I december 2016 publicerade Vestmanlands Läns Tidning en artikel om att politikern Elisabeth Unell (M) hade handlat mat på skattebetalarnas bekostnad. I direkt anslutning följde en artikel med rubriken ”Det är förbannat olyckligt”. Citatet kom från den högst ansvarige vid kommunens upphandlingsenhet, som uttalade sig om avsaknaden av upphandlade avtal. PO skrev: Uttalandet avsåg inte Unells inköp, utan det övergripande problemet med avsaknad av upphandling. Inköpet handlade om representation och beloppet understeg dessutom det belopp för vilket upphandling krävdes. Därför var påståendena om att inköpen gjorts på felaktig grund inte korrekta. Att peka ut en politiker för tveksam hantering av skattemedel är en allvarlig anklagelse.

Vestmanlands Läns Tidning, exp.nr 98/2017, dnr: 33/2017

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Vestmanlands Läns Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_________________

Genom beslut den 27 april 2017 överlämnade Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan mot Vestmanlands Läns Tidning till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse

Vad tidningen publicerade

Den 20 december 2016 publicerade tidningen en artikel med rubriken Unell (M) handlade mat på felaktig grund. Samma artikel publicerades på tidningens webbsida den 9 december 2016 med rubriken Elisabeth Unell (M): Jag handlade mat till en utländsk delegation.

Tidningen hade tidigare rapporterat att Västerås stad köpt livsmedel av ICA för miljontals kronor, utan att någon offentlig upphandling låg till grund för inköpen.

I ingressen till artikeln gavs ett exempel på ett sådant inköp. Tidningen skrev:

”Nu framkommer uppgifter om att även oppositionsrådet Elisabeth Unell (M) köpt mat för skattepengar.”

I brödtexten till artikeln uppgavs att Elisabeth Unell var en av de som ”utnyttjat skattebetalarnas pengar” för inköp av varor ”i tron om att ett avtal fanns”. Artikeln i tidningen illustrerades med en bild på Elisabeth Unell.

Elisabeth Unell uttalade sig och gav följande förklaring till inköpet:

” – Jag handlade och lagade mat till en utländsk delegation. Jag har gjort det vid ett tillfälle, i mitt fall handlar inte jag och lagar mat i vanliga fall på det viset, utan den här gången var det för att ge den här delegationen något utöver det vanliga.”

Elisabeth Unell framhöll att det var viktigt att ett avtal, som reglerade formerna för inköp av livsmedel, togs fram.

Kommunstyrelsens ordförande uttalade sig generellt om att ”alla ska handla på de avtal vi har”, men avstod från att kommentera uppgifterna om Elisabeth Unell.

I direkt anslutning till artikeln i tidningen följde en artikel med rubriken ”Det är förbannat olyckligt”. Citatet kom från den högst ansvarige vid kommunens upphandlingsenhet, som uttalade sig om avsaknaden av upphandlade avtal. Uttalandet avsåg inte Elisabeth Unells inköp, utan det övergripande problemet med avsaknad av upphandling.

Anmälan

Elisabeth Unell anmälde artikeln och menade att den stod i strid med god publicistisk sed.

Rubriken om att hon handlat mat på felaktig grund var direkt felaktig och missvisande. Felaktigt var även påståendet om att hon utnyttjat skattebetalarnas pengar.

Faktum var att hon, för egna pengar och inom ramen för ett kommunalt projekt om sopsortering, köpt mat för 1 648 kr till en utländsk delegation. På sin fritid hade hon tillagat maten och bjudit hem delegationen till sitt hem.

Hon hade i efterhand sökt och fått ersättning av kommunen för utlägget. Inköpet gjordes 2014 och godkändes av kommunens revisorer. Kostnaden blev betydligt lägre än för ett restaurangbesök.

Inköpet handlade om representation och ingick därför inte i det vanliga livsmedelsavtalet som staden hade. Inköpet understeg dessutom det belopp för vilket upphandling krävdes.

Mot denna bakgrund var påståendena om att inköpen gjorts på felaktig grund och att skattebetalarnas pengar utnyttjats direkt felaktiga.

Tidningen skrev att Västerås stad handlat varor av ICA för ca fyra miljoner kronor under en tvåårsperiod. Det aktuella inköpet hade gjorts 2014 och omfattades därmed inte av den tvåårsperiod som tidningen granskat.

Hon hade påtalat felaktigheterna i artikeln för tidningens chefredaktör i samband med publiceringen av webbartikeln. Trots detta kvarstod felen i den artikeln som senare publicerades i tidningen.

Nidbilden av henne förstärktes genom den rubrik som följde i direkt anslutning till artikeln i tidningen. Rubriken gav det felaktiga intrycket att den ansvarige upphandlingschefen ansåg att hennes inköp var ”förbannat olyckligt”.

Sammantaget hade tidningen orsakat henne en oförsvarlig publicistisk skada.

 Tidningens svar 

Tidningen svarade genom sin utgivare, Daniel Nordström, som bestred att publiceringen hade orsakat Elisabeth Unell en oförsvarlig publicistisk skada.

Artikeln innehöll inga sakfel. Däremot var rubriken i tidningen om att anmälaren handlat mat på felaktig grund inte bra. Rubriken gav en felaktig bild av artikeln.

Det blev också en olycklig koppling mellan anmälarens inköp och rubriken med upphandlingschefens citat om avsaknaden av avtal i allmänhet. 

Elisabeth Unell var i kontakt med utgivaren i samband med publiceringen. Vare sig då eller tidigare framkom det att anmälaren lagt ut egna pengar för inköpet, som hon senare ersatts för. 

Anmälarens kommentar

Om tidningen hade granskat de kvitton som fanns avseende inköpen eller frågat henne om hur inköpen gjordes, hade det framkommit att hon själv lagt ut pengar som hon senare ersatts för.

Hon vidhöll att hon inte utnyttjat skattepengar. Ordet ”utnyttja” hade medvetet valts av tidningen som synonymt med att hon dragit orättmätig fördel av och profiterat på skattepengar.

Publiceringen var ett uppenbart försök att misskreditera henne. Artikeln var särskilt kränkande med hänsyn till att hon i det aktuella fallet lagt ned extra arbete och varit sparsam med skattepengar.

PO:s bedömning

Kommunens invånare har rätt att få veta hur deras skattepengar används. Det finns därför inget att invända mot att tidningen rapporterar om den offentliga upphandlingen av livsmedel och mat i Västerås stad.

Som folkvald politiker får även Elisabeth Unell tåla att en sådan granskning omfattar frågan hur hon har agerat i sin yrkesroll.

Som pressetisk utgångspunkt gäller dock att enskilda personer som lyfts fram ska beskrivas på ett rättvisande sätt och ges en verklig möjlighet att kommentera påståenden som rör deras tjänsteutövning.

Det får anses rimligt att tidningen lyfter fram anmälaren som ett exempel i skildringen av problemet med avsaknaden av offentlig upphandling.

Tidningen går emellertid ett steg längre. Rubriken i tidningen löd Unell (M) handlade mat på felaktig grund. I förening med påståendet i ingressen om att Elisabeth Unell

”köpt mat för skattepengar” kan det uppfattas som att hon, medvetet och på ett otillåtet sätt, handlat mat till sig själv.

I brödtexten förstärks intrycket genom påståendet om att anmälaren ”utnyttjat skattebetalarnas pengar för inköp av varor”. Ordet ”utnyttjat” är inte synonymt med att någon agerat otillbörligt, men kan i sammanhanget uppfattas som att Elisabeth Unell medvetet har skott sig på skattebetalarnas bekostnad.

I artikeln får Elisabeth Unell komma till tals och ge sin bild av inköpet. Tidningen redogör också för bakgrunden till problematiken med avsaknaden av offentlig upphandling.

Det bestående intrycket är dock inte att inköpet får tjäna som exempel på ett övergripande problem, utan att anmälaren personligen har agerat klandervärt. Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet finns det inte grund för ett sådant budskap.

Besvärande är även rubriken om att ”Det är förbannat olyckligt”, som förstärker intrycket av att Elisabeth Unell har gjort fel.

Vid en samlad bedömning finner jag därmed att artikeln i tidningen ger en missvisande bild av Elisabeth Unells agerande. Att peka ut en politiker för tveksam hantering av skattemedel är en mycket allvarlig anklagelse. Den publicistiska skada som Elisabeth Unell har orsakats är därför oförsvarlig.

När det gäller rubriken i nätupplagan finns det inte något uttryckligt påstående om att anmälaren har agerat felaktigt. Helhetsintrycket av artikeln i nätupplagan är därmed inte lika missvisande som artikeln i tidningen. Det saknas därför tillräckliga skäl att rikta pressetiskt klander mot artikeln i nätupplagan.

Mot denna bakgrund hänskjuts ärendet, såvitt avser artikeln i tidningen, till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Varken tidningen eller anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd gör samma bedömning som PO och finner skäl att klandra tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Läkare utpekad med integritetskänsliga och grovt kränkande påståenden