Offer ska slippa att bli utpekat

Norrländska Socialdemokraten klandras för artiklar om ett barn i yngre tonåren som hade utsatts för ett sexuellt övergrepp. Tidningen borde ha utelämnat uppgifter som pekade ut barnet och låtit bli att beskriva integritetskänsliga detaljer.

Norrländska Socialdemokraten, exp. nr: 15/2016, dnr: 75/2015

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrländska Socialdemokraten för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________

Genom beslut den 19 januari 2016 hänsköt Pressombudsmannen (PO) en anmälan från barnets vårdnadshavare via ett ombud till Pressens Opinionsnämnd.

Vad tidningen skrev

Den 30 maj 2015 publicerade tidningen en artikel med rubriken Åtalas för våldtäkt mot barn – riskerar strängt straff.

En man i 50-årsåldern hade åtalats för våldtäkt mot barn. Fallet skulle upp i Gällivare tingsrätt veckan därpå.

Händelsen skulle ha ägt rum under hösten 2014 i Gällivare. Det var personal på pojkens skola som slagit larm sedan de tagit del av en sms-konversation mellan mannen och pojken. I konversationen hade det funnits grova sexuella anspelningar.

När polisen började nysta i ärendet hade det kommit fram att pojken och mannen efter en tids samtal hade stämt träff i mannens garage. Där hade mannen, enligt åtalet, utfört flera sexuella handlingar mot den då 13-årige pojken.

Den åtalade mannen hade erkänt att de haft sexuellt umgänge, men han förnekade brott eftersom han trodde att pojken var över 15 år. Det var först efteråt han fått veta att så inte var fallet.

Mannen förnekade också att de stämt träff. Han hade framfört att pojken dykt upp utanför hans garage och föreslagit att de skulle ha sex. Pojken hade i förhör sagt att han och mannen kommit överens om att träffas i garaget.

Straffet för våldtäkt mot barn var fängelse i två till sex år.

Den 4 juni 2015 publicerade tidningen en artikel med rubriken 13-åring våldtogs i garage.

I artikeln redogjordes för samma omständigheter som i den förra publiceringen, med undantag för att den misstänkte mannens ålder nu angavs till 60-årsåldern. Vad som inträffat beskrevs så här:

”Händelsen skedde hösten 2014 i Gällivare. Enligt förundersökningen, delvis sekretessbelagd, hade mannen i 60-årsåldern stämt träff med en 13-årig pojke och där utfört grova sexuella handlingar.”

Åklagaren citerades:

”Mannen vidgår att han har haft samlag men han trodde att pojken var 15 år fyllda.”

Av polisförhören med pojken framgick att de kommit överens om att träffas i garaget. Det hade emellertid, enligt åklagaren, ingen betydelse:

”Barn kan aldrig samtycka till samlag.”

Artikeln avslutades med mannens försvarsadvokat citerades:

”Du förstår hur gemene man ställer sig till brottsanklagelserna. Straffet har han redan fått. Han går inte ut så mycket nu, kan man säga.”

Samma artikel publicerades på tidningens webbplats den 3 juni 2015 med rubriken Hade garagesex med 13-åring – riskerar två års fängelse.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av barnets vårdnadshavare via ett ombud.

Anmälaren ansåg att artiklarna varit allt för detaljrika om ett barn som befann sig i ett utsatt läge. Den angivna orten var liten och tidningen har angivit både barnets ålder och kön.

Genom att tidningen använde uttryck som att mannen ”hade sex med en 13-årig pojke” lades även ett ansvar för det inträffade på barnet, som om barnet och förövaren varit jämlika när det gällde det inträffade. Detta intryck förstärktes av internetpubliceringens rubrik Hade garagesex med 13-åring.

De faktauppgifter som tidningen valt att publicera hade inte varit kända ens av de allra närmaste i barnets omgivning före publiceringarna.

Genom att låta försvarsadvokaten framträda (4 juni) och framföra ömmande skäl för förövaren, kunde det uppfattas av läsaren som att det var förövaren som behövde upprättelse, inte barnet.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare. Denne höll inte med om att man varit för detaljerad eller utpekande.

Tidningen hade medvetet utelämnat vissa detaljer för att inte bli allt för redogörande. Självklart hade tidningen varit tvungen att skriva att det rörde sig om sexuella gärningar, eftersom det rörde sig om ett våldtäktsåtal.

När det gällde utpekandet hade tidningen endast angett ålder och kön, detta i en kommun med 18 000 invånare. Åldern var relevant för att förklara brottets dignitet och grad av allvar.

När det gällde rubriken Hade garagesex med 13-åring – riskerar två års fängelse menade utgivaren att den i sak var sann, men att den var okänslig och inte speciellt bra. Den ändrades på webben så snart detta upptäcktes och rubriken användes aldrig i papperstidningen.

Utgivaren höll inte med om att formuleringarna i artiklarna var till nackdel för offret. De tog inte ställning för eller emot någon, utan var endast referat av det som framgick av åtalet och av uttalandena av advokat och åklagare.

Att skriva om allvarliga brott ingick i tidningens bevakningsplikt och NSD hade ansträngt sig för att skildra det inträffade på ett försiktigt och balanserat sätt.

Anmälarens kommentar

Anmälaren underströk att ålder, kön och ort pekat ut barnet. Att dessutom berätta att saken uppdagats under skoltid borde ha gjort tidningen ännu mera varsam i sin publicering.

Anmälaren framförde även att tidningens bevakningsplikt borde vägas mot den skada uppgifterna kunde förorsaka för den berörde.

Tidningen hade kunnat skriva om det inträffade utan de detaljer som angivits. Detaljer som förorsakat barnet mer lidande.

Ytterligare brevväxling

Tidningen framförde att man skrivit ”Gällivare” för att inte peka ut i vilken specifik del av kommunen som den drabbade pojken hörde hemma.

Att domstolen inte dömt mannen för våldtäkt utan sexuellt utnyttjande av barn underströk att det var viktigt att tidningen inte tagit ställning i sakfrågan, utan endast redogjort för fakta och parternas hållning.

PO:s bedömning

Våldtäkt som företeelse – inte minst misstänkt våldtäkt av barn – har ett betydande allmänintresse. Allmänintresset gäller emellertid sällan det enskilda fallet. Övergrepp är i första hand en sak för de inblandade och deras närmast anhöriga. Och för rättsväsendet.

Att allmänheten kan vara intresserad av, nyfiken på, detaljerade beskrivningar och vem som är förövare och vem som är offer ökar inte allmänintresset av ett enskilt fall.

Den som blivit offer för ett sexuellt övergrepp befinner sig i en mycket utsatt situation. Om hans eller hennes identitet blir känd, även för en relativt begränsad skara, kan en allvarlig publicitetsskada uppstå.

Det finns därför starka skäl för en utgivare att vara försiktig med såväl utpekande uppgifter som detaljer om det inträffade.

För pressetiskt klander krävs såväl kränkande uppgifter som ett utpekande. I det här fallet pekas barnet ut av följande uppgifter:

  • Ort
  • Kön
  • Ålder
  • Att övergreppet blev känt i skolan, en miljö där rykten lätt sprider sig.

Dessa uppgifter tillsammans talar för att en krets som är större än hans närstående förstod vem artikeln handlade om.

De kränkande och utlämnande uppgifterna är:

  • Att han som 13-åring kan ha blivit utsatt för våldtäkt.
  • Att det rör sig om ”grova sexuella handlingar”.
  • Att den misstänkte förövaren är en äldre man.
  • Att den misstänkte betecknar det inträffade som ett ”samlag”, könsumgänge, som till skillnad från våldtäkt, förutsätter samtycke.
  • Att det skett i ett garage.
  • Att pojken berättat för polisen att han frivilligt gått till garaget.

Jag har ingen anledning att betvivla anmälarens uppgift att barnet identifierats av uppgifterna och att detaljerna som tidningen publicerat orsakat honom mer lidande.

Hade de utlämnande detaljerna redovisats i artiklar som inte haft ledtrådar till offrets identitet, hade de kunnat accepteras. Det gäller även uppgifter som antyder att det skulle ha rört sig om samtycke.

Kombinationen av utpekande uppgifter och utlämnande detaljer har förorsakat barnet och hans närmast anhöriga en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör Norrländska Socialdemokraten kritiseras.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Som PO anger är offer för ett sexuellt övergrepp i en mycket utsatt position. Det gäller särskilt när offret är minderårigt. Även om det kan finnas ett allmänintresse av att beskriva ett sådant fall måste betydande ansträngningar göras så att offret inte onödigt skadas av en publicering.

Enligt nämndens mening hade tidningen kunnat göra ytterligare för att undvika ett utpekande.

Inte minst i den belysningen är också beskrivningen av händelsen onödigt detaljerad, på ett sätt som måste anses utlämnande och kränkande för det utsatta barnet.

Nämnden instämmer i PO:s bedömning att barnet och dess närmast anhöriga härigenom drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Vad innebär ett fällande beslut?

I de fall där en tidning klandras av PON måste tidningen publicera det fällande beslutet. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift, som delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 13 000 kronor. Tidningar med större upplagor betalar 32 000 kronor.

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-fre kl 10-12 & 13-14. Dag före röd dag kl 10-12.

Kansliet har sommarstängt 10 juli-11 augusti.
Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson