Så står han på scen, den gäckande skuggan. Facebook representerat av Patrick Walker, Director of Media Partnership i Europa, Mellanöstern och Afrika. För mer än 100 skeptiska journalister ska han förklara Facebooks relation till journalistik.

Det är höstmöte för Norsk Redaktørforening i Oslo den 31 oktober.

Bakgrunden är avpubliceringen av den ikoniska bilden från Vietnamkriget. Några barn springer skrikande från sin napalmbombade by. I centrum en naken flicka.

När Aftenposten i somras åter publicerade bilden, nu på sin Facebooksida, togs den bort.

Händelsen fick Aftenpostens chefredaktör att protestera i ett öppet brev till Mark Zuckerberg. En protest som uppmärksammades världen över. Plötsligt låg konflikten mellan sociala medier som plattformar för information och de fria medierna i öppen dager. Vem har ansvar för det som publiceras?

Patrick Walker äntrade scenen vardagligt klädd; jeans, runda glasögon och en elegant halsduk. När han började tala framstod han som inkännande och förstående för de problem som väckts av journalisterna i Norge. Han underströk sin egen bakgrund som journalist (bland annat BBC). Han utlovade dialog (ja, Facebook!) och att medierna tillsammans med Facebook ska tydliggöra vad som gäller. Att toleransen för vad seriösa medier publicerar ska öka.

Men när alla vackra ord var sagda var hans reträtt från Facebooks ursprungliga position knappast märkbar. Facebook är, enligt bolaget själv, enbart en teknisk plattform. Och med det följer ett ansvar för vad som publiceras. Det ansvaret gäller även tidningars konton.

Själv var jag där för att överlämna ett öppet brev från Europas samlade pressnämnder i nätverket AIPCE, Alliance of Independent Press Councils of Europe. Några veckor innan mötet i Oslo hade vi hållit konferens i Stockholm, cirka 100 delegater från 36 länder. Vi beslöt att ta kontakt med Facebook och begära samma sak som de norska journalisterna framfört: Tassarna bort från journalistiken.

Då Facebook blivit världens viktigaste plattform för informationsutbyte, kan medier svårligen avstå från att verka där. Därmed får Facebook även ett ansvar för tryckfriheten. Det utövas bäst genom att Facebook finner ett sätt att skilja mellan vanliga privata konton och journalistik. Och avstår från att lägga sig i journalistiken.

Patrick Walker välkomnade vårt initiativ och utlovade dialog. En av hans medarbetare lämnade ett visitkort. Dagen efterskickade jag ett mejl och frågade hur vi går vidare. Efter en vecka kom svaret att hon var på resande fot, men snart skulle höra av sig.

Sedan dess har det varit tyst. Men det var ju bara någon vecka sedan. Jag är fortfarande optimist.

Fotnot: Danmarks pressnämnd var den enda av medlemmarna i AIPCE som inte ställde sig bakom vårt öppna brev. Orsaken är att nämndens verksamhet delvis är reglerad i lag och att den därför inte vill delta i aktioner av detta slag.

(Journalisten den 1 december 2016)

 

Engagera de goda publicisterna på nätet
Även kändisar kan få rätt i PON