”Alla vet ju vem det är! Publicera namnet.”

Att alla redan ”vet” är ett slappt argument, som bara banar väg för den som vill slippa ta hänsyn till andra människor. Kul. Så länge man inte drabbas själv.

Nu hörs också röster som säger att pressetiken är omodern. Det beror på vilket perspektiv man har.

Den som tror att först kommer det journalistiska arbetet och sedan lägger man på etiken, som en grå filt som tar bort allt det roliga och kittlande, kan säkert tycka att etik är omodernt. I själva verket är etiken ett integrerat verktyg i den journalistiska processen.

Granskningen av Harvey Weinstein är ett redan klassiskt exempel. Rykten om hans sätt att behandla kvinnor hade cirkulerat i åratal, inte minst på nätet. Men ingenting hände. Det var först när New York Times granskade ryktena som det tog fart. Det fanns två grundläggande etiska inslag i tidningens arbete: belägg och allmänintresse. Eller som det också kan uttryckas: sanning och relevans.

Tidningen tog reda på att ryktena var sanna och bedömde, på goda grunder, att en betydande filmmoguls svinerier var relevanta att delge läsekretsen.

I kölvattnet föddes Metoo – och världen förändrades. Inte på grund av rykten på nätet, utan som en konsekvens av ett gediget journalistiskt arbete, med etiska överväganden som en självklar del.

I dag är offentligheten på nätet full av lögner, missuppfattningar och propaganda – och naturligtvis av det som är sant och relevant. I en sådan miljö är inte pressetiken omodern. Den är nödvändigare än någonsin för att skapa verifierad information, som presenteras på ett ansvarsfullt sätt.

Verkligheten på nätet påverkar naturligtvis journalistiken. Ett nytt fält med tips och källor har öppnats, som vi måste ha koll på och använda på bästa sätt. En intressant tanke har väckts av Björn Häger som, i en krönika i denna tidning, menar att nätets ryktesflora manar till extra återhållsamhet. Även om tidningar väljer att anonymisera bör man publicera lika försiktigt som om man namnpublicerat, för att inte indirekt skada någon i onödan.

I alla händelser blir den legendariske chefredaktören Hans Schöiers sammanfattning av pressetiken aldrig omodern:

Det ska vara sant. Och tänk på att det handlar om människor.

Publicerades i Journalisten den 24 november 2017

Utredning klar om ny medieetik
Med anledning av debatten kring namnpublicering i samband med påstådda sexuella trakasserier