Påstods ha uppmanat intagen att begå självmord

Kristianstadsbladet publicerade i slutet av 2015 en artikel med rubriken ”Dömd uppmanades att begå självmord”. Den dömdes ombud hade uppgett att en kriminalvårdsanställd skulle ha uttryckt att den dömde borde ta livet av sig i fängelset. Saken anmäldes till PO av den kriminalvårdsanställde. PO skriver i beslut: ”Att ombudet är syster till den dömde är intressant, eftersom det kan misstänkas föreligga en intressekonflikt. Det har därmed ankommit på tidningen att vara aktsam vid publiceringen av de obekräftade uppgifterna. ( … ) Rubriken och ingressen ger intryck av att händelserna faktiskt har skett. I brödtexten framgår dock att alla påståenden kommer från ombudet.”

Kristianstadsbladet, exp. nr: 56/2016, dnr: 30/2016

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________

Genom beslut den 11 maj 2016 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en kriminalvårdsanställd till Pressens Opinionsnämnd.

Vad tidningen skrev

Den 30 november 2015 publicerade Kristianstadsbladet en artikel med rubriken Dömd uppmanades att begå självmord, samma artikel publicerades på tidningens hemsida samma dag med rubriken Dömd uppmanades till självmord.

Ingressen löd ”En person som dömdes till fängelse för ett grovt våldsbrott ska ha blivit uppmanad av en släkting att ta livet av sig. Släktingen är anställd inom Kriminalvården

Den dömdes ombud hade till tidningen uppgett att den kriminalvårdsanställde skulle ha uttryckt att den dömde borde ta livet av sig i fängelset. Enligt ombudet hade personen, både muntligen och via textmeddelande, uppmanat mannen att ta livet av sig.

Den kriminalvårdsanställde hade släktband med både den dömde och brottsoffret. Uppmaningen påstods ha kommit efter att mannen anhållits och häktats. Uppgifterna kom ifrån den dömde mannens ombud som hade anmält händelserna till Kriminalvården. Ombudet sade sig också personligen ha mottagit brev från den kriminalvårdsanställde som påstods ha skrivit att ”problem kan lösas rättsligt eller genom skott”. Ombudet hade upplevt detta som hotfullt.

Frivårdschefen inom Kriminalvården uttalade sig och uppgav att en utredning hade gjorts. Ombudet uppgav att polis- och JO-anmälningar skulle göras när den dömde mannen hade släppts ur fängelset.

Den 10 december 2015 publicerade tidningen en uppföljande artikel på sin hemsida med rubriken Nedlagd utredning om hot av anställd, samma artikel publicerades i tidningen den 11 december 2015.

Artikeln redogjorde för de anklagelser som hade riktats emot den kriminalvårdsanställde av den dömdes ombud. Av artikeln framgick att polisutredningen mot den kriminalvårdsanställde var nedlagd och att mannen själv hade uppgett att han varken hade hotat ombudet eller uppmanat den dömde till självmord.

Kriminalvården hade gjort en utredning av uppgifterna som ombudet lämnat. Resultatet av utredningen hade sekretessbelagts, men tidningen hade fått bekräftat att omständigheterna hade utretts.

Enligt polisen fanns det inget personligt hot mot ombudet från den kriminalvårdsanställde i brevet. Den kriminalvårdsanställde uppgav för tidningen att brevet aldrig hade skickats och att ombudet var polisanmält för förtal.

Anmälan

Den kriminalvårdsanställde anmälde ursprungsartikeln till Allmänhetens Pressombudsman, PO.

Den man som hade dömts var hans svärson. Svärsonen hade dömts för brott som denne begått mot anmälarens dotter. Ombudet var den dömdes syster.

Genom de uppgifter som tidningen publicerat var han utpekad och han hade fått ta emot flera hot och trakasserier från den dömdes familj. Även andra personer hade förstått att artikeln handlade om honom.

Påståendena i artikeln var falska. Om tidningen hade försökt bekräfta uppgifterna, genom att exempelvis kontakta honom, hade de insett att anklagelserna var innehållslösa.

Anmälaren krävde upprättelse och skadestånd för den kränkning som publiceringen inneburit för honom och hans familj.

Artikeln var uppbyggd på uppgifter från den dömdes syster, som tidningen valt att endast nämna som ”ombud”. Han ansåg att tidningen borde ha poängterat att ombudet i själva verket var syster till den dömde. Tidningens formulering var vilseledande för läsarna.

Rubriken var formulerad så att läsare fick intrycket att det som beskrevs var bekräftat. Genom artikeln hade tidningen gett den dömde mannens familj utrymme för sin smutskastningskampanj mot honom och hans dotter.

Tidningen borde ha granskat informationen från ombudet mer noggrant och försökt styrka påståendena med förstahandskällor. Tidningen hade inte skött sitt arbete korrekt och därmed spritt falsk information om honom som skadat honom allvarligt.

Tidningens svar

Kristianstadsbladet svarade genom sin ansvariga utgivare, Jörgen Svensson.

Tidningen hade i artikeln berättat om anmälningar mot en kriminalvårdsanställd, som ägnar sig åt myndighetsutövning gentemot personer som blivit dömda för brott. Anmälaren hade en maktposition genom sitt yrke, vilket gjorde att tidningen ansåg att uppgifterna om uppmaningar till självmord och hot var relevanta att berätta om.

Tidningen hade tydligt förklarat att anmälningarna innehöll påståenden från ett ombud till en intagen person. Tidningen hade inte skrivit att uppgifterna var bekräftade.

Anmälaren hade kontaktat tidningen efter publiceringen. Journalisten hade då erbjudit anmälaren ett omedelbart bemötande. Anmälaren tackade först nej till genmäle, men erbjöds att återkomma, vilket han senare gjorde. Journalisten och chefredaktören träffade personligen anmälaren. Därefter publicerade tidningen den uppföljande artikeln, vari det framgick att polisutredningen var nedlagd. Även polisens argument till nedläggningen publicerades.

Av den uppföljande artikeln framgick anmälarens inställning till de påstådda anklagelserna. Tidningen hade korshänvisat till ursprungsartikeln i uppföljningen på hemsidan – hänvisningen till den uppföljande artikeln syntes även i en ”Läs mer-länk” i den ursprungliga artikeln. En faksimil av ursprungsartikeln publicerades i papperstidningen.

Tidningen förstod att anmälaren, från sitt perspektiv, kände sig utpekad. Men kriminalvårdsanstalten i Kristianstad hade cirka 70 anställda enligt Kriminalvårdens hemsida. Enligt uppgifter till tidningen från en kriminalvårdsinspektör på Frivården Kristianstad, hade verksamhetsområde Frivården Helsingborg, med kontor i Helsingborg, Kristianstad och Karlskrona, en personalbudget som motsvarade knappt 86 tjänster, varav cirka 21 avsåg frivårdskontoret Kristianstad.

Tidningen fann ingen anledning till att upplysa att ombudet var syster till den dömde mannen.

Kommentar från anmälaren

I ytterligare skriftväxling anförde anmälaren bland annat följande.

Av tidningens svar framgick att tidningen var mer intresserad av att hitta en nyhet än att verifiera sina källor. Tidningens mål var att angripa honom som kriminalvårdsanställd.

Tidningen borde ha kontaktat polisen och konstaterat att utredningen var nedlagd innan de publicerade artikeln.

Det framgick inte av den uppföljande artikeln att han aldrig hade kontaktat den dömde mannen eller hans ombud. Det framgick inte heller att ombudet egentligen var den dömdes syster.

Tidningen hade publicerat uppgifter som, om de vore sanna, hade inneburit att han skulle förlora sin anställning. Han och hans familjemedlemmar var tvungna att förklara sig för sina kollegor. Tidningens publicering innebar en omfattande publicitetsskada för honom och han hade fått sjukskriva sig på grund av oron som publiceringen inneburit för honom.

PO:s bedömning

PO har till uppgift att pröva om enskilda blivit utsatta för oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen. PO kan inte pröva frågor om skadestånd.

En kriminalvårdsanställd befinner sig i en maktposition i förhållande till en intagen och det är viktigt att oredligheter inom myndighetsutövning kommer till allmänhetens kännedom. Det är därmed av allmänintresse att rapportera om en anställd inom kriminalvården uppmanar en intagen att begå självmord och uttalar hot till dennes ombud.

Tidningen har själv medgett att uppgifterna i ursprungsartikeln var baserade på uppgifter från ombudet och att de inte var bekräftade via någon annan källa. Anklagelserna som tidningen publicerade är mycket allvarliga för anmälaren. Skulle de ha bevisats hade anmälaren med största sannolikhet förlorat sin anställning.

En tidning bör vara uppmärksam på att anmälningar kan ha till syfte att skada den som blivit anmäld. Att ombudet är syster till den dömde är intressant ur den aspekten, eftersom det kan misstänkas föreligga en intressekonflikt. Det har därmed ankommit på tidningen att vara aktsam vid publiceringen av de obekräftade uppgifterna.

Själva rubriken och ingressen till ursprungsartikeln ger intryck av att händelserna faktiskt har skett. Av artikelns brödtext framgår dock att alla påståenden kommer från ombudet och uppgifterna beskrivs inte uttryckligen som verifierade. Anklagelserna ges dock mer tyngd när det skrivs att det är den dömdes ombud som lagt fram dem.

Sammantaget har tidningen förmedlat en ensidig anklagelse mot anmälaren, baserad enbart på uppgifter och anmälningar från en person som kunde misstänkas ha intresse av att skada anmälaren. Rubriksättningen och ingressen har antytt att händelserna var bekräftade. Med hänsyn till det vaga underlaget för anklagelserna har tidningen riskerat att åsamka anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

För att en uppgift ska bedömas som skadande krävs att den som omskrivits är utpekad. De urskiljande elementen i artikeln är:

  • att anmälaren arbetar inom kriminalvården
  • att han har släktband med både den dömde och brottsoffret
  • att den dömde dömts för ett grovt våldsbrott

Genom dessa uppgifter blir anmälaren inte utpekad för en omfattande krets. När anklagelser är av allvarligare art, som i förevarande fall, behöver ett utpekande dock inte vara omfattande för att en oförsvarlig publicitetsskada ska uppstå för den enskilde.

Uppgifterna om anmälarens anställning och släktband riskerar att peka ut anmälaren för fler personer än de med direkt insyn i förhållandena, till exempel andra anställda inom kriminalvården. Anmälaren har själv uppgett att flera personer, däribland kollegor till både honom och hans familjemedlemmar, förstått att artikeln handlat om honom. Utifrån ovanstående resonemang har jag ingen anledning till att ifrågasätt detta.

Av den uppföljande artikeln framgår att anmälaren förnekar alla anklagelser och att polisanmälan är nedlagd.

Det är bra att Kristianstadsbladet gett anmälaren tillfälle att bemöta uppgifterna i en uppföljande artikel. Men med hänsyn till de allvarliga, vagt underbyggda, anklagelserna som riktats mot anmälaren, samt då anmälaren blivit utpekad för fler personer än de närmast berörda, kan tidningen inte undgå klander.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Vad innebär ett fällande beslut?

I de fall där en tidning klandras av PON måste tidningen publicera det fällande beslutet. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift, som delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 13 000 kronor. Tidningar med större upplagor betalar 32 000 kronor.

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-fre kl 10-12 & 13-14. Dag före röd dag kl 10-12.

Kansliet har sommarstängt 10 juli-11 augusti.
Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson