Pressens Opinionsnämnd klandrar Norran för att med rubriker som ”Skickade patienter till egna hemmet/Dubbla sidor för läkaren – skickade patienter till egna behandlingshemmet” åsamkat läkaren publicistisk skada. PO bedömer att påståendet saknar tillräcklig täckning och att rubrikerna därför är missvisande i förhållande till den redaktionella texten.

Norran, exp. nr. 108/2017, dnr. 41/2017

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Norran för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Genom beslut den 14 juni 2017 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Norran till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade i allt väsentligt följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

 Den 8 februari 2017 publicerade Norran en artikel med rubriken Skickade patienter till egna hemmet. Artikeln publicerades även samma dag på tidningens webbplats där rubriken löd Dubbla stolar för läkaren – skickade patienter till egna behandlingshemmet. På tidningens förstasida puffades för artikeln med rubriken Libo Care: Överläkaren sitter på dubbla stolar och underrubriken Ena dagen behandlar han missbrukare inom landstinget – andra dagen behandlar han samma patienter i sitt privata företag.

Publiceringen var en del av en artikelserie vid namn Abstinensfabriken där tidningen granskade missbruks- och beroendevården i regionen i allmänhet och företaget LiBo Care AB (i fortsättningen Libo Care) i synnerhet. Libo Care drev behandlingshem med inriktning på missbruks- och beroendevård.

Den aktuella delen av granskningen bestod av tre artiklar. Bara den första artikeln anmäldes och de övriga två återges som bakgrund.

Den första och anmälda artikeln handlade särskilt om företagets vd. I ingressen skrev tidningen:

”Libo Cares vd och delägare Markus Boman är heltidsanställd som överläkare i landstinget. I flera fall har rollerna krockat och patienter från landstinget har placerats på hans eget behandlingshem.”

 Enligt tidningen hade Markus Boman i åtminstone sex fall haft en ”aktiv roll” i att patienter från Sunderby sjukhus, där han arbetade som läkare, placerats vid Libo Cares behandlingshem.

Vårdplaneringen för patienterna hade skett i samverkan mellan kommunen och sjukhuset. Mot denna bakgrund ifrågasatte tidningen om inte Markus Boman satt på dubbla stolar.

Områdeschefen vid Luleå kommuns vuxensektion uttalade sig i frågan:

” – Socialtjänsten tar ensam beslutet, men läkarens bedömning har såklart betydelse för socialsekreterarens slutliga bedömning. Vi är medvetna, och Markus Boman är medveten, om olämpligheten i att han har stor del i planeringen mot behandlingshem. Men han har aldrig rekommenderat sitt eget hem och skulle inte protestera om vi planerar mot ett annat behandlingshem.”

Enligt tidningen hade Libo Care 2015 en omsättning på 21 miljoner kronor, som i huvudsak utgjordes av offentliga medel som kommuner i regionen betalade för vårdplaceringar vid företagets behandlingshem.

Områdeschefen i Luleå kommun menade att Libo Cares behandlingshem ofta valdes eftersom företaget, som en av få aktörer i regionen, kunde erbjuda psykosocial och medicinsk behandling i kombination. Behandlingen, som även benämndes LARO eller LABO (Läkemedelsassisterad rehabilitering/behandling vid opioidberoende), beskrevs kortfattat.

Även patienter från Piteå kommun hade placerats vid Libo Cares behandlings­hem. Enligt enhetschefen för kommunens socialförvaltning hade Markus Boman ”sannolikt inte alls varit inblandad” i vårdplaneringen avseende dessa patienter:

” – Det går inte, vårt system tillåter inte det. När patienterna väl kommer till beroendecentrum finns det redan en plan, och där har vi och klienten tillsammans redan bestämt vilket behandlingshem de ska till.”

 Tidningen menade att Markus Boman satt på dubbla stolar, oavsett om han själv varit direkt inblandad i vårdplaneringen eller inte.

Områdeschefen vid Luleå kommun tillfrågades om det fanns en risk dels att patienterna hamnade i en beroendeställning gentemot Markus Boman, dels om handläggande socialsekreterare riskerade att ”hamna i kläm”.

Områdeschefen svarade att det inte var en bra situation, att den var olämplig och kunde bli problematisk. Hon tillade dock att kommunen ägde frågan om placering och att den försökt agera självständigt.

Verksamhetschefen för psykiatrienheten vid Sunderby sjukhus ansåg att det hela var en icke-fråga och var ovetande om Markus Bomans delaktighet i vårdplaneringen avseende de sex aktuella tillfällena:

” – Nej, det kan jag inte känna till så tillvida att kommunen bestämmer vilket behandlingshem de väljer.”

 Enligt tidningen höll Inspektionen för vård och omsorg (IVO) på att ”undersöka Markus Bomans dubbla stolar”. En enhetschef vid IVO uttalade sig:

” – Vi har uppmärksammat den omständigheten och vi håller på att hantera det. Men något beslut har inte fattats.”

 I artikeln fanns en faktaruta med en översikt av Libo Cares verksamhet.

Artikeln illustrerades med en bild på Sunderby sjukhus. Bildtexten löd:

”Dubbla roller, dubbla intäktskällor och dubbla lojaliteter. [Markus Boman] behandlar samma beroendepatienter både inom landstinget och i sitt privata bolag. Arbetsgivaren landstinget tycker att det är okej – men det gör inte juristprofessorn.”

 Den andra artikeln hade rubriken Landstinget: ”Inga betänkligheter”. I nätupplagan löd rubriken Landstinget godkände bisysslan: ”Inga betänkligheter kring hans företag”.

Artikeln handlade om frågan hur Markus Bomans engagemang i Libo Care förhöll sig till reglerna om bisysslor i lagen om offentlig anställning (LOA).

Tidningen menade att Markus Boman varit skyldig att anmäla sitt åtagande i Libo Care till sjukhuset för godkännande. Någon sådan anmälan hade inte gjorts. Verksamhetschefen vid sjukhuset menade att frågan i stället hade reglerats i ett avtal:

” – Det är skrivet i hans kontrakt att han har en godkänd bisyssla. Vi visste om att han hade ett företag.”

 En professor i förvaltningsrätt menade att arbetsgivarens godkännande inte hade någon betydelse – på grund av bisysslans art:

” – I det här fallet spelar det ingen roll om arbetsgivaren godkänner det. Just den här typen av bisyssla är förbjuden. Den kan inte godkännas.”

 Professorn uttalade sig särskilt om Markus Bomans engagemang i Libo Care:

” – Det låter som en förtroendeskadlig bisyssla [enligt LOA]. Och det är förbjudet.”

 Tidningen framhöll återigen att Markus Bomans delaktighet i patienternas vårdplanering gav honom en direkt eller indirekt möjlighet att påverka vilka behandlingshem de kunde hamna på.

Till artikeln fanns en faktaruta där tidningen beskrev hur arbetet med granskningen gått till.

I den tredje artikeln, med rubriken Konkurrerar med arbetsgivaren, rapporterade tidningen att Markus Boman bedrev så kallad LARO-behandling både inom Libo Care och på sjukhuset. I nätupplagan löd rubriken Bomans bolag konkurrerar med arbetsgivaren.

I ett mejl till tidningen anförde Markus Boman att han undvikit att utföra läkarinsatser på behandlingshemmen sedan han började sin anställning på sjukhuset. Med hänvisning till flera underlag till IVO-rapporter menade tidningen att detta inte stämde.

Artikeln resonerade kring hur Libo Care förhållit sig till LARO-behandling. Patienter som varit placerade vid företagets behandlingshem uttalade sig om sina erfarenheter.

Artikeln illustrerades bland annat med en bild på Markus Boman. Under bilden uppgavs att han tackat nej till en intervju och istället svarat på frågor per mejl. Enligt tidningen hade anmälaren getts flera möjligheter att utveckla sina svar, men avstått från det.

Anmälan

 I sin anmälan av artikeln vände sig Markus Boman särskilt mot påståendet i rubriken om att han skickat patienter till det behandlingshem han ägde. Påståendet saknade helt grund och rubriken var både felaktig och kränkande.

Av socialtjänstlagen följer att han som landstingsanställd läkare inte haft någon möjlighet att placera patienter på det sätt som påstods i artikeln. Han hade ingen inverkan på var patienter placeras.

Det fanns inte heller någon uppgift som gav stöd åt tidningens påstående. Tvärtom uttalade ansvariga socialchefer att han aldrig förespråkat sina egna behandlingshem vid vårdplaneringen.

Tidningen uppvisade även ett bristande omdöme i sin granskning, exempelvis genom att artikelförfattaren försökte intervjua en patient som behandlats för missbruk.

Sammantaget hade tidningen orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada.

Tidningens svar

 Genom sin utgivare bestred tidningen att anmälaren orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.

I granskningen hade tidningen identifierat åtminstone sex fall där Markus Boman haft en aktiv roll i den vårdplanering som lett till att patienter hamnade på Libo Cares behandlingshem.

Anmälaren hade genom sin delaktighet i vårdplaneringen direkt eller indirekt haft en möjlighet att påverka var patienter placerades. Företrädare för Luleå kommun medgav att det var olämpligt. Detta ”jävsförhållande” utreddes av IVO.

Rubriken var ett koncentrat av ett mer komplicerat skeende som fördjupades och nyanserades i artikeln. Rubriken hade därför täckning i texten.

Rubriken signalerade det anmärkningsvärda i att Markus Boman själv deltog i vårdplaneringen. Hans delaktighet var olämplig och medförde en lojalitets­konflikt.

Vad som anförts i anmälan om reporterns arbetsmetoder avsåg inte pressetik och bemöttes därför inte.

Anmälarens kommentar

 Anmälaren vidhöll att rubriken var felaktig och kränkande. Som läkare var hans roll i vårdplaneringen endast att bedöma patientens medicinska behov, vilket tidningen borde känt till.

Tidningen påstod även felaktigt att IVO utredde frågan om jäv. Det fanns inget sådant ärende hos IVO, vilket myndigheten bekräftat.

Uppgifterna i artikeln var därmed felaktiga. Särskilt allvarligt var att det antyddes att han handlat rättsvidrigt, genom att utöva myndighetsutövning som enligt lag var förbehållen socialtjänsten.

Ytterligare skriftväxling

 Tidningen anförde att IVO på fråga från tidningen bekräftade att en utredning pågick.

Anmälaren framhöll att tidningens felaktiga uppgifter återgavs i andra medier, vilket förvärrade publicitetsskadan och ledde till en JO-anmälan mot honom.

PO:s bedömning

 Det kan inledningsvis konstateras att anmälarens kritik mot reporterns arbetssätt handlar om yrkesetik och därför inte kan prövas av PO.

Frågan om vårdplanering för patienter inom missbruks- och beroendevården äger betydande allmänintresse. Patienterna, deras anhöriga och skattebetalarna i stort har ett berättigat intresse av att få veta om samverkan mellan landsting, socialtjänst och vårdgivare fungerar som den ska eller inte.

Allmänintresset omfattar även de privata aktörer som är verksamma inom vården. Det finns därför inget att invända mot att tidningen skriver om Libo Care. Som ledande företrädare för företaget får Markus Boman tåla att han granskas i sin yrkesroll.

När enskilda personer lyfts fram är det emellertid viktigt att de beskrivs på ett rättvisande sätt och ges verklig möjlighet att kommentera påståenden om hur de hanterat sin yrkesroll.

När det gäller uppgiften om en pågående IVO-utredning är det inte PO:s uppgift att avgöra vad som är sant eller falskt. Det kan emellertid konstateras att tidningen inför publiceringen varit i kontakt med företrädare för IVO som bekräftat att frågan utreddes.

Av särskilt intresse ur pressetisk synvinkel är den anmälda artikelns rubriker Skickade patienter till egna hemmet/Dubbla stolar för läkaren – skickade patienter till egna behandlingshemmet.

Som en publicistisk utgångspunkt gäller att en rubrik ska ha täckning i texten. Även om en rubrik får vara tillspetsad får den inte vara missvisande i förhållande till artikeln i övrigt.

I det här fallet måste rubrikerna förstås som att de inrymmer ett påstående om att anmälaren har skickat patienter till sitt behandlingshem.

I den redaktionella textens inledning nyanseras bilden något. Anmälaren påstås ha haft en ”aktiv roll” i vårdplaceringen i åtminstone sex fall. Visst belägg för detta redovisas i form av den kommunala områdeschefens uttalanden om att

  • ”läkarens bedömning har såklart betydelse för socialsekreterarens slutliga bedömning” och
  • ”[Markus Boman] har stor del i planeringen mot behandlingshem”.

Samtidigt påtalar områdeschefen att socialtjänsten ensam tar beslutet. När det gäller uttalandena av företräden för Piteå kommun så talar de snarare mot än för att anmälarens haft en avgörande roll i vårdplaneringen.

Mot den bakgrunden framstår påståendet om att Markus Boman haft en aktiv roll i vårdplaneringen som pressetiskt godtagbart. I det ljuset är det även rimligt att tidningen resonerar om lämpligheten i hans agerande och kring sambandet mellan hans yrkesmässiga roller.

Mer problematiskt är emellertid det kategoriska påståendet om att anmälaren har skickat patienter till sitt behandlingshem. Anmälaren tillskrivs en allvarlig överträdelse av sina befogenheter. Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet är min bedömning att detta påstående saknar tillräcklig täckning. Rubrikerna är därmed missvisande i förhållande till den redaktionella texten.

Även om bilden av anmälarens agerande nyanseras något i texten är den publicistiska skada som anmälaren orsakats genom rubriken i såväl tidningen som nätartikeln så stor att tidningen inte kan undgå pressetiskt klander.

Mot denna bakgrund hänskjuts ärendet till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig till nämnden.

Tidningen har anfört bl.a. att det var fråga om en omfattande granskning som pågått under flera dagar, där Norrans reportrar visat på betydande missförhållanden. Formuleringen av rubriken är, enligt tidningen, pressetiskt godtagbar.

Anmälaren har anfört att publiceringen drabbat honom hårt och att rubriken från tidningen kommer upp vid en sökning på hans namn på Google, vilket påverkar hans rykte negativt.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning. Norran ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

 

Insinuant rubrik var otillbörligt intrång i privatlivet (Hänt Extra)
Felaktigt anklagad för jäv