Klandras för reportage om kyrkostrid på Gotland

Dagen publicerade i april 2015 ett reportage med rubriken Sprickorna bakom domkyrkans fasad. Tidningen riktade på en rad punkter kritik mot domprost Mats Hermanssons sätt att leda arbetet i domkyrkoförsamlingen. Bland annat påstods att han med erbjudande om högre lön försökt ”muta” en medarbetare att stanna kvar i organisationen. I reportaget kritiserades även kyrkorådets vice ordförande Inger Harlevi och integritetskänsliga uppgifter om hennes uppträdande vid ett möte publicerades. För detta och för att tidningen framfört flera allvarliga påståenden, som domprosten och vice ordföranden inte samtidigt fått kommentera, bör tidningen, enligt PO och PON, klandras.

Dagen, exp. nr: 11 och 12/2016, dnr: 71 och 72/2015

Sammanträdesdatum 2016-02-16

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Dagen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

__________

Genom beslut den 17 november 2015 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan till Pressens Opinionsnämnd.

Beslutet har följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 30 april 2015 publicerade Dagen ett reportage med rubriken Sprickorna bakom domkyrkans fasad.

Av ingressen framgick att detta var berättelsen om vad som kunde hända när ordningen som inrättats i kyrkan efter skilsmässan från staten inte fungerade. Berättelsen avslöjade både händelser i en specifik församling och generella problem som skulle kunna uppkomma var som helst i Svenska kyrkan.

Reportaget var indelat i olika kapitel. Det första hette Prästen. Det berättade om en präst i Visby stift som avsagt sig ämbetet 2008 sedan det kommit fram att han haft sexuella relationer med ungdomar. I mars 2014 ansökte han hos domkapitlet i Visby stift om att få tillbaka rätten att vara präst.

I nio månader utreddes anmälan och vid ett möte den 12 januari 2015 beslutade ett enigt domkapitel att ge mannen prästkragen tillbaka. För domprosten Mats Hermansson, som var bortrest, röstade en ersättare.

I februari ledde beslutet till en omfattande uppmärksamhet i medierna, såväl lokalt som på riksplanet. Mats Hermansson tog avstånd från beslutet. Mediedrevet pekade ut biskop Sven-Bernhard Fast som ansvarig för beslutet. Dagen skrev:

”En djup spricka öppnar sig mellan domkyrkoförsamlingen och biskopen.”

”Domprosten är självskriven ledamot i domkapitlet. När domkyrkoförsamlingen under Mats Hermansson agerar i medierna mot sin egen biskop, domkapitlets ordförande som han dessutom är ställföreträdande för, innebär det en konstitutionell kris.”

”Dagen har granskat dokument, hemliga brev och gjort djupintervjuer med över 20 personer. Bilden är enhetlig och klar: sprickan som går mellan domprost och domkapitel döljer större sprickor i församlingen.”

Kapitel två hette Brevet. Det berättar om ett brev som biskop Sven-Bernhard Fast skrivit till domkyrkoförsamlingen i Visby stift. Det skrevs efter att domprost Mats Hermansson presenterat en omorganisation för medarbetarna, en omorganisation som skulle innebära att några skulle sägas upp, andra få tjänsten neddragen, att verksamheter skulle läggas ned och personalen flyttas.

I brevet, som delvis är citerat av Dagen, kritiserar biskopen den planerade omorganisationen och hur den presenterats för personalen. Tidningen skriver:

”Informationen kom ’som en blixt från en klar himmel för personalen, liksom för mig’ skriver Sven Bernhard Fast och avslutar med orden: ’Ett sådant sätt att behandla utsatta medarbetare kan jag inte benämna på annat sätt än ovärdigt.’”

Tidningen konstaterar även att en biskop inte har stor makt över sitt stift. Efter skilsmässan från staten bygger biskopens tillsynsansvar över församlingarna på att församlingarna vill lyssna.

Därefter beskrev tidningen en snabb händelseutveckling:

  • Måndagen den 9 februari mejlade biskopen sitt brev till församlingen.
  • Tisdagen den 10 februari ringde den första reportern och bad om domkapitlets protokoll från den 12 januari, det möte där den sexanklagade prästen medgavs återinträde i ämbetet. Fyra veckor efter beslutet den 12 januari.
  • Onsdagen den 11 februari kallades Mats Hermansson och ordföranden för domkyrkoförsamlingens kyrkoråd till ett möte med biskopen och en adjunkt. Om det mötet skriver tidningen:

”Inger Harlevi (kyrkorådets vice ordf. PO:s anm.) är inte kallad, men tränger sig in, gråter och skriker åt biskopen: ’Jag ska vidta åtgärder!’ Biskopen svarar med sin lugna stämma: ’Vad är det för åtgärder du tänker vidta, Inger?’.”                                                                     

Så fort den första artikeln om beslutet att ge tillbaka kragen till den före detta prästen lades ut på lokaltidningens webbplats, skrev Inger Harlevi om saken på Facebook. Hon menade att beslutet grundades på biskopens bedömning, trots att hela domkapitlet ansett att det var lämpligt att mannen fick verka som präst igen.

Mats Hermansson tryckte på gillaknappen till Harlevis inlägg – och så rullade ett mediedrev i gång.

Tredje kapitlet hette Mönstret och handlade huvudsakligen om Mats Hermanssons arbete som domprost. Hans omorganisering betecknas av tidningen som en ”chockneddragning” och en i raden av ”skrivbordsprodukter”. På en rad punkter framförs kritik:

  • Han bytte plats på två präster som verkade i olika kyrkor för att ”försvaga stabiliteten i det högkyrkliga församlingslivet som växt fram före honom”.
  • En sjukskriven diakon har anmält honom till domkapitlet och menar, enligt Dagen, att domprosten systematiskt har försökt knäcka henne med ”administrativa straffsanktioner” och hindrat henne från att utföra sitt arbete som diakon.
  • Han har försökt lägga munkavle på sina medarbetare genom att föreslå att frågor från media om omorganisationen ska hänvisas till honom.
  • Han hade anställt sin frus dotter i ett omtalat hälsoprojekt.
  • Samtliga anställda hade fått erbjudandet att på arbetstid få pilgrimsvandra i Sverige eller utomlands. Vid ett möte i april hade domprosten inte velat berätta vad det skulle kosta, men uppgifter cirkulerade om 2,7 miljoner kronor.
  • För 100 000 kronor av församlingens medel ”har Mats Hermansson låtit bygga ett lusthus i trädgården till sin tjänstebostad”.
  • Han har försökt styra hur en medarbetare skulle uttala sig i lokalradion. Denne uppmanades att säga att han ”blivit erbjuden ett inspirerande arbete med ledaruppdrag”.

Personen i fråga hade sagt upp sig när verksamheten i en viss kyrka skulle avvecklas. Domprosten hade via sms försökt övertala honom att stanna kvar och medverka i omorganisationen. Tidningen skrev:

”Uppmaningen kom med en muta: 4 000 kronor mer i månadslön”. Personen sa då till domprosten:

”Jag kan inte hyckla.”

Varvid domprosten, enligt tidningen svarat:

”Ja, det är en svaghet hos dig.”

Fjärde kapitlet hette Hermansson och Harlevi. I det berättades bland annat att Inger Harlevi hade varit med och rekryterat Hermansson till rollen som domprost. Då hade han haft liten erfarenhet av att vara ledare och chef i en församling och domkyrkoförsamlingens samtliga präster hade motsatt sig tillsättningen. Inom ett år hade alla präster utom en slutat, liksom diakoner och pedagoger.

En tidigare anställd menade att domprosten var den farligaste sortens chef: han förenade laissez-faire med att vara auktoritär. Mitt i natten kunde det komma ett mejl med nya riktlinjer. En medarbetare hade fått besked om ändring av sin tjänst via sms på midsommarafton. Tidningen konstaterade:

”Under Mats Hermanssons chefskap frodas A- och B-lag bland de anställda, mobbningskulturer och informella ledarskap.”

”När personalen reagerar på maktutövandet kallas det samarbetsproblem.”

I samma kapitel berättades att det 2011 hade uppmärksammats att Inger Harlevi, då kyrkorådets ordförande, och Mats Hermansson intygat falskt om en kyrkoantikvarisk ersättning. En renovering som församlingen fått pengar till hade inte ägt rum. Det hade blivit polisanmälan och hård revision. Stiftet hade 2010 fått 62 miljoner i kyrkoantikvarisk ersättning. År 2012 fick stiftet endast 400 000 kronor.

Händelsen gjorde att Inger Harlevi tog timeout. Efter en tid hade hon kommit tillbaka som kyrkorådets vice ordförande. Men, enligt samstämmiga uppgifter till tidningen, var hon fortfarande den som hade den verkliga makten i kyrkorådet.

Det sista kapitlet i artikeln hette Vad händer nu?. Tidningen skrev:

”Bakom den offentliga bilden finns en berättelse som pekar på att en osund ledarkultur utvecklats i Visby domkyrkoförsamling. Människor far illa. När biskopen försöker ingripa riktas strålkastaren mot honom själv.”

En intilliggande artikel, skriven av en annan reporter, hade rubriken Domprosten: Vi har följt regelboken.

I texten menade Mats Hermansson att det inte rådde någon förtroendekris mellan honom och biskopen. Han såg inte biskopens skarpt formulerade brev som något ovanligt och menade att biskopens påstående om att medarbetarna hanterats på ett ovärdigt sätt fick stå för honom.

Tidningen konstaterade att hans frus dotter varit anställd i ett hälsoprojekt och att det planerades för en pilgrimsresa för hela personalen till Santiago de Compostela. På frågan hur detta gick ihop med nedskärningarna svarade domprosten:

”Jo, jag vet att det är många som tycker att det är konstigt. Men det är väl ännu viktigare om det är så att man lever i kristid, att man också satsar på personalen. Vi får se vad vi har råd med i budgeten för 2016.”

Han tillfrågades även om mejlet där han föreslog att medarbetarna skulle hänvisa till honom när det gällde omorganisationen och svarade:

”Det är självklart att vi inte går ifrån svensk lagstiftning. Det finns inga behov av munkavle på någon. Det var inte alls tanken, utan hänvisa till mig om du inte riktigt vet hur du ska svara på frågorna.”

Samma dag publicerade Dagens ledarsida en artikel med utgångspunkt i reportaget från Gotland. Temat var biskoparnas försvagade position.

Den 7 maj 2015 publicerade Dagen två uppföljande artiklar. Den första hade rubriken Facken: De anställda är rädda för att kritisera med underrubriken Bekräftar bilden i Dagens granskning av situationen i Visby domkyrkoförsamling.

Enligt ingressen målade fackombuden upp en bild av personal som hade ont i magen, grät och inte vågade föra fram kritik.

Kretsordföranden för KyrkA, Kyrkans Akademikerförbund, menade att bilden stämde väl med verkligheten. Men enligt honom hade inte allt varit frid och fröjd innan Mats Hermansson fått jobbet som domprost:

”Problem med rädsla bland personalen har funnits betydligt längre, någon har sagt att det sitter i väggarna, men så enkelt är det förstås inte.”

En faktor han bedömde som anmärkningsvärd var den stora personalomsättningen som pågått sedan Hermansson blivit domprost:

”Det är naturligt att vilja omge sig med folk man själv fått vara med och välja, men av de präster och diakoner som då arbetade i församlingen finns ingen kvar idag.”

En likartad bild gavs av en representant för fackförbundet Vision. Bland annat hade sjuktalen ökat efter att planerna på en omorganisation blivit kända. Folk grät och mådde dåligt av att gå till jobbet.

Den andra artikeln hade rubriken Forskare: Mobbning kan gynna korruption.

Tidningen hade intervjuat korruptionsforskaren Andreas Bågenholm om situationen i Visby domkyrkoförsamling. Han menade att det lät som en extremt toppstyrd arbetsplats, där man formellt styrde med regelboken. Han sa att ”En korrupt kultur är auktoritär, alla vet men ingen vågar göra något.”

Hans definition på korruption var att utnyttja en offentlig anställning för privat nytta. Nepotism föll under lagens jävsparagrafer:

”Att anställa sin fru eller dotter är aldrig okej. Det skulle jag säga är en tydlig indikator på korruption.”

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av domprost Mats Hermansson. Han menade att artikeln var full av sakfel och påhopp på hans person. Lögner och rykten som florerade på stan hade lyfts upp till sanning.

Enbart kritiker fick komma till tals. Det var inte svårt att hitta kritiska röster på en arbetsplats där man förberedde en omorganisation.

Tidningen påstod att det fanns en konflikt mellan biskop och domprost. Var kom det ifrån? De hade inte uttalat sig negativt om varandra.

Ett ogrundat påstående var att pilgrimsresorna skulle kosta 2,7 miljoner. Ett annat gällde lusthuset i tjänstebostadens trädgård. Sånt beslutade inte han om. Det var en fråga för fastighetsnämnden.

I sidoartikeln hade han bara fått svara på några av de påhopp som fanns i huvudartikeln.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare att tidningen bestämt sig för att genomlysa situationen i församlingen eftersom den var allvarlig. Ambitionen hade varit att skildra det som skedde bakom det som syntes ske och ge en röst åt människor som under lång tid farit illa.

Men det fanns också ett principiellt intresse eftersom förhållandena i Visby pekade på ett systemfel inom Svenska kyrkans organisation.

Artiklarna byggde på en omfattande research och ett stort antal förstahandskällor, både skriftliga och muntliga. I en faktaruta i tidningen hade man skrivit: ”vilar på intervjuer med över 20 personer, anställda i församlingen, tidigare medarbetare, förtroendevalda, tidigare arbetsgivare och kolleger till Mats Hermansson och Inger Harlevi. Offentliga dokument från kyrkoråd och domkapitel, budget, hemliga anteckningar, mejl och sms ligger också till grund för reportaget.” Däremot hade obestyrkta uppgifter inte tagits med.

Det stämde att uppgiften 2,7 miljoner kronor cirkulerade när det gällde pilgrimsresorna.

Några av dem som blivit anonymt citerade i artikeln var medvetna om att deras identitet riskerade att bli uppenbar för dem som redan kände till förhållandena. Men de hade ställt upp ändå eftersom de bedömt det som så viktigt att förhållandena blev belysta. Deras utsagor hade på varje punkt bestyrkts av andra personer som inte velat bli möjliga att identifiera.

Hård och samstämmig kritik hade riktats mot Mats Hermansson och Inger Harlevi i deras roller som ansvariga för 60 anställda. Bilden hade bekräftats i den uppföljande publiceringen där representanter för de fackliga organisationerna intervjuats.

Mats Hermansson hade beretts möjlighet att kommentera kritiken i anslutning till huvudtexten. Han hade, efter publiceringen, inte hört av sig och begärt tillrättalägganden och kompletteringar på någon punkt.

Anmälarens kommentar

Anmälaren anförde att reportaget i Dagen var skrivet av en opinionsskribent, som var känd för att driva en speciell kyrkosyn i nättidningen Evangelium. Hon hade tidigare varit mycket kritisk till Visby domkyrkoförsamling och nu tog hon på sig rollen som objektiv och grävande journalist. Felet var att hon lyssnat på några utvalda. För att komma åt Visby domkyrkoförsamlings samhällstillvända approach och uppdaterade teologi så hade dessa få kritiska röster fått fritt spelrum.

Ingen av alla de som trivdes på arbetsplatsen hade fått träda fram. Journalisten som skrivit reportaget hade inte kontaktat honom eller någon annan i ledande ställning i församlingen.

Han höll inte med om att han beretts utrymme att kommentera uppgifterna i anslutning till huvudtexten. Han hade inför publiceringen blivit uppringd av en annan journalist och fått svara på några korta frågor. Frågor som bara täckte en liten del av påståendena i huvudtexten.

Anmälaren vände sig emot att Dagen gjorde en koppling mellan å ena sidan omorganisationen av domkyrkoförsamlingen och å den andra diskussion kring prästen som fått komma tillbaka i ämbetet. Han skrev:

”Man menar alltså att den kritik mot ’påkragningen’, som dånat i nationell och lokal media från februari tills nu är orkestrerad av församlingsledningen och mig som en dimridå för att osynliggöra stora interna problem inom domkyrkoförsamlingen.”

Anmälaren menade att Dagen inte hade några belägg eller bevis för att det förhöll sig på detta vis.

När det gällde arbetsmiljön redovisade anmälaren en medarbetarenkät från hösten 2014 som visade att 86 procent av de anställda var glada och tillfredsställda över att gå till jobbet eller åtminstone hade en ganska positiv känsla inför arbetet. Endast en procent hade redovisat stark olust.

Den bild Dagen visade i sin artikel betydde att tidningen medvetet sökt sig till den lilla grupp av anställda eller före detta anställda som var missnöjda. Hade tidningen velat redovisa en korrekt bild hade den kunnat kontakta församlingen för att få del av medarbetarenkäten.

Vad gällde hans relation med biskopen hade Dagen inga belägg för att det förelåg en konflikt. Det enda som angivits var att han skulle ha gillat ett inlägg på Facebook som var kritiskt till biskopen. Han hade gått igenom inläggen på det aktuella kontot och inte funnit att han gillat ett inlägg med sådant innehåll.

Dagen påstod att han tagit avstånd från påkragningen. Det stämde inte. Han hade aldrig yttrat sig offentligt i sakfrågan. Hade han velat framföra en åsikt hade han inte valt media som kommunikationskanal.

Att pilgrimsresorna skulle kosta 2,7 miljoner saknade täckning i verkligheten. Själv hade han inte kunnat svara på frågor om saken, då budgeten för 2016 vid tillfället inte varit klar.

Han hade inte anställt sin frus dotter i församlingen, som Dagen påstod. Dottern hade velat göra sitt examensarbete vid Göteborgs universitet om kost, hälsa och motion i församlingen. Eftersom det hade gått att kombinera med en ambition hos arbetsgivaren hade hon anlitats för fyra ”nedslag i arbetslaget” under hösten 2014.

Sammantaget hade hans frus dotter för sitt arbete fått en ersättning som motsvarade en månadslön. Hans fru hade aldrig fått någon ersättning från församlingen. Ändå valde Dagen att citera en forskare med orden ”Att anställa sin fru eller dotter är aldrig okej. Det är en tydlig indikation på korruption.”.

Han hade inte låtit uppföra ett lusthus på sin gård. Det fanns ett kyrkogårds- och fastighetsutskott som hanterade alla fastighetsfrågor. Där bereddes ärendet, som sedan beslutades i kyrkorådet.

I intervjun med fackföreträdare framfördes att det skulle finnas en anmärkningsvärt hög personalomsättning i församlingen. Det stämde inte. Under hans sju år som domprost hade det slutat i genomsnitt sex personer varje år i en personalgrupp som gått från att vara 66 personer till dagens 63. Alltså en personalomsättning på mindre än tio procent.

Av de 43 personer som slutat under sju år hade 21 (tre per år) sagt upp sig och gått till en annan tjänst. 17 hade gått i pension, 3 hade avlidit, 1 blivit riksdagsman och en slutat på grund av arbetsbrist. Dessa siffror kunde inte kallas anmärkningsvärda – och hade funnits tillgängliga för Dagen om tidningen frågat.

Inte heller sjuktalen hade ökat efter beskedet om omorganisering. De låg på samma nivå våren 2015 som tidigare. Även här hade Dagen fel.

PO:s övriga åtgärder

Via Svenska kyrkans kyrkoordning har hämtats följande definitioner:

Domkapitel består av biskopen (ordf), domprosten (vice ordf), en ledamot anställd som präst eller diakon i stiftet eller någon av dess församlingar eller pastorat, en ledamot som är eller har varit domare och tre övriga ledamöter.

En domprost är kyrkoherde för en domkyrkoförsamling.

Ett kyrkoråd är en församlings styrelse. Rådet utses av kyrkofullmäktige som utses i direkta kyrkliga val. I kyrkorådet ingår kyrkoherden med rösträtt.

PO:s bedömning

Frågor som rör arbetsmiljö kan ha ett stort allmänintresse, vilket inte minst visas av att samhället valt att bygga upp lagar och regelverk på det här området där arbetsgivare ges ett omfattande ansvar för såväl fysisk som psykisk arbetsmiljö.

Det finns således inget att invända mot att Dagen valt att undersöka arbetsmiljön i Visby domkyrkoförsamling. Inte heller mot att kyrkoherden och en ledamot av kyrkorådet lyfts fram som ansvariga. Deras ledande roller innebär ett tungt ansvar för arbetsmiljön.

Utöver frågan om arbetsmiljön präglas texten av tanken att domprosten och kyrkorådets vice ordförande försökt undvika kritik mot den planerade omorganisationen genom att rikta om intresset mot det faktum att domkapitlet beslutat att ge en före detta präst ämbetet tillbaka.

Detta framträder tydligast på två ställen i texten. Det första är genomgången av de centrala datumen:

  • Den 12 januari 2015 beslutar domkapitlet att ge prästen ämbetet åter. Under fyra veckor uppmärksammas saken inte alls.
  • Måndagen den 9 februari mejlade biskopen sitt brev till församlingen.
  • Tisdagen den 10 februari ringde den första reportern och bad om domkapitlets protokoll från den 12 januari, det möte där den sexanklagade prästen medgavs återinträde i ämbetet. Protokollet som ingen intresserat sig för under fyra veckor.

Så fort lokaltidningen lagt ut nyheten om påkragningen på nätet skrev Inger Harlevi om saken på Facebook. Dagen hävdar att domprosten gått in och gillat detta inlägg, som ska ha riktat kritik mot biskopen. Dessa åtgärder från Harlevi och Hermansson skulle ha fått mediedrevet att gå i gång och fått intresset runt omorganisationen att minska.

Det andra stället i texten där den här teorin blir tydlig är i avslutningskapitlet Vad händer nu?:

”Bakom den offentliga bilden finns en berättelse som pekar på att en osund ledarkultur utvecklats i Visby domkyrkoförsamling. Människor far illa. När biskopen försöker ingripa riktas strålkastaren mot honom själv.”

Den här slutsatsen är tidningens egen och innehåller ett oreserverat påstående om att uppmärksamheten kring den påkragade prästen inte är en slump utan att någon riktat om strålkastaren för att slippa uppmärksamhet. Hermansson och Harlevi är textens enda kandidater.

Dagens belägg för denna teori är svaga. Tidsaspekterna kan vara tillfälligheter. Det är också tänkbart att kyrkorådets vice ordförande och domprosten samtidigt kan vara engagerade av att sänka kostnaderna i församlingen och av ett kontroversiellt beslut i domkapitlet. Utan att de för den skull agerat för att den ena saken ska överskugga den andra.

Till det kommer att domprosten säger sig inte ha gillat något Facebookinlägg med kritik av biskopen. Dagen belägger inte sitt påstående om ett gillatecken från domprosten med en skärmdump eller liknande.

Att en chef för en större organisation utsätts för offentlig kritik hör till rollen. Att denna kritik ibland framförs anonymt hör också till sakens natur. Inte minst om kritiken handlar om en osund ledarstil där rädslan för bestraffningar hör till bilden. Men om en person är utpekad eller namngiven i samband med nedsättande uppgifter har denne enligt pressetisk praxis rätt till ett samtidigt bemötande.

I det här fallet har Mats Hermansson inte läst Dagens text i förväg och fått kommentera, utan han blev uppringd av en annan reporter än den som gjort granskningen och ställdes inför några frågor. Enligt anmälaren har han bara fått svara på en del av kritiken mot honom.

Frågor och påståenden Mats Hermansson fått svara på:

  • Att det skulle råda en förtroendekris mellan honom och biskopen. Vilket han dementerar i tidningen.
  • När det gäller anlitandet av hans frus dotter får han svara på den frågan utifrån hur denna utgift går ihop med nedskärningarna.
  • Samma sak när det gäller pilgrimsresorna.
  • Om hans medarbetare är medvetna om att de har meddelarfrihet. Denna fråga med anledning av att domprosten i ett mejl föreslagit att frågor om omorganisationen skulle skickas vidare till honom.

    Frågor och påståenden som Mats Hermansson inte fått svara på:

  • Att han skulle ha tagit avstånd från beslutet att återinsätta prästen i ämbetet. Det påstås utan särskilda belägg av Dagen (i första kapitlet), men förnekas av anmälaren i yttrandena till PO.
  • Att han skulle tryckt på gillaknappen till Harlevis Facebookinlägg som kritiserade biskopen i prästfrågan. Något Dagen påstår utan att redovisa några belägg.
  • Att han systematiskt skulle ha försökt knäcka en medarbetare med administrativa straffsanktioner.
  • Att han försökt muta en medarbetare att stanna kvar i organisationen med en löneökning på 4 000 kronor i månaden.
  • Att han betecknat avsaknad av hycklande beteende hos denne medarbetare som en ”svaghet”.
  • Att anlitandet av fruns dotter är en indikation på korruption (publiceringen den 7 maj).
  • Att ”Mats Hermansson låtit bygga” ett lusthus i domprostgårdens trädgård.
  • Att han är den farligaste sortens chef som förenar laissez-faire med att vara auktoritär.
  • Att han via sms på midsommarafton underrättat en medarbetare om förändringar i hennes tjänst.
  • Att under hans chefskap frodas A- och B-lag bland de anställda, mobbningskulturer och informella ledarskap.

Flera av dessa påståenden är mycket svåra att försvara sig mot. Som att man är den farligaste sortens chef och till exempel att mobbningskulturer frodas under ens chefskap. Därför bör tidningar vara försiktiga med den här sortens svepande, nedsättande beskrivningar när de inte kläs i konkreta exempel. Och den utpekade har enligt pressetisk praxis rätt till ett samtidigt bemötande.

Särskilt allvarligt är påståendet om löneökningen som muta. Att erbjuda en viktig medarbetare löneökning om denne överväger att säga upp sig är inte ovanligt i arbetslivet. Att muta någon är en kriminell handling. Även om läsaren av sammanhanget kan förstå att det inte rör sig om en muta i ordets juridiska bemärkelse betecknas erbjudandet genom ordet muta som högst olämpligt, förkastligt eller omoraliskt.

Tidningen framför i sitt yttrande att anmälaren fått komma till tals. Detta är endast delvis korrekt. Tidningen gör en rad nedsättande påståenden om anmälaren som inte omfattas av den intervju som publicerats tillsammans med granskningen. Det rör sig om påståenden han borde ha fått kommentera.

Till det kommer att tidningens påståenden i flera fall saknar konkretion eller belägg. Det gäller till exempel gillatecknet och påståendet att domprosten tagit avstånd från biskopens hantering av ärendet med prästen.

För detta bör tidningen Dagen klandras för brott mot god publicistisk sed.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Tidningen har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Vad innebär ett fällande beslut?

I de fall där en tidning klandras av PON måste tidningen publicera det fällande beslutet. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift, som delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 13 000 kronor. Tidningar med större upplagor betalar 32 000 kronor.

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-fre kl 10-12 & 13-14. Dag före röd dag kl 10-12.

Kansliet har sommarstängt 10 juli-11 augusti.
Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson