Hästägare fick inte ge sin syn på känsliga uppgifter

Länstidningen Södertälje skrev i en rad artiklar om att sju hästar på en gård skulle omhändertas. Till artiklarna publicerades bilder på hästarna i sin hage. Länsstyrelsens beslut beskrevs och en upprörd granne utgöt sig över situationen. Hästägaren fick inte vid något tillfälle ge sin syn på de bitvis mycket känsliga uppgifterna. Pressens Opinionsnämnd klandrar tidningen för brott mot god publicistisk sed.

Länstidningen Södertälje, exp. nr: 4/2017, dnr: 46/2016

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Länstidningen Södertälje för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________

Genom beslut den 28 september 2016 hänsköt Pressombudsmannen (PO) en anmälan från släktingar till Maria Renström till Pressens Opinionsnämnd. Beslutet har följande lydelse.

Vad tidningen skrev

Tidningen publicerade den 23 december 2015 en notis med rubriken Fråntas sina hästar för vanvård. Samma text publicerades på tidningens hemsida med rubriken Hon vanvårdade sina hästar.

En 57-årig kvinna i Södertälje skulle bli av med sina sju hästar efter ett beslut om omhändertagande från länsstyrelsen. Länsstyrelsen hade upptäckt misskötsel redan 2012. Då var en häst mager, det saknades mat och stallet var smutsigt och farligt för djuren. Situationen förbättrades inte och eftersom kvinnan ignorerade länsstyrelsens varningar tog länsstyrelsen nu över hästarna.

Mellan den 21 januari 2016 och den 2 februari 2016 publicerade tidningen fem artiklar i en artikelserie om omhändertagandet av hästarna.

Den 21 januari 2016 publicerades artikeln Vanvårdade hästar kvar i sin inhägnad. Artikeln publicerades i tidningen och på hemsidan.

Artikeln handlade om att de sju hästar som skulle tvångsomhändertas stod kvar på gården. Till artikeln publicerades en bild av hästarna i sin hage.

Tidningen skrev:

Magra hästar, ingen mat och ett smutsigt och farligt stall fick länsstyrelsen att i mitten av december fatta ett beslut om att tvångsomhänderta en 57-årig kvinnas sju hästar. Länsstyrelsen utförde den första kontrollen i september 2012 och visade på en rad brister i skötseln av hästarna och katterna på gården. Sedan har regelbundna uppföljningar och kontroller utförts.

Hästarna var dock fortfarande kvar i hagen. Enligt en granne stod djuren ute och frös och tappade hull. Det var misär enligt grannen.

Hästarna hade eftersatt hovvård och smutsigt dricksvatten. Enligt grannen gnäggade de inte och var apatiska. Grannen citerades säga att hon inte kunde hålla tårarna borta och att situationen var hemsk.

Beslutet som länsstyrelsen fattat innebar inte att hästarna var tvungna att omhändertas brådskande. Man inväntade polisens agerande, som verkade dröja. Djurskyddspolisen meddelade att de inte hade planerat något verkställande ännu.

Under de senaste veckorna hade vintern slagit till och klimatet blev tuffare för djur som inte hade tillgång till vatten eller foder.

Polisen ska ta hand om djuren så fort de har möjlighet enligt regelverket. Enligt polisen var det en fråga om logistik och man kunde inte uttala sig om hur lång tid det skulle ta innan omhändertagandet kunde genomföras.

En länsveterinär uttalade sig och anförde att det fanns risk att djuren utsattes för onödigt lidande om det dröjde med ett omhändertagande.

Samma dag publicerades en artikel med rubriken Djurskyddskämpe om vanskötta hästarna på tidningens hemsida. En artikel med praktiskt taget samma innehåll publicerades i tidningen den 22 januari 2016, då med rubriken Många vill hjälpa men avråds.

Till artiklarna publicerades bilder på hästarna i sin hage.

Efter tidningens förra artikel hade flera personer engagerat sig i frågan. Flera hade hört av sig till djurskyddsorganisationen Svenska hästars värn, som tog emot vanvårdade hästar. Läsare hade sagt att de tänkte ta saken i egna händer. Carina Nordell från Svenska hästars värn avrådde dock från det.

Andreas Johansson, länsveterinär, uppgav till tidningen att han litade på att polisen skulle verkställa beslutet. På fråga från tidningen sa han att det inte tillhörde vanligheten att det tog en månad från beslut till omhändertagande.

Tidningen hade sökt djurskyddspolisen för en kommentar.

Den 26 januari 2016 publicerades en artikel med rubriken Djurskyddspolis ger svar på kritik. Samma artikel publicerades på tidningens hemsida, då med rubriken Polisen svarar på kritik om vanvårdade hästar.

Till artiklarna publicerades nya bilder på hästarna i sin hage.

Djurskyddspolisen hade blivit nedringd efter artikeln om de vanvårdade hästarna som inte hade omhändertagits trots länsstyrelsens beslut.

Polisen gav sin syn på saken i artikeln. Bland annat påtalade polisen att beslutet inte hade kommit in till dem förrän den 4 januari. Beslutet var meddelat den 12 december men hade dröjt hos länsstyrelsen. Ägaren hade dessutom begärt inhibition och det dröjde till den 18 januari innan processen var utredd hos förvaltningsdomstolen.

Pernilla Markström från polisen framförde att det fanns åtskilliga delar i ärendet som allmänheten inte hade insikt i:

– Det känns som att mobben går mot den här kvinnan, det är ju en människa. I många lägen så glömmer kanske folk att det kan handla om en person som inte mår så bra. Människor kan vara oerhört snabba att döma och tycka saker om djurägaren, men jag tycker att man ska vara försiktig med det, det kan finnas många förklaringar till varför det blir som det blir. Det gäller att tänka till. När känslorna får styrka så går drevet fort, det behöver inte vara det bästa sättet att hantera saken på, säger hon.”

Den 28 januari 2016 publicerades en artikel på tidningen hemsida med rubriken Här omhändertas vanvårdade hästarna. Samma artikel publicerade i tidningen den 29 januari 2016, då med rubriken Hästarna har fått nytt hem.

Till artiklarna publicerades bilder från när hästarna hämtades från gården.

De vanvårdade hästarna hämtades av polisen och fördes till ett stall för omvårdnad. Hästarna skulle undersökas och få den vård som de eventuellt kunde behöva. Det fanns inga synliga skador på hästarna.

På fråga från tidningen uppgav polisen att man inte hade haft någon kontakt med ägaren.

Den 2 februari 2016 publicerade tidningen en artikel med rubriken Belöning för tips om hästar.

Den läsare som tipsat tidningen om de vanvårdade hästarna som skulle omhändertas fick belöning från tidningen för månadens tips.

Anmälan

Hästarnas ägare, Maria Renström, hade avlidit. Hennes närmaste släktingar anmälde Länstidningen Södertälje i hennes ställe.

Tidningen hade drivit ett osakligt och starkt tendensiöst drev mot Maria. För anmälarna hade det känts upprörande och kränkande att följa artikelserien. Maria hade tagit sitt liv i samband med det ärende som artikelserien behandlade.

Utifrån artiklarnas innehåll och bilder var det för lokalpersoner lätt att identifiera vem artiklarna handlade om. Det framgick att det var en 57-årig kvinna som på en liten ort, Järna, ägde en gård med sju hästar. Tidningen hade publicerat bilder på delar av området med alla hästarna. Med tanke på att tidningen var en lokaltidning borde det ha varit av största vikt att undvika identifiering.

Presentationen av artiklarna, både i rubrik och textinnehåll, var osaklig och vilseledande. Genomgående framfördes, ofta i rubrik och stora bokstäver, att hästarna var vanvårdade. Ordet vanvård hade använts som ledord för artikel­serien. Varken i domstolsbesluten, veterinärbesktiningen eller omhänder­tagandet hade ordet vanvård använts. Veterinärbesiktningen visade tvärtom att samtliga hästar var friska och i gott skick. Tidningen hade gett felaktig och snedvriden information. Tidningen hade i den andra artikeln skrivit: ”Magra hästar, ingen mat och ett smutsigt och farligt stall fick länsstyrelsen att i mitten av december fatta ett beslut om att tvångsomhänderta en 57-årig kvinnas sju hästar.” Enligt länsstyrelsens beslut från december 2015 framkommer inte alls att hästarna skulle ha varit magra eller i avsaknad av mat. Inte heller används orden ”smutsigt och farligt stall” i beslutet. Istället för att återge beslutet hade tidningen gett egna motiv till omhändertagandet. I samma artikel hade tidningen skrivit att djur utan vatten och foder fick det tuffare när vintern slagit till. I sammanhanget blev kommentaren vilseledande då hästarna hade tillgång till foder och vatten. Tidningen svartmålade Maria utan grund.

Tidningen hade okritiskt presenterat en grannes kommentarer. Citaten från grannen var förlöjligande och hånfulla. Tidningen hade inte försökt få kontakt med Maria för att få hennes kommentar om de graverande uppgifter som tidningen publicerade.

Omfattningen av artikelserien och den korta tidsperioden som artiklarna publicerades inom antydde att det pågått ett medialt drev i ärendet. Tidningen hade varit pådrivande och flertalet gånger kontaktat polisen och länsstyrelsen för att fråga om vad som hände med hästarna. I tidningens kommentatorsfält på hemsidan hade det, enligt uppgift, publicerats hatiska och hånfulla kommentarer mot Maria. Detta drev hade sedan gått vidare till sociala medier. Dessa kommentarer fick stå kvar på hemsidan fram till kort tid efter att Maria tagit sitt liv. Först då tog tidningen bort kommentarerna. Tidningen hade vägrat att delge anmälarna dessa kommentarer.

Maria avled mellan den 28 och 29 januari 2016. Den 2 februari 2016 publicerade tidningen artikeln om belöningen för tipset om de vanvårdade hästarna. Denna kulmen av tidningen ensidiga framställning hade sårat anmälarna djupt.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin chefredaktör, Anna Liljehag. Tidningens artiklar hade inte fokuserat på ägaren. De hade varit inriktade på att hästarna inte omhändertagits, trots länsstyrelsens beslut därom. Det var polisen som kritiserades i artiklarna. När beslutet från länsstyrelsen kom skrev tidningen enbart en notis den 23 december. Det var tipset om att hästarna inte hade omhändertagits som belönades.

En djurägare kan bli väldigt utsatt i fall som detta. Tidningen beklagade det. Men det var en lokaltidnings uppgift att skildra vad som skedde i utgivningsområdet och det som engagerade tidningens läsare.

Tidningen hade inte kontaktat hästägaren. Det hade flera orsaker. Tidningen visste att hon inte mådde bra. I någon form av missriktad hänsyn tog tidningen inte kontakt med henne. Det borde tidningen ha gjort i artikeln där grannen uttalade sig. Naturligtvis borde ägaren ha fått bemöta att hästarna beskrevs som apatiska. En annan orsak till att ägaren inte kontaktades var att tidningen inte ansåg att hon var huvudpersonen i artiklarna.

Pernilla Markström, gruppchef på djurskyddsgruppen inom polisen uttalade sig i tidningen och tog ägaren i försvar. Även talespersonen för djurskydds-organisationen Svenska hästars värn uttalade sig i tidningen och avrådde upprörda läsare från att ta lagen i egna händer. Dessa citat visade att tidningen inte hade något intresse av att delta i något drev mot ägaren.

Tidningen ansåg att det inte gick att identifiera ägaren. Hon hade kallats för en 57-årig kvinna, men tidningen hade inte skrivit ut att hon bodde i Järna. Tidningen hade istället publicerat det större och vagare Södertälje. Försiktighet hade även iakttagits när bilderna togs. Inga kringliggande byggnader fanns med på bilderna. Många läsare ringde och ville hjälpa hästarna och undrade var gården låg. Det var även många läsarkommentarer där läsare frågade var gården låg, dessa kommentarer publicerades inte.

Tidningen hade inte publicerat läsarkommentarer som kränkte ägaren. De flesta kommentarer handlade om varför polisen inte gjorde något. Tidningen hade även publicerat flera kommentarer som försvarade ägaren och som menade att hästarna såg ut att må bra på bilderna. Så fort tidningen fick veta att ägaren avlidit och en läsare påpekat att kommentatorsfältet borde stängas, gjorde tidningen det. Tidningen hade inte fått någon förfrågan om att skicka läsarkommentarerna till någon.

Tidningen bifogade de publicerade och de opublicerade läsarkommentarerna i sitt svar till PO.

Tidningen hade använt sig av ordet vanvård i texterna. När tidningen skrev om myndigheters beslut gjordes det inte ordagrant. Tidningen skrev om besluten så att de blev begripliga för läsarna. De ord som tidningen använde skulle dock ha täckning i artiklarna. Ordet vanvård var inte en juridisk term. Definitionen var ”bristande eller felaktig skötsel”. Det var svårt att tolka länsstyrelsens beslut på annat sätt än att vanvård hade förekommit. I beslutet stod bland annat ”Länsstyrelsen har under åren 2012 till 2015 utfört åtta djurskyddskontroller och två försök till kontroll av din djurhållning […] Besluten har varit av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt och har bland annat gällt omfattande brister i stallmiljö såsom bristfällig ventilation, skaderisk i inredning, kraftigt eftersatt utgödsling och renhållning samt brister i hästskötsel såsom hovvård, utfordring och dricksvattentillgång. Bristerna i din djurhållning har varit återkommande och du har trots ett flertal kontroller och påpekanden från Länsstyrelsen inte följt flertalet av punkterna i de förelägganden som meddelats dig […]”. Beslutet att omhänderta hästarna bedömdes angeläget och nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Beslutet gav fog för att använda meningen ”Magra hästar, ingen mat och ett smutsigt och farligt stall fick länsstyrelsen att i mitten av december fatta ett beslut om att tvångsomhänderta en 57-årig kvinnas sju hästar.

Tidningen bifogade länsstyrelsens beslut i sitt svar till PO.

Kommentar från anmälaren

Anmälarna kommenterade tidningens svar och anförde då, bland annat, följande:

Redan av den första artikeln framgick att tidningen fokuserade på ägaren, och inte polisen eller länsstyrelsen. Alla efterföljande artiklar var helt uppenbart fokuserade på ett enskilt fall, det vill säga en specifik 57-årig kvinnlig hästägare och hennes vanvårdade hästar.

Tidningen hade utsatt Maria för oförskyllt lidande genom publicitet. Om tidningen kände till att Maria inte mådde bra så var det än mer förvånande att tidningen inte visade större försiktighet i hur ärendet och artikelserien presenterades för att skydda henne. Det var en direkt brist på hänsyn att Maria inte hade fått komma till tals om hela ärendet.

Det framgår av de opublicerade läsarkommentarerna till den första notisen att en av läsarna kände igen Maria och hästarna: ”God jul till dessa fina hästar. Har sett den dagligen i många år och har försökt att erbjuda hjälp många gånger […]”. I flera av de opublicerade kommentarerna till de efterföljande artiklarna framkommer det att flera av läsarna visste vilken gård och vems hästar det gällde. Flera av dessa personer kände till att Maria avlidit och en av läsarna skrev ut Marias namn.

Tidningen hade ändrat länsstyrelsens beslut så omfattande att informationen blev vilseledande och felaktig. Ordet vanvård användes aldrig av länsstyrelsen. Det var ett ord som hade mycket dålig klang och gav mycket dåliga associationer. Vanvård innebar misskötsel och misshandel av djur eller människor, det omfattade både fysiska och psykiska skador. Länsstyrelsens ordval: ”[…] brister i stallmiljön […] samt brister i hästskötseln […]” borde vara begripligt för de flesta av tidningens läsare. Med dessa ord skapades inte bilden av att hästarna var misshandlade.

Det hade funnits en mager häst vid länsstyrelsens besök 2012. Det var en mycket gammal häst som avlivades kort efteråt. Enligt veterinärbesiktningen efter omhändertagandet framgick att hästarna var i gott skick och definitivt inte magra. Det var såldes inte därför länsstyrelsen tog hästarna.

Enligt länsstyrelsen skulle det ha funnit brister i utfordringen. Det var långt ifrån tidningens påstående om att hästarna inte hade mat.

Tidningen hade formulerat om länsstyrelsens ”skaderisker i stallet till ”farligt stall”. Tidningens formulering var en förvanskning som gav sämre associationer.

Enligt Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, definieras ett mediedrev som: omfattande och ensidig mediebevakning från ledande medier och journalister, av en person, organisation, företag eller institution, med anledning av ett normöverskridande där utgången av förloppet var ovisst. Tidningens artikelserie om Maria och hennes hästar uppfyllde alla dessa punkter.

PO:s bedömning

För att PO ska kunna pröva en publicering krävs att anmälan inkommer inom tre månader från publiceringen, om det inte finns särskilda skäl. Särskilda skäl innebär i detta sammanhang att man rent fysiskt varit oförmögen att anmäla tidigare, till exempel på grund av mycket allvarlig sjukdom eller häktning med restriktioner.

I detta fall har anmälan mot notisen den 23 december 2015kommit in för sent. Som särskilda skäl har anmälarna anfört att de inte fick reda på artikelserien förrän veckorna efter Maria Renströms död den 29 januari 2016.

Anmälan är gjord i Maria Renströms namn av hennes efterlevande släktingar. Anmälan avser den publicitetsskada som Maria Renström ska ha utsatts för. Då Maria Renström avled kort tid efter den första publiceringen, får det anses stå klart att det föreligger särskilda skäl för PO att pröva notisen från den 23 december.

PO har till uppgift att pröva om enskilda blivit utsatta för oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen. För det krävs både att uppgifterna är nedsättande och att den berörda är utpekad.

Frågor om djurhållning är vanligtvis av allmänintresse. Detta beror främst på att många i samhället är engagerade i frågor som rör hur boskap och sällskapsdjur behandlas. Vidare är djurhållning reglerat i lagar och förordningar i syfte att skydda djur från onödigt lidande.

Det har således varit motiverat att rapportera om länsstyrelsens beslut att omhänderta de aktuella hästarna. I det här fallet är ägarens identitet inte relevant för rapporteringen. Hon har inte varit i en position som motiverar att hon ska bli utpekad för tidningens läsare. Med hänsyn till de starka känslor som frågor om djur kan väcka, har det varit än viktigare att ägaren inte skulle kunna identifieras genom tidningens artiklar.

Tidningen har valt att inte publicera ägarens namn eller specifika bostadsort. De utpekande uppgifterna i artikel är hennes ålder, kön och regionala bostadsort. Utöver detta har tidningen publicerat flera bilder på hästarna, deras hage och omgivningen kring gården. Inga byggnader syns på bilderna.

Med hjälp av uppgifterna och bilderna har flera personer lyckats identifiera vem hästarna tillhör. Även om bilderna är återhållsamma i information kan grannar och andra närboende relativt enkelt lista ut vems gård och vems hästar artiklarna handlar om. Maria Renström har därmed blivit utpekad för en viss krets. Då det inte är en omfattande krets av personer som kunnat identifiera henne är publicitetsskadan relativt begränsad i omfattning.

Även om publicitetsskadan är begränsad i omfattning kan det finnas skäl att rikta pressetisk kritik mot en tidnings publicering.

Anmälan har främst varit inriktad på tidningens ordval och det faktum att Maria Renström inte fått komma till tals.

Av länsstyrelsens beslut om omhändertagande framgår följande:

-           Länsstyrelsen har mellan åren 2012 och 2015 utfört åtta djurskydds­kontroller på gården. Vid ett besök 2012 konstateras att en av hästarna var mager.

-           Fyra förelägganden om åtgärder i djurhållningen har beslutats.

-           Besluten har varit av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt och har bland annat gällt omfattande brister i stallmiljön såsom bristfällig ventilation, skaderisker i inredning, kraftigt eftersatt utgödsling och
renhållning samt brister i hästskötseln såsom hovvård, utfordring och drickvattentillgång.

-           Bristerna har varit återkommande och Maria Renström har inte följt flertalet av punkterna i de förelägganden som beslutats.

-           Beslutet att omhänderta hästarna bedömdes som angeläget och nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Mot bakgrund av länsstyrelsens beslut finner jag att tidningens egna ordval och beskrivningar inte kan bedömas som vilseledande eller felaktiga. Även om jag har förståelse för anmälarnas invändning mot ordet vanvård, så är det ett ord som förmedlar den samlade bild som beskrivs i länsstyrelsens beslut.

Det finns dock inte täckning i länsstyrelsens beslut för de uppgifter grannen tillåts framföra i artikeln den 21 januari. Grannen uttrycker att hästarna står ute, fryser, tappar hull och är apatiska. Någon sådan kritik förekommer inte i omhändertagande beslutet. Vidare citeras grannen säga att han eller hon inte kan hålla tårarna borta, att det är misär och att det hela är hemskt.

Även om det framgår att dessa uppgifter inte kommer ifrån något myndighetsbeslut så skildras en bild av hästarnas tillvaro som gränsar till djurplågeri. Det har därmed varit av stor vikt att tidningen försökt ge Maria Renström tillfälle att bemöta uppgifterna. Djur som behandlas illa riskerar att väcka mycket starka känslor hos många läsare. Då grannen får stå oemotsagd i artikeln och Maria Renström inte tillåts försvara sig, riskerar tidningen att utsätta Maria Renström för läsarnas ringaktning.

Även om det varit en begränsad krets av personer som kunnat identifiera Maria Renström har grannens uppgifter varit så pass laddade att de inte borde publiceras utan att Maria Renström fått tillfälle att ge sin syn på saken. Hon borde även ha fått tillfälle att kommentera uppgifterna i länsstyrelsens beslut. Av denna anledning kan tidningen inte undgå klander för brott mot god publicistisk sed.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Vad innebär ett fällande beslut?

I de fall där en tidning klandras av PON måste tidningen publicera det fällande beslutet. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift, som delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 13 000 kronor. Tidningar med större upplagor betalar 32 000 kronor.

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-fre kl 10-12 & 13-14. Dag före röd dag kl 10-12.

Kansliet har sommarstängt 10 juli-11 augusti.
Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson