PO av den omskrivne juristen.

Anmälaren anförde att han tidigare varit verksam i A som delägare i en namngiven advokatbyrå. Efter Kurirens artikel den 12 november 2014 hade han lämnat byrån och var sedan dess sjukskriven. Att artikeln varken innehållit namn eller bild hade inte hindrat att hans namn spreds hos allmänheten. Och det hade gått fort. Redan på kvällen den 12 november kände anmälaren sig tvungen att slå av telefonen. Artikeln följdes upp den 18 februari 2015 och det förbättrade inte hans situation.

Eftersom artiklarna handlade om samma sak borde även den första artikeln, trots att tre månader förflutit, omfattas av PO:s prövning. Efter den första artikeln hade anmälaren låtit saken bero. Nu fick det räcka.

Att hans namn spreds som en löpeld förvånade honom inte. Den första artikeln pekade ut en känd manlig jurist från Norrbotten. Där, som på andra ställen i landet, är försvarsadvokaterna juristkårens ”kändisar”. Skälet var medias fokusering på försvararnas arbetsfält. I Norrbotten fanns två renodlade försvarsadvokater. Anmälaren anförde att han var den ene (den andre tvingades för övrigt att omgående gå ut med en egen dementi på nätet).

Vidare kunde läsarna sluta sig till att det handlade om något kopplat till A. Att X var A-polisens språkrör visste nog de flesta i Norrbotten. Alla i A visste vem hon var. X bodde i A, var en ”kändis” och uttalade sig regelbundet i tidningarna. Redan hennes namn borde alltså ha varit mer än tillräckligt för att hans namn skulle började spridas. I regionen fanns bara en annan manlig jurist. Han närmade sig pension och sysslade främst med arvskiften. Därför framträdde denne sparsamt i offentligheten.

På grund av artikeln hade anmälaren lämnat advokatbyrån, ställt in samtliga sammanträden och förhandlingar, avsagt sig alla uppdrag och sjukskrivits.

Vad sedan gällde själva sakinnehållet i artikeln påstods att han skulle ha uppvisat ”fysiska tecken på drogpåverkan”. Det var rent trams. Från polisens håll hade inte vid något tillfälle antytts något sådant. Det borde i så fall ha framgått av primärrapporten. De båda tjänstgörande poliserna hade förklarat sig villiga att vittna om det.

Polisen hade stoppat honom eftersom han hade legat nära ett framförvarande fordon. Anmälaren och polisen hade sedan kommit att prata i allmänna ordalag. Han hade då spontant bland annat berättat att han den senaste veckan legat isolerad på två utländska sjukhus och vilka mediciner som han fått. Han hade visat medicinförskrivningarna för polisen.

Även om det handlade om ett annat EU-land var polisen inte säker på att samtliga läkemedel medgav bilkörning också i Sverige. Förskrivningarna var avfattade på spanska. Av den orsaken kontaktades det inre befälet, som inte heller visste. För att få saken ur världen föreslog anmälaren en provtagning. Efter att polisen till en början ställt sig tvekande, genomfördes en sådan.

Norrbottens-Kurirens källa hade fel. Anmälaren skrev vem källan kunde vara men visste inte varifrån denne fått sina uppgifter. Han hänvisade i stället till de två poliserna.

Det som var förödande med artikeln var inte påståendet om fysiska tecken utan påståendet om amfetamin. Uppgiften kom att överskugga allt annat och det var den drogen som ryktena kom att handla om. Detta var också skälet till att han omedelbart lämnade byrån. Det handlade om delägarkamraternas förtroende.

Tidningen hade förlitat sig på ett så kallat snabbtest. Testen gav svar direkt men de var osäkra och godtogs inte av svenska domstolar. Norrländska Socialdemokraten hade gjort en annan bedömning och valde att avvakta Rättsmedicinalverkets analys. De var säkra, men dröjde 1-2 veckor. Tidningen borde inte ha chansat utan avvaktat, särskilt gällande amfetaminet som var en tung drog. Uppgiften var särskilt ägnad att framkalla läsarnas missaktning av honom.

Han kände många i länet och särskilt i A. När han och hans son skulle handla på kvällen fick de vända innan sonen hann se tidningens löpsedel. Den tog bara upp en enda sak ”Känd jurist gripen för drograttfylleri”.

Rättsmedicinalverkets slutsvar kom. Det fanns inget amfetamin i något av proverna. Det rapporterade inte tidningen om. I stället valde tidningen att vänta i tre månader. Ryktesspridningen kunde alltså fortsätta under den tiden.

I artikeln från den 18 februari 2015 valde Norrbottens-Kuriren fortfarande att inte rentvå honom från amfetaminet. I stället skiftades nu fokus till en misstanke om rökning av marijuana. Tidningen skrev att han friats men påstod att han skulle ha skyllt ifrån sig. Chefredaktörens budskap var alltså tydligt: Egentligen var han skyldig.

Artikeln talade för sig själv. Det handlade om bedrövlig journalistik. Frågan var nu bara om läsarna äntligen skulle få veta att han legat för nära framförvarande fordon.

Tidningens yttrande

Norrbottens-Kuriren svarade genom sin ansvarige utgivare. Han anförde att tidningen skrivit om att en känd jurist i Norrbotten stoppats i en poliskontroll på E4. Varken juristens hemvist eller var på E4 han stoppats angavs. I händelsebeskrivningen (bifogad kopia) på polisen.se/Norrbotten, daterad 2014-11-05 klockan 08:20, framgick följande:  

Rattfylleri, (närmare ortsangivelse angavs)

Man stoppad i poliskontroll. Visade fysiska tecken på drogpåverkan. Snabbtest på polisstationen visade tecken på förekomst av narkotikaklassade ämnen. Provtagning och förhör utförda. Mannens körkort omhändertaget i avvaktan på vidare utredning och analyssvar.

Anmälarens påstående om att den publicerade uppgiften om drogpåverkan var ”trams” var alltså felaktigt. Att det rörde sig om en misstanke, att resultatet kom ifrån ett snabbtest och att en mer tillförlitlig analys skulle genomföras av SKL (eg. Rättsmedicinalverket, PO:s anm) framgick av den första artikeln. Vad gällde den artikeln hänvisade tidningen till tremånadersregeln och anförde att artikeln inte kunde omfattas av PO:s prövning.

Antalet kända jurister i Norrbotten är mycket stort. I länet finns 14 kommuner och dagligen omskrevs ett stort antal åklagare, domare, bolagsjurister och försvarsadvokater. Antalet jurister i Norrbotten beräknades till fler än 200. Många av dem var välkända (till exempel utsågs två åklagare till Årets norrbottning 2009) och var att betrakta som offentliga personer.

Att omskrivas som en ”känd jurist från Norrbotten” bidrog alltså inte till att anmälarens identitet röjdes. Att anmälarens namn ändå spreds på hans egen arbetsplats och inom rättsväsendet i Norrbotten var i sammanhanget oundvikligt och berodde på omständigheter som inte Norrbottens-Kurirens journalistik kunde beskyllas för.    

Allmänintresset kring en händelse där en känd jurist stoppats av polis och visade tecken på drogpåverkan och provtagningen visade förekomst av narkotika, var självklart stort och motiverade en publicering.

Ärendet flyttades sedermera till en annan åklagarkammare, och omfattas av sekretess. Tidningen kunde alltså inte få ut provsvaren från åklagarkammaren. Inte ens när vice chefsåklagaren fattat beslut om att inte väcka åtal släpptes några uppgifter om vilka droger som funnits i anmälarens blod. Av vice chefsåklagarens uttalande framgick dock att det förekommit en låg koncentration av någon drog i blodet, och att anmälaren förklarat detta med ”passiv rökning”.

Att en känd jurist i Norrbotten förklarar drogförekomst i blodet med passiv rökning var självklart allmänintressant. Likaså det faktum att den förklaringen ledde till att vice chefsåklagaren konstaterade att han ”inte kan motbevisa den misstänktes inlaga”. Vilken drog det rörde sig om var anmälaren välkommen att upplysa redaktionen om. Utgivaren noterade emellertid med intresse att anmälaren i sin skrivelse till PO nämnt marijuana. Någon sådan uppgift fanns inte i Kurirens artikel.

I artikeln 18 februari fanns inga uppgifter som kunde leda till att anmälarens identitet röjdes. Han beskrevs enbart som ”den kände juristen från Norrbotten”. Inte i någon artikel hade han beskrivits som försvarsadvokat.

Även om tidningens svar koncentrerades till artikeln den 18 februari påpekade ändå utgivaren att det som anmälaren nämnt om polisens förundersökningsledare var felaktigt. X jobbade inom ett område där fem kommuner var huvudområde. Samtliga förundersökningsledare i Norrbotten betraktades dock som en resurs för Norrbottens samtliga 14 kommuner, och tilldelades därmed regelbundet ärenden som berörde hela Norrbotten. De kunde även tilldelas ärenden i region Nord, som omfattade hela norra Sverige.

PO:s bedömning

De anmälda artiklarna reser en rad mycket intressanta frågor. Den första handlar om tremånadersregeln.

För att PO ska inleda en prövning krävs att anmälan inkommit inom tre månader från publiceringen, om det inte finns särskilda skäl. Särskilda skäl för prövning har ansetts föreligga när det funnits frågetecken kring postgången och publiceringen endast har varit en eller ett par dagar över tiden för tremånadersregeln. Det kan också i vissa fall röra sig om att en person varit häktad med restriktioner eller legat i koma.

Med tanke på den digitala värld vi lever i idag kan finnas skäl att utvidga de särskilda skälen. Det kan röra sig om fall när en tidning hänvisar till äldre material som med lätthet kan hittas av läsarna och det inte finns något tillräckligt allmänintresse som motiverar ytterligare publicering.

I det här fallet finns i papperstidningen från den 19 februari ett faksimil som hänvisar till publiceringen i papperstidningen den 13 november. Det kan diskuteras om ett sådant faksimil kan anses innebära att materialet med lätthet kan hittas av läsarna.

Mot bakgrund av den praxis som finns gällande tremånadersregeln stannar jag i det här fallet ändå vid att det inte finns särskilda skäl att ta upp publiceringen från den 12, 13 november 2014 till prövning.

Vad PO prövar är om enskilda har blivit utsatta för oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen. Av vikt för bedömningen är graden av utpekande. I en artikel som består av allvarliga anklagelser eller andra uppgifter av känslig karaktär räcker det i allmänhet med ett begränsat utpekande av den enskilde för att en artikel ska anses ha brutit mot god publicistisk sed.

I artikeln från den 18, 19 februari 2015 rapporteras om en man som är känd jurist från Norrbotten. Det framkommer att han vid en trafikkontroll uppgivit att han varit sjuk under en utlandsvistelse och att han under ett sjukhusbesök ska ha fått en del för honom okända mediciner. Uppgifterna om honom är således begränsade även om informationen om utlandsvistelsen skulle kunna leda till ett något mer utvidgat utpekande.

Vidare framkommer att åklagaren har beslutat att lägga ner åtalet eftersom denne inte kan motbevisa vad juristen har anfört om att han blivit utsatt för passiv rökning. På tidningens fråga att mannen i en tidigare intervju med tidningen förklarat att det troligen rörde sig om mediciner från utlandet svarade åklagaren att han inte kunde kommentera det. Åklagaren kunde bara gå på det som framkommit av utredningen. Åklagarens uttalande betyder att juristens yrkande, om att han utsatts för passiv rökning, har varit tillräckligt för att inte väcka åtal.

När det gäller utpekandet innebär begreppet ”känd jurist” från Norrbotten att en viss krets förstår vem det rör sig om. Till den kretsen hör kollegerna på advokatbyrån och en rad andra jurister i regionen, såväl privatpraktiserande som verksamma inom domstolsväsendet. I kretsen finns naturligtvis även familj och vänner.

För de närmaste har anmälaren möjlighet att förklara vad som inträffat, men han kan av naturliga skäl inte göra det för den större kretsen av kolleger av olika slag. Då han i sitt yrke är beroende av att verka i denna krets, till exempel som försvarsadvokat i olika rättegångar, är det viktigt att förtroendet för honom inte rubbas. Att han inte framställs som narkotikamissbrukare, trots att han inte dömts för brott.

Sakläget vid publiceringen av den andra artikeln är att utredningen faktiskt lagts ned. Han är friad från misstankarna om drograttfylla. Trots detta väljer tidningen att än en gång redogöra för att anmälaren uppgivit att han fått mediciner i samband med en sjukhusvistelse utomlands. En uppgift som bidrar till att misstanken om att han nyttjat droger i samband med bilkörningen hålls vid liv.

Särskilt graverande är tidningens rubrik Den drogmisstänkte juristen går fri – skyller på passiv rökning. I rubriken finns två misstänkliggörande begrepp.

Att ”gå fri” är inte det samma som att ”frias” från misstankar. Begreppet innebär att den det gäller i grunden är skyldig, men att denne på något sätt lyckats undgå rättvisan. Svenska akademiens ordbok hänvisar till ordspråket ”De små tjuvarna hänger man, men de stora går fri” (SAOB, sökord ”Fri” paragraf FRI10, 10.).

Till det kommer uttrycket ”skyller på”, som antyder en undanflykt från ett faktiskt förhållande, i det här fallet drogpåverkan.

Att tidningen fortsätter att antyda att anmälaren egentligen är skyldig, när han friats från misstankar, har förorsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada inför den krets som förstår att publiceringen handlade om honom. För det bör Norrbottens-Kuriren klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Norrbottens-Kuriren har anfört bl.a. följande. Det är fråga om ett uppseende­väckande sakförhållande av allmänintresse som bör redovisas även om det inte leder till åtal eller fällande dom. Det finns grund för den misstänkliggörande rubriksättningen.

Anmälaren har inte yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd gör samma bedömning som PO. Norrbottens-Kuriren ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Vad innebär ett fällande beslut?

I de fall där en tidning klandras av PON måste tidningen publicera det fällande beslutet. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift, som delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 13 000 kronor. Tidningar med större upplagor betalar 32 000 kronor.

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-fre kl 10-12 & 13-14. Dag före röd dag kl 10-12.

Kansliet har sommarstängt 10 juli-11 augusti.
Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson