Fälls för omaskad bild och övervakningsfilm

VLT publicerade en övervakningsfilm och bild där två personer handlar mat med ett förmodat stulet kort. En av dem gick tydligt att identifiera medan den andra var maskad. Pressens Opinionsnämnd konstaterar att det inte har varit fråga om allvarlig brottslighet och klandrar VLT för att ha brutit grovt mot god publicistisk sed.

VLT, exp. nr: 7/2017, dnr: 77/2016

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Vestmanlands Läns Tidning för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed.

__________

Genom beslut den 18 november 2016 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Vestmanlands Läns Tidning.

Beslutet har följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 2 juni 2016 publicerade VLT en artikel med rubriken Köpte oxfilé med stulet kort.

Av artikeln framgick att en dement 82-årig man hade fått sitt Icakort länsat av hemtjänstpersonal han tidigare hade anlitat.

Två kvinnor hade fotograferats av en övervakningskamera när de handlade med mannens kort på Ica (ort angavs) den 9 februari. De var nu misstänkta för bedrägeri och försök till bedrägeri.

Enligt polisens pressansvarige hade de första gången handlat för 2 500 kronor för att vid nästa gång försöka ta ut pengar på kortet.

Övervakningsfilmen skulle senare, samma dag som tidningsartikeln publicerades, visas i VLT:s web-tv-program Brottsplats. På filmen kunde man se hur en av kvinnorna lastade upp diverse mat, bland annat oxfilé, avokado, frukt, godis och veckotidningar på bandet, medan den andra packade varorna.

Det var mannens anhöriga som upptäckt ett stort uttag på Icakortet och reagerat. Paret fick sin mat via hemtjänsten och gjorde därför sällan inköp för mer än 100 kronor på kortet.

Till artikeln publicerades ett foto från filmen. En av kvinnorna syns tydligt medan den andra är fotograferad bakifrån medan hon lastar varorna i kassar. Bildtexten löd:

”Misstänkt. Här handlar en av de misstänkta på en åldrings Icakort. Polisen behöver nu hjälp med att identifiera henne. Se hela övervakningsfilmen i webb-tv-programmet Brottsplats på vlt.se i kväll.”

Brottsplats publicerades på kvällen den 2 juni 2016 (webbadressen till inslaget är http://www.vlt.se/vastmanland/vasteras/brottsplats-har-handlar-de-med-stulet-kort). Inslaget hade rubriken Här handlar de med stulet kort. Programmet leddes av en reporter med en polis som bisittare. Båda hade åsikter om det inträffade.

Reportern:

”Ett av de fegaste brotten som finns. Att ge sig på äldre och försvarslösa personer.”

Polisen:

”Ett väldigt ynkligt brott det här.”

Filmen visade de två kvinnorna i kassan på Icabutiken. En av dem var avidentifierad med en svart lapp för ansiktet. Hennes identitet var känd för polisen. Den andra önskade polisen komma i kontakt med.

Klockan 20:02 den 2 juni 2016 publicerade vlt.se en artikel med rubriken Gav upp efter publiceringen. Ingressen inleddes:

”Den bedrägerimisstänkta kvinnan gick till polisen efter VLT:s publiceringar.”

Förhör hade hållits med kvinnan och hon var fortsatt misstänkt. Även hon uttalade sig i artikeln. Bland annat framförde hon att hon var oskyldig och bara hade hjälpt en kamrat att handla åt den äldre mannen. Hon hade först i efterhand fått veta att han och hans fru fick mat från hemtjänsten. Hon ansåg sig lurad av sin kompis.

Den 7 juni 2016 publicerades en ny version av övervakningsfilmen. Nu var båda kvinnorna anonymiserade. Dessutom skrev VLT:s utgivare ett blogginlägg där han förklarade publiceringarna:

”Eftersom den ena brottsmisstänkta kvinnan redan var identifierad av polisen publicerade vi inte bild på henne i inslaget.

En av kvinnorna var ännu inte identifierad vid publiceringen. Därför publicerade vi övervakningsbilderna på henne. Vi publicerade också en stillbild på henne i papperstidningen.

Omedelbart när bilden på henne publicerades valde den då ännu inte identifierade kvinnan att självmant kontakta polisen.”

Trots att den misstänkta kvinnan blivit identifierad valde tidningen att låta versionen där bara en av kvinnorna var maskerad ligga kvar på vlt.se i några dagar. Utgivaren motiverade beslutet:

”Jag bedömde det som viktigt att det publicerades under ett antal dagar, inte minst för att eventuella vittnen skulle kunna ge värdefulla tips till polisen.”

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av den kvinna som inte maskerats. Hon framförde att hon självmant vänt sig till polisen och blivit förhörd innan vlt.se publicerade övervakningsfilmen. Detta hade tidningens utgivare känt till vid publiceringstillfället, då hennes advokat ringt upp både reporter och utgivare före publiceringen och berättat hur det förhöll sig.

Därmed fanns inte längre argumentet att publicera bilderna på henne för att hjälpa polisen att få kontakt med henne. Tidningen borde därmed ha avstått från att publicera filmen. Det som inträffat gjorde att det framstod som att hon begått ett brott. Det hade hon inte – och hon var inte dömd.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare. Han skrev bland annat:

”Innan vi sände programmet på torsdagskvällen är det sant att den kvinna som visas på bild kontaktade mig och berättade att hon själv gett sig till känna hos polisen och att polisen därmed visste hennes identitet. Vi kontaktade polisen som bekräftade att kvinnan varit i kontakt med henne.

Trots det valde vi att publicera programmet och en timme efter publiceringen berättade vi att kvinnan gett sig till känna. I den artikeln fick hon även ge sin version av det hela.”

Enligt utgivaren hade man fattat beslutet att publicera i omaskerad form eftersom kvinnan fortfarande var brottsmisstänkt och utredningen var fortfarande i ett tidigt skede.

Samtidigt hade det inte varit tanken att publiceringen skulle ligga ute en längre tid. Därför hade Brottsplats klippts om och publicerats i anonymiserad form den 7 juni.

Anmälarens kommentar

Anmälaren vidhöll att tidningen gjort fel som valt att publicera omaskerade bilder på henne på nätet trots att den visste att hon gått till polisen. Till det kom att man låtit bilderna ligga kvar omaskerade i flera dagar.

PO:s bedömning

Bilder på brott från övervakningskameror kan vara pressetiskt problematiska. Är det verkligen ett brott som syns? Har brottet det allvar att misstänkta personer bör exponeras offentligt?

I det här fallet är det två kvinnor som är misstänkta för bedrägeri och försök till bedrägeri. Vare sig av tidningsartikeln eller inslaget i Brottsplats framgår att den ena skulle vara mer misstänkt än den andra. Ändå behandlas de olika. Den ena är genomgående oidentifierbar medan den andra exponeras.

Maskningen av den ena motiveras med att hon är känd av polisen.

Det tyngsta argumentet för de omaskerade bilderna är att hjälpa polisen att komma i kontakt med den andra kvinnan. Faktum är emellertid att det argumentet fallit bort när Brottsplats publicerades.

Här finns en motsägelse från utgivaren. I sin blogg från den 7 juni 2016 skriver han att:

”En av kvinnorna var ännu inte identifierad vid publiceringen. Därför publicerade vi övervakningsbilderna på henne.”

I sitt yttrande till PO skriver han emellertid:

”Innan vi sände programmet på torsdagskvällen är det sant att den kvinna som visas på bild kontaktade mig och berättade att hon själv gett sig till känna hos polisen och att polisen därmed visste hennes identitet. Vi kontaktade polisen som bekräftade att kvinnan varit i kontakt med henne.”

Denna motsägelse är inte grund för pressetiskt klander. PO bedömer inte vad som är korrekt, utan om publiceringarna förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

Här kan jag konstatera att grunden för att publicera omaskerade bilder försvagades betydligt när det stod klart att polisen hade kontakt med kvinnan.

Att låta henne finnas kvar på vlt.se i flera dagar omaskerad motiverar utgivaren med att det kunde bidra till att polisen fick in fler vittnesuppgifter. Även detta argument haltar, inte minst mot bakgrund av att den andra kvinnan – lika misstänkt för brotten – hela tiden var maskerad.

Även om tanken att hjälpa polisen i stort sett bortfallit kan frågan om publicering av de omaskerade filmbilderna bedömas utifrån allmänintresset.

Vid allvarlig brottslighet, som grova våldsdåd, mord och till exempel allvarlig narkotikabrottslighet är det pressetisk praxis att en misstänkt person under vissa omständigheter kan namnges. Det krävs emellertid att misstankarna vid tiden för publiceringen har en rimlig styrka, att det till exempel föreligger en förundersökning och ett åtal.

I det här fallet är det misstänkta brottet, även om tidningen beskriver det som ”fegt” och ”ynkligt”, inte av så allvarlig art att ett oavvisligt allmänintresse stödjer den omaskerade publiceringen. Inte heller har utredningen av brottet kommit så långt att det går att med någon säkerhet uttala sig om skuldfrågan.

Även vid bedömningen av allmänintresset infinner sig frågan: varför bara exponera en av två misstänkta?

Sammanfattningsvis finner jag att VLT genom publiceringen av den omaskerade filmen, efter att anmälaren själv kontaktat polisen, tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken tidningen bör klandras.

Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Såsom PO anför kan det vid allvarlig brottslighet, som mord och andra grova våldsdåd och exempelvis allvarlig narkotikabrottslighet, vara pressetiskt godtagbart att en misstänkt person under vissa omständigheter namnges eller på annat sätt identifieras. Den brottsmisstanke som det har varit fråga om i detta fall har inte varit av detta allvarliga slag. Genom den publicering som har skett har anmälaren därmed orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Denna skada har förstärkts av att anmälaren utpekats som skyldig till ett brott som är ”fegt” och ”ynkligt”. Till detta kommer att tidningen, trots kunskap om att anmälaren var känd av polisen och identifierad, ändå publicerade bilden utan maskering i webb tv-programmet Brottsplats.

Sammantaget innebär de aktuella publiceringarna att tidningen grovt har brutit mot god publicistisk sed.

Vad innebär ett fällande beslut?

I de fall där en tidning klandras av PON måste tidningen publicera det fällande beslutet. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift, som delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 13 000 kronor. Tidningar med större upplagor betalar 32 000 kronor.

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-fre kl 10-12 & 13-14. Dag före röd dag kl 10-12.

Kansliet har sommarstängt 10 juli-11 augusti.
Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson