Aftonbladet kritiseras för att i tv-inslag på sin webbplats inte ha redovisat anmälarens inställning till påståenden om bristande etik och miljonsvindleri. Tidningen klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

Aftonbladet, exp. nr. 41/2019, dnr. 18193

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 3 oktober 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Tidningen har på sin webbplats publicerat ett flertal artiklar och TV-inslag om NN [namn angivet], forskare på Karolinska Institutet (KI) och överläkare på Karolinska Sjukhuset (KS). De publiceringar som anmälts publicerades den 25 maj, 31 maj och 1 juni 2018.

På webbplatsens förstasida den 25 maj 2018 fanns följande rubriker med tillhö­rande puff inom parentes:

  • Anklagas för miljonfiffel – och oetiskt agerande (”KI skakas av ny skan­dal”, ”Professor polisanmäld”, ”Fick fortsätta – trots larmen”)
  • Misstänks ha använt labbet i privat syfte (”Arbetade med hästceller – utan ledningens kännedom”)
  • Professorn nekar till anklagelserna (”Svarar via sin advokat: ’Direkt fel­aktigt’”)

På tidningens webbplats publicerades samma dag också fem artiklar med rubri­kerna:

  • KI larmades om forskaren – men lät honom fortsätta
  • Arbetade med hästceller – utan godkännande
  • Professorn nekar till alla anklagelser
  • Karolinskadirektören: Det här borde inte ha skett
  • Kollegan: Han lurade svårt sjuka patienter

Tidningen publicerade vidare tre webb-tv-inslag med rubrikerna:

  • Forskare polisanmäld – av Karolinska institutet
  • A [namn angivet], KI: “När det är ett väldigt tydligt förtroendebrott agerar vi”
  • Universitetsdirektören: Det är klart att det är olyckligt

På webbplatsens första sida den 1 juni 2018 fanns rubriken Ordföranden hade flera affärer med forskaren och puffen ”B [namn angivet], KS förre styrelse­ord­förande, hade flera affärer med polisanmälda KI-forskaren NN”, ”Polisen har e-post mellan dem”.

Den 31 maj 2018 publicerades på webbplatsen artiklarna:

  • Förre Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer
  • B svarar: ”Jag investerade efter att jag lämnat ordförande­posten”

Samma dag publicerades ett webb-tv-inslag med rubriken Karolinskaordföran­den inblandad i polisanmälde forskarens affärer.

Intill förstasidesrubrikerna och artiklarna publicerades bild på NN.

Under artiklarna länkas till andra artiklar i samma ärende. I anslutning till samt­liga artiklar, utom B svarar: ”Jag investerade efter att jag lämnat ordföran­deposten”, finns en länk till artikeln Professorn nekar till alla anklagelser.

Artiklar

KI larmades om forskaren – men lät honom fortsätta

NN hade polisanmälts för att ha missbrukat sin förtroendeställning och för brott mot etiktillstånden.

Fallet påstods ha likheter med Paolo Macchiarini-ärendet och flera källor uppgav till tidningen att NN ”manipulerat KI:s ledning med charm och karisma”. I artikeln beskrevs omständigheter i Macchiarini-ärendet. Till skillnad från Macchiarini hade NN dock inte behandlat patienter.

I en polisanmälan från KI anklagades NN för att ha ”utnyttjat sin ställning vid KI för att genom engagemang i privata företag tillskansa sig egen vinning” och han uppskattades, tillsammans med en kompanjon, ha orsakat KI miljonbelopp i skada. En tilläggsanmälan hade gjorts avseende forskning med hästceller som skulle ha skett i KI:s laboratorier utan tillstånd.

Många hade förtroende för NN. Personer runt honom berättade att han var karis­matisk och mycket övertygande.

” – Det som var riktigt illa var att han utlovade behandlingar och hjälp som sedan inte blev av. Det här var också något som hans överordnade blev larmade om.”

En annan person på KI berättade att pengarna som skulle gått till forskningen spenderades snabbt.

” – Pengarna rann iväg och ingen satte stopp. Chefer var förblindade och hade bara bilden av honom som den store forskaren.”

KI hade under 2015 och 2016 slutit avtal med två amerikanska bolag om finan­sieringen av NN:s verksamhet. Parallellt hade NN tecknat egna avtal med bola­gen. Idag var stora delar av forskningspengarna borta och forskningen slutfördes aldrig. Bland annat betalades pengar ut för att göra kliniska tester på människor, vilket aldrig gjordes.

NN hade hastigt sagt upp sig från KI under hösten [årtal angivet], och lämnade då sina forskningsprojektet som han fått över 20 miljoner kronor för att slutföra. Året innan hade han och hans kompanjon plockat ut en aktieutdelning på över tio miljoner från det privata bolaget som hade avtal med de amerikanska bolagen.

En representant för ett av de amerikanska bolagen i Sverige uppgav att han ”tror att det var seriöst från början, men sedan har någonting spårat ur”. En jurist­firma i Boston hade kontaktat KI om situationen redan 2016. KI krävdes nu på 13,2 miljoner kronor och representanten var kritisk till KI.

Enligt ”den hemliga rapporten” hade ” NN efter 2007 endast bristfälligt redo­visat sina bisysslor. Han har således inte fullgjort skyldigheten att hålla KI underrättad om de bisysslor han har”.

NN hade enligt flera källor haft fria händer att förfoga över forskningsanslagen. Han och hans privata affärskompanjoner skulle under två år ha rest för 1,5 miljo­ner kronor av KI:s forskningspengar. Även utomstående personer skulle ha fått flygbiljetter betalda av forskningskontot. I en rapport fanns det också uppgifter om det skulle ha förekommit generösa gåvor. En person hade berättat om en gåva i samband med en julfest på 10 000 kr. Det uppskattades att 5–7 personer fått gåvan.

En åklagare hade inlett en förundersökning om trolöshet mot huvudman. Ingen var ännu delgiven misstanke för brott.

Arbetade med hästceller – utan godkännande

Artikeln handlade om polisanmälan för brott mot etiktillstånd.

KI och KS hade med hjälp av en konsultbyrå påbörjat en granskning av NN efter att han sagt upp sig eftersom man hade fått signaler om att något inte stod rätt till. Förutom att NN och en kollega misstänktes ha tillskansat sig miljonbelopp, fann man också att han i sin yrkesutövning misstänktes ha agerat oetiskt. Både mot patienter och i strid med forskningsetiken.

NN skulle i ett mejl till en person i forskningsgruppen ha skrivit att han hade till­gång till 20 miljoner celler från hästar, och även hästbenmärg. Hans forskning hade dock ingen koppling till hästar. Arbetet med hästcellerna skulle ha skett i KI:s laboratorium under flera år, utan att det funnits etiskt godkännande för den typen av verksamhet.

Mejlen hade skickats vidare till en hästsportsprofil. Fler personer hade i utred­ningen vittnat om profilens deltagande i arbetet med hästcellerna och att denne varit i labbet.

I ett annat mejl diskuterades arbetet med forskningen av flera personer, däribland hästsportsprofilen. Ingen, förutom NN, hade koppling till KI. De satt dock alla i styrelsen för ett bolag tillsammans med honom. Ett bolag som, enligt verksam­hetsbeskrivningen hos Bolagsverket, skulle bedriva veterinärverksamhet och till­verkning och försäljning av läkemedel.

Hästcellerna hade till en början förvarats i samma specialskåp som människo­celler. Först efter påtryckningar hade ett eget skåp till hästcellerna köpts in. ”Ingen av medlemmarna i forskargruppen har sett något etiskt tillstånd, trots att de efterfrågat detta från professor NN vid ett flertal tillfällen”, stod det i rappor­ten.

Prefekten för institutionen där forskningen bedrivits, A, uppgav att verksamheten bedrivits utan deras kännedom och att när det kunde bekräftas att så skett, komp­letterades polisanmälan.

Professorn nekar till alla anklagelser

Tidningen hade sökt NN och dennes kollega som båda hade hänvisat till sitt om­bud. I mejl till tidningen lämnade ombudet följande kommentar:

”Våra huvudmän tillbakavisar bestämt de anklagelser som riktats mot dem via Aftonbladet. De har inte tagit del av vare sig underlag eller formella anklagelser från institutionen i fråga, utan enbart påståenden publicerade i media vilka de antingen anser vara direkt felaktiga eller tagna ur sitt sammanhang. De frågor ni nu skickar är åter exempel på sådana påståenden. Våra huvudmän har inte för avsikt att besvara anonyma påståenden via media. De välkomnar en granskning av påstådda ekonomiska oegentligheter och har kontaktat rättsvårdande myndig­het och förklarat sig samarbetsvilliga för att reda ut eventuella oklarheter.

Vi vill i sammanhanget även understryka att den huvudman frågorna gäller är en högt respekterad forskare som publicerat över hundra vetenskapliga artiklar i ansedda tidskrifter (och arbetar fortfarande tillsammans med forskare på KI gällande publikationer) vilket innebär att hans forskning löpande granskats av andra ledande forskare utan att ha ifrågasatts på något sätt.”

Karolinskadirektören: Det här borde inte ha skett

I artikeln intervjuades KI:s universitetsdirektör. Han ångrade idag samarbetet med NN och sade att ”det finns många starka personligheter i den här branschen där alla inte är seriösa.”

NN var inte längre knuten till KI. Såvitt KI:s universitetsdirektör visste hade KI inte längre några samarbeten med honom och ville ”helst inte ha med sådana personer att göra”.

Tidningen ställde frågor om bland annat vad KI och KS gjort då anställda slagit larm om oetisk behandling av patienter och varför de inte agerat.

KI:s universitetsdirektör svarade att han inte hade haft kännedom om det, men att led­ningen tog uppgifter om etiska brister på stort allvar. Det fanns mängder av brister i projektet som de tagit tag i när de fått kännedom om dem. Han ansåg inte att det var samma sak som Macchiarini-affären, eftersom larmen slagits väldigt lokalt. I grunden hade kontrollsystemet fungerat, delvis för att folk larmat prefek­ten.

På frågan vad han ansåg om att NN ”hållit på med hästceller” i KI:s laborato­rium svarade KI:s universitetsdirektör att det var ”hemskt” och ”fullständigt vedervär­digt”. KI kontrollerade dock inte vad varje enskild forskare gjorde i sitt labb. Det var förtroendeforskning och ”det här var en person som har missbrukat sitt för­troende”.

Kollegan: Han lurade svårt sjuka patienter

NN hade vid sidan av sin forskartjänst haft en tjänst som överläkare på Karolinska Sjukhuset. I ingressen stod att han behandlat patienter ”djupt oetiskt” och att han fått ”döende patienter att tro att de ska överleva”. Trots larm till chefer hade han fått fortsatt förtroende.

I den utredning som KI och KS lämnat till polisen fanns bland annat exempel på när svårt sjuka patienter upplevt att de vilseletts av NN.

”Under en av intervjuerna framkom det att det funnits klagomål riktade mot NN relaterat till hantering av patienter. En intervjudeltagare beskriver att NN inte hanterade kontakt och uppföljning med patienter på ett korrekt sätt.”, stod det i rapporten.

En annan kollega, utan adekvat utbildning, hade tvingats informera patienten. Enligt rapporten hade en av personerna som fått hantera det mått väldigt psykiskt dåligt på grund av det.

Det hade också framkommit generell kritik mot NN:s ”bristande ledarskap”. I rapporten stod det att ”hans informationsgivning till anställda har varit selektiv och han har enligt uppgift pressat anställda att utföra arbetsuppgifter som kan anses vara oetiska, eller som de saknar utbildning/erfarenhet att utföra.”

Tidningen hade varit i kontakt med såväl anställda på sjukhuset som andra som arbetat med NN. En man som arbetat tillsammans med honom berättade:

” – Det är ju så att när man har med svårt sjuka patienter att göra, om du har en dödsdom, då griper du efter varje halmstrå.”

Han ansåg att NN ofta ingjutit ”falskt hopp” i svårt sjuka patienter.

” – Även om det inte ordagrant handlat om ’löften’, så har man lagt fram saker så att de framstår som löften.”

En annan person som arbetat med NN sade:

” – Han lurade svårt sjuka patienter. Han lovade svårt sjuka, som snart skulle dö i bukspottskörtelscancer, att de skulle få vaccinationsbehandling i Tyskland – vilket i och för sig är en behandling som finns. Sedan skulle han återkomma till patienterna, men det gjorde han ju aldrig och flera av patienterna blev ju väldigt ledsna och upprörda.”

Hon berättade om en patient som var döende i bukspottkörtelcancer.

” – NN sa till honom att han skulle kunna bota honom, men det visste vi ju alla, att det var en ren jävla lögn.”

Även i rapporten fanns det kritik mot patienthanteringen. En annan patient med bukspottkörtelcancer uppgav att han hade blivit lurad. I rapporten stod det att ”han uttrycker missnöje och upprördhet kring den plötsliga frånvaron av en tydlig ansvarsperson.”.

Revisionsbyrån ansåg att den inte hade tillräcklig kompetens för att bedöma hur allvarligt det var, men ansåg att KI och KS borde utreda saken vidare.

NN beskrevs av kollegor som oerhört karismatisk och att han hade ett trevligt sätt. Men han återkopplade inte till patienterna när de gick och väntade och hoppades. Ett stort antal patienter övertalades att delta i hans forskningsprojekt.

” – Det finns gränser för vad man kan utsätta svårt sjuka människor för. De fick lämna prover och delta i experiment även om vi visste att det inte skulle leda till någonting för dem.”

Kollegan sade att det gick så långt att en del vägrade att medverka i arbetet efter­som ”de kände att det han gjorde inte var etiskt försvarbart”.

De som klagade fick inget stöd hos ledningen. En kollega berättade att när han tog upp saken med chefer högre upp ”fick man bara skit för det”.

I rapporten framkom att NN sjukskrev sig den 13 juni [årtal angivet] och att hans anställning upphörde den 22 oktober [årtal angivet] efter att han sagt upp sig. ”Inget av projekten slutfördes/levererades”, stod det i rapporten. En kollega sade att det var ”ingen som vill kännas vid honom längre”.

Prefekten A uppgav att de inte bara kunde agera på hörsägen, utan att eventuella åtgärder måste bygga på mer än till exempel anonyma tips. De agerade på det som de fick kännedom om, så även i detta fall.

Förre Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer

I ingressen stod bland annat att NN misstänktes för miljonsvindlerier och att tid­ningen kunde avslöja att KS tidigare ordförande, B, varit inblandad i hans affärer och forskning som saknade etiktillstånd.

I artikeln återberättades vad som framkommit i de tidigare publicerade artiklarna Däribland att NN anklagades för miljonsvindleri och för brott mot etiktillstånden efter forskning på hästceller utan tillstånd samt att före detta kollegor berättat om oetiskt agerande mot svårt sjuka patienter.

I artikeln framgick att tidningen sökt NN, men att han avböjt att kommentera och via sin advokat förnekat alla anklagelser.

B hade tvingats bort på grund av jäv. Han och NN hade därefter påbörjat gemen­samma affärer. B hade fått en styrelsepost i det bolag som slutit avtal med de amerikanska bolagen. B var även verkställande direktör i det bolag som var kopplat till forskningen på hästceller.

I utredningen från revisionsbyrån fanns bland annat e-postkonversationer mellan NN och B. Forskningsanslag hade också gått till att betala flygresor för B, som vid den tiden inte var anställd på KS:

B svarar: ”Jag investerade efter att jag lämnat ordförandeposten”

I artikeln svarade B på frågor om sitt engagemang i bolagen och bola­gens verk­samhet.

På frågan vad han ansåg om arbetet med hästceller i Karolinskas laboratorium, vilket hade polisanmälts, svarade han:

” – […] Det har inget med bolaget att göra. Däremot kollade jag upp frågan och tillstånds – och etikfrågorna utreddes noggrant av Jordbruksverket och inga legala hinder förelåg. […].”

B menade att bolaget som knöt avtal med de två amerikanska bolagen inte hade gått bakom ryggen på KI, utan KI kände till avtalen. Dessutom hade Karolinska Institutet Holding erbjudits att bli delägare Bolaget X [bolagsnamn angivet].

På frågan varför Bolaget X, som han och NN satt i styrelsen i, delade ut 10 miljo­ner till sina aktieägare svarade B att ”det var ett beslut majoritets­ägarna fattade”.

Enligt B var NN en världsledande forskare inom cellterapi, som nu framgångsrikt behandlade europeiska patienter. NN:s forskning var väldokumen­terad och pub­licerad i många av världens mest ansedda tidskrifter.

Tidningen frågade också vad B ansåg om de patienter som blivit oetiskt behand­lade av NN och vad han sade till alla de som satte sitt hopp till den forskning som inte slutfördes. Han svarade:

” – Jag tyckte det är djupt beklagligt att svenska patienter gått miste om möjlig­heten till behandling. Problemet, som jag uppfattat det, var att det gjordes långt gångna förberedelser för behandling av patienter som sedan stoppades av KI/KS.”

TV-inslag

Klippen fanns dels tillgängliga i en katalog på webbplatsen, dels intill de artiklar som anges vid respektive inslag.

Forskare polisanmäld – av Karolinska institutet (publicerades intill artikeln Arbetade med hästceller – utan godkännande)

I klippet berättade en reporter huvuddragen i vad som framkommit i tidningens granskning rörande de två polisanmälningarna. Bland annat framkom att KI polisanmält NN för brott mot etiktillstånd och för att ha missbrukat sin för­troen­deställning som forskare och chef för en stor klinisk studie. Han påstods ha slösat med forskningspengarna, och samtidigt fått aktieutdelningar på nästan 10 miljoner kronor från sitt privata bolag. I klippet framgick också att KI krävdes på pengar.

A, KI: “När det är ett väldigt tydligt förtroendebrott agerar vi” (publicera­des intill artikeln KI larmades om forskaren – men lät honom fortsätta)

TV-inslaget inleddes med inslaget ovan. Därefter intervjuades prefekten A.

A fick frågan varför han inte hade agerat när flera anställda ”ska ha varnat för NN:s metoder”.

Programledaren påstod att det fanns likheter med Macchiarini-ärendet. Källor hade uppgivit att det var ”ofattbart att höga chefer än en gång har låtit sig troll­bindas på det här sättet”. En annan hade sagt att ”pengarna rann iväg. Det var ingen som satte stopp. Cheferna var trollbundna och hade bara bilden av honom som den store forskaren”. Programledaren sade senare i intervjun också: ”Åter­igen en forskare som gör projekt som inte skapar resultat och där pengarna för­svinner på ett konstigt sätt.”.

A uppgav att det hade producerats resultat, och att alla parter var väl medvetna om det. Men man var inte nöjd med hur forskaren agerat ”på många olika sätt”. Det var skälet till att man gjort en utredning, och polisanmält. Senare i inslaget sade A också att han inte ville dra paralleller till Macchiarini-ärendet.

A fick också frågor om forskningen på hästceller. Han uppgav att man forskade på många olika djurslag. På frågan om NN haft tillstånd svarade A att det var anledningen till att man polisanmält. För att få reda på om det var ett brott mot etiktillstånden eller inte.

Under intervjun med A fanns banderoller i bild med texten ”Misstänks för mång­miljonsvindlerier” och ”Ny skandal skakar Karolinska institutet. Fallet har stora likheter med Macchiarini-ärendet”.

Universitetsdirektören: Det är klart att det är olyckligt (publicerades intill artikeln Karolinskadirektören: Det här borde inte ha skett)

Universitetsdirektören för KI, intervjuades. I huvudsak framkom det som redo­visades i artikeln Karolinskadirektören: Det här borde inte ha skett.

Reportern uppgav bland annat att NN enligt flera källor och ”en hemlig utred­ning” misstänktes för ”oetiskt agerande mot patienter” och att han anklagats för att ”sysslat med mångmiljonsvindleri”.

I inslaget sades också att NN misstänktes för brott mot etiktillstånden då han ska ha utnyttjat laboratoriet för privata ändamål, nämligen för att forska på behand­ling av hästar.

Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer (publi­cerades intill artikeln Förre Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer)

Richard Aschberg, som var en journalisterna som skrivit artiklarna, intervjuades huvudsakligen om vad som framkommit i de artiklar som rörde B.

I inledningen uppgavs att NN anklagades för mångmiljonsvindlerier och brott mot etiktillstånden efter forskning på hästceller utan tillstånd.

Under intervjun fanns en banderoll med texten ”B inblandad i NN:s skandal­affärer” i bild.

Anmälan

NN riktade genom sina ombud i två anmälningar kritik mot publiceringarna.

Påståendena i publiceringarna var direkt felaktiga, eller tagna ur sitt samman­hang. Tidningen hade inte uppfyllt sin skyldighet att förmedla korrekta uppgifter och det var tydligt att tidningen underlåtit att kritiskt granska källor och sakupp­gifter.

I artikeln med rubriken KI larmades om forskaren – men lät honom fortsätta och i TV-inslaget A, KI: “När det är ett väldigt tydligt förtroendebrott agerar vi” associerades anmälaren till Macchiarini-ärendet, trots att det inte finns någon koppling.

Macchiarini hade varit föremål för omfattande granskning och även fällts för oredlighet i forskning. Anmälaren varken var eller hade varit under utredning, dömts för eller delgivits misstanke om oredlighet i forskning. Han hade inte heller fått sin forskning granskad. A dementerade att det fanns likheter, trots det publicerade tidningen uppgifterna.

I artikeln Förre Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer påstods att anmälaren hastigt sade upp sig utan att slutföra sin forskning och att han ska ha agerat oetiskt mot svårt sjuka patienter.

Korrekt var att anmälaren sjukskrevs under våren [årtal angivet]. För att studier inom ramen för projektet skulle kunna genomföras krävdes att prekliniska studier hade genomförts och godkänts. Vidare att anmälaren tillsammans med sitt team slutförde samtliga sådana prekliniska studier och upprättade erforderliga proto­koll samt överlämnande detta material till KI innan han avslutade sin anställning. Detta var uppgifter som tidningen med enkelhet hade kunnat få ta del av.

Påståendet att anmälaren skulle ha lurat patienter var felaktigt. De prekliniska studier som genomförts hade skett med patienternas informerade samtycke. Det innebar att de informerats om studiens syfte och eventuella risker. De hade också fått information om att studien i denna fas endast omfattade preklinisk studie, det vill säga att de inte skulle få läkemedel som forskats fram.

Det framgår inte vad det oetiska agerandet mot patienter bestått i. Genom att publicera påståendet i anslutning till uppgiften om att anmälaren polisanmälts för brott mot etiktillstånden insinueras att polisanmälan omfattar såväl forskning på hästceller som agerande mot patienterna.

Den lag som reglerar brott mot etiktillstånden (lag om etikprövning av forskning som avser människor) rör forskning som avser människor och biologiskt material från människor. Av tidningens egna publiceringar framgår att det är forskningen på hästceller som avses.

I publiceringarna påstås att anmälaren ”misstänks för miljonsvindleri”. Han var varken delgiven misstanke om brott eller misstänkt för något brott över huvud taget.

Påståendet att anmälaren fått aktieutdelning samtidigt som han påstås ha slösat med forskningspengar gav läsaren uppfattningen att han tillskansat sig forsk­ningspengar på projektets bekostnad. Det var felaktigt.

Anmälaren hade redovisat att han var ledamot i bolaget som en bisyssla till KI. Det privata bolaget nämndes i KI:s avtal med det ena amerikanska bolaget och i KS avtal med ett annat läkemedelsbolag. Avtalen är bilagda utredningsrapporten, och tidningen borde därför ha kännedom om det. Trots det nämns det inte i publi­ceringarna.

Anmälaren hade fått möjligt att besvara vissa frågor. Eftersom han inte hade tagit del av utredningen hade han till stor del valt att inte lämna ingående svar på frå­gorna. I ett uttalande från sitt ombud hade han dock tillbakavisat anklagel­serna. Tidningen hade emellertid bara i vissa publiceringar redovisat hans inställ­ning.

KI hade fått krav riktade mot sig från ett av de amerikanska bolagen. Det fanns således ett uppbenbart intresse för både KI och KS att beskylla anmälaren för brister som det amerikanska bolaget lade KI till last, för att undgå ansvar. Särskilt när det gällde anmälan om det påstådda brottet mot etiktillstånden hade tidningen inte varit tillräckligt uppmärksam på att syftet med en anmälan kunde vara att skada honom.

Anmälaren var inte en offentlig person. Han var anställd som professor och fors­kare och agerade inte på den offentliga arenan. Han kunde inte heller anses inne­ha en sådan samhällsviktig roll att det innebar att han betraktades som offentlig. Hans yrkesroll gjorde inte en närmare granskning berättigad, och det var inte motiverat att publicera uppgifter som kränkte privatlivet. Oaktat att han var väl­känd i sitt yrke och bland sina kollegor, var han således inte en offentlig person av sådant slag att han behövde acceptera kränkande publiceringar.

Det saknades allmänintresse för publiceringarna. Det förelåg inga skäl att publi­cera anmälarens namn och bild. Det var vidare en omfattande publicitet.

Den skada som publiceringarna förorsakade honom var stor. Det gällde såväl för hans yrkesroll som hans privatliv. Hans seriositet som forskare och läkare ifråga­sattes. Han utmålades som en dålig chef och brottsling. Intresset för publice­ringarna uppvägde inte den skada dessa åsamkat anmälaren.

Till anmälan bifogades det mejl som tidningen publicerat i artikeln Professorn nekar till alla anklagelser. Mejlet var daterat den 11 maj 2018.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom ställföreträdande utgivaren Lena Mellin.

Anmälaren påstod att hans privatliv kränkts. Hans privatliv beskrevs dock inte i artiklarna, utan endast det arbete han utfört på KI och KS.

I ursprungsanmälan fanns inga exempel på vilka uppgifter som skulle vara fel­aktiga eller tagna ur sitt sammanhang. Samtliga uppgifter i artiklarna var hämtade från intervjuade personer som arbetat kring anmälaren och den utredning som revisionsbyrån gjort, vilket också låg till grund för KI:s polisanmälan. Ur sammanfattningen av rapporten:

”Vi anser att prof. NN och N.N. (PO:s anm.) har agerat illojalt gentemot KI och KS. Samtidigt som KI/KS har ingått forskningssamarbetsavtal med två ameri­kanska företag har prof. NN och N.N ingått egna avtal (via ett samägt bolag) med samma två amerikanska företag. Dessa avtal har givit prof. NN och N.N bolag flera miljoner i ersättning under 2015. Prof. NN och N.N har under 2016 (tillsammans med [annan person, PO:s anm.]) tagit ut mer än tre miljoner var i utdelning från det gemensamt ägda bolaget. KI/KS har enligt uppgift varit ovetande om dessa privata avtal.

Prof. NN har dessutom låtit personer som inte varit anställda i hans forskar­grupp belasta KS med resekostnader för över 0,5 Mkr under 2015–2016.”

Tidningen bemötte därefter anmälan enligt följande:

Uppsägning

Både anmälaren och hans affärspartner ”insjuknade” under sommarperioden [årtal angivet]. De sade samtidigt och hastigt upp sina anställningar den 22 augusti [årtal angivet].

Om att projektet inte slutförts

Samtliga utom anmälaren var ense om att projektet inte slutförts. Ledningen för KI och fler intervjuade konstaterade att det inte hade slutförts. Ett av de ameri­kanska bolagen hade krävt tillbaka pengarna eftersom det inte slutförts. I utred­ningen som revisionsbyrån gjort konstaterades att ”inget av projekten slutfördes/ levererades”.

Om aktieutdelning och hur pengar har hanterats

Uppgiften om aktieutdelning kom från bolagets årsredovisning. Tidningen hade genom flera intervjuer fått kännedom om att det slösats med pengar. Det fram­kom även i revisionsbyråns utredning. I polisanmälan stod det:

“Av rapporten framgår att NN och N.N. (PO:s anm.) i flera avseenden åsidosatt regler och brustit i sina åtaganden gentemot KI. NN har, utan KI:s vetskap och utan att ha befogenhet till det, undertecknat bindande villkorsavtal för exklusivt licens- och samarbetsavtal med ett amerikanskt företag.

Av samma rapport kan utläsas att samtidigt som KI […] har tecknat samarbets­avtal om kliniska läkemedelsprövningar med två amerikanska företag har NN och N.N via ett samägt bolag ingått avtal med dessa två företag vilket inneburit omfattande ekonomiska ersättningar till dem själva. NN har efter 2007 endast bristfälligt redovisat sina bisysslor. Han har således inte fullgjort skyldigheten att hålla KI underrättad om de bisysslor som han har. Bägge synes ha utnyttjat sin ställning vid KI för att genom engagemang i privata företag tillförskansa sig egen vinning. Flertalet engagemang i dessa företag har aldrig redovisats för KI.

Deras agerande har bland annat lett till att KI inte har kunnat fullgöra sina åta­ganden gentemot tredje part då de lämnade sina uppdrag utan att avsluta sina forskningsprojekt. Sammantaget uppskattas NN och N.N har orsakat KI miljon­belopp i ekonomisk skada. NN har också nyttjat KI:s resurser för privata ända­mål under tiden han var sjukskriven och fram till dess att hans anställning vid KI upphörde.”

Om att ha lurat svårt sjuka patienter

Tidningen hade intervjuat personer som arbetat med anmälaren och även haft kontakt med anhöriga till patienter. Flera berättade om att anmälaren skulle ha lurat svårt sjuka patienter och om det oetiska agerandet. De berättade även om hur sjukvårdspersonal vägrat fullfölja arbetsuppgifter i anmälarens projekt efter­som de fann det oetiskt. Det fanns också belagt i den stora rapporten.

Om miljonsvindleri och misstänkt brott

Anmälaren var polisanmäld och en förundersökning, som leddes av en åklagare, hade inletts. Enligt anmälan handlade det om miljonbelopp.

Angående Macchiarini

Likheterna med Macchiarini handlade om att NN också fått som han velat genom att påverka KI:s ledning med ”charm och karisma” samt att han trollbundit och charmat omgivningen. Det påpekades särskilt att han inte behandlade patienter.

Om bemötande av uppgifter

Tidningen skickade i flera omgångar en rad frågor inför publiceringarna. Att an­mälaren och hans ombud inte svarat på frågorna var ett val de själva gjort. Tid­ningen hade publicerat hela mejlsvar från anmälarens ombud.

Om namnpublicering

I anmälan beskrivs anmälaren som en ”högt respekterad forskare inom sitt om­råde” och B beskrev honom som en ”världsledande forskare”. Det fanns ett klart allmänintresse att publicera namn på en världsledande forskare som polis­anmälts av Sveriges ledande medicinska institution, ett av de högst rankade universiteten i världen.

Anmälarens kommentar

Anmälaren anförde sammanfattningsvis följande.

Tidningen beskrev ingående omständigheter i Macchiarini-ärendet och ledde läsaren in på att anmälarens agerande stod i paritet med Macchiarinis. Att tid­ningen skrivit att anmälaren inte behandlade patienter förändrade inte den bilden, eftersom tidningen i en annan artikel samma dag påstått att anmälaren behandlat patienter ”djupt oetiskt”. Vad den oetiska behandlingen bestått i preciserades inte.

Anmälaren sjukskrevs på grund av akut stress till följd av de brister som förelåg i organisationen, och den arbetssituation som rådde och hade rått under en lång tid. Han sade senare upp sig. Tidningens publicering syftade till att påskina att det förelåg oegentligheter, vilket ytterligare utpekade anmälaren som en klandervärd och ohederlig person.

Tidningen hade publicerat flera oreserverade påståenden utan några som helst belägg.

I fråga om polisanmälan för brott mot etiktillstånden var det oklart om någon förundersökning ens hade inletts. Anmälaren hade i vart fall inte dömts, åtalats, delgivits misstanke eller förhörts av polis gällande påståenden om oetiskt ageran­de. Som redan gjorts gällande var rubriken i artikeln Arbetade med hästceller – utan godkännande felaktig, eftersom något etiskt godkännande inte krävdes.

Anmälaren pekade vidare på att följande påståenden var felaktiga:

  • I artikeln KI larmades om forskaren – men lät honom fortsätta påstods att anmälaren hade ”sysslat med misstänkta mångmiljonsvindlerier”.
  • I artikeln Kollegan: Han lurade svårt sjuka patienter påstods att anmäla­ren skulle ha ”behandlat patienter djupt oetiskt” och ”fått döende patienter att tro att de skulle överleva”.
  • I artikeln Arbetade med hästceller – utan godkännande påstods att anmä­laren ”misstänks nu ha brutit mot etiska regler och utnyttjat laboratoriet till privata ändamål” samt att anmälaren och en läkarkollega ”misstänks ha till­skansat sig miljonbelopp”. Av den polisanmälan som tidningen citerat i sitt svar framgick att det sista påståendet inte stämde.

Angående det påstådda oetiska agerandet baserades publiceringarna endast på anklagelser och lösryckta påståenden från anonyma källor. Rapporteringen var inte balanserad. Den gav endast en ensidig bild av anmälarens projekt och forsk­ning genom att svepande påstå att han ägnade sig åt oetisk behandling av patien­ter, att han tillåtit hepatitsmittat blod i labbet och därmed utsatt anställda för hälsorisker och att han ägnat sig åt suspekt och oetisk forskning på hästceller.

Det framgick inte närmare vilka arbetsuppgifter som annan personal vägrat ut­föra. Det var svårt att bemöta och försvara sig mot allmänt hållna och felaktiga uppgifter.

Tidningen hade inte varit i kontakt med de personer som anmälaren arbetade med, och som hade kunnat ge en annan bild.

Rapporten som tidningen hänvisade till hade inte till syfte att utreda påståenden om oetiskt agerande. Revisionsbyrån saknade relevant kunskap för att kunna be­döma saken. Trovärdigheten och styrkan i påståendet måste bedömas utifrån det. Trots det var flera påståenden om oetiskt agerande hämtade ur rapporten.

 PO:s bedömning

Allmänintresse och namngivning

Karolinska Institutet är ett av de främsta universiteten i Sverige, och i världen. Karolinska Sjukhuset är vidare ett av de största sjukhusen i Sverige. Verksam­heterna finansieras med allmänna medel, även om exempelvis forskning får bi­drag av andra aktörer. Detta medför att det finns ett allmänintresse för händelser som rör verksamheten.

I artiklarna framgår att det finns en koppling mellan forskningen och svårt sjuka patienter. Det finns alltså även ur ett patientperspektiv ett allmänintresse av saken.

Anmälaren är en framstående forskare och var chef för den omskrivna studien. Detta, tillsammans med tjänsten som överläkare, innebär att han har en ställning som medför att han får acceptera att bli namngiven i samband med att tidningen skriver om hans yrkesutövning.

Likheter med Macchiarini

Macchiarini-ärendet var uppmärksammat, och ledde till att KI fick omfattande kritik. När det uppdagats att KI polisanmält en annan forskare får det anses natur­ligt att paralleller dras till det tidigare ärendet.

De likheter som tidningen framfört rör hur anmälaren ska ha agerat gentemot KI:s ledning. Något påstående om att anmälaren gjort sig skyldig till oredlighet i forskning eller liknande görs inte i någon publicering. Den kritik som framförs riktas framförallt mot ledningens förmåga att granska de forskare som är anknut­na till institutet.

I och med att prefekten A uppger att han inte anser att det finns några likheter nyanseras rapporteringen i viss utsträckning.

Det finns inte skäl att klandra tidningen för att den i publiceringarna uppgivit att det finns likheter med Macchiarini-ärendet.

Slutförandet av projektet

Tidningen har redovisat att det i rapporten anges att projektet inte slutförts/leve­rerats. Det finns också uppgift om att anmälarens bolag fått pengar för studier på människor som inte ska ha skett. A uppger visserligen i tv-intervjun att det har presenterats resultat. Det utesluter dock inte att projektet inte slutförts.

Uppgifterna om att projektet inte slutförts nyanseras av att B uppger: ” […] Pro­blemet, som jag uppfattat det, var att det gjordes långt gångna förbere­delser för behandling av patienter som sedan stoppades av KI/KS.”. Det ger dock också ytterligare belägg för tidningens påstående.

Tidningen får sammantaget anses ha haft belägg för påståendet.

Uppsägning

Att anmälarens uppsägning beskrivs som ”hastig” är inte skäl för pressetiskt klander. Detta oavsett vilka skäl som finns till att han avslutade sin anställning.

”Misstänks för miljonsvindleri”

Anmälaren har vänt sig mot att det i publiceringarna påstås att han misstänks för mångmiljonsvindleri/miljonsvindleri.

Användningen av ord som kan ha en allmän betydelse och en juridisk, ställer krav på hur tidningen använder sig av dem. Särskilt när tidningen använder flera ord med en juridisk betydelse tillsammans kan läsaren få uppfattningen att det är just den juridiska betydelsen som avses, även om tidningen använt dem i dagligt tal.

Att misstänkas för något kan i dagligt tal syfta på att det finns en aning om något. Det behövs inte några egentliga underlag för en sådan misstanke.

Den juridiska betydelsen innebär dock att det krävs visst stöd för misstanken. Efter en inledd förundersökning fattas exempelvis beslut om en person ska delges misstanke om brott. Ett annat exempel är att en person måste vara åtminstone ”skäligen” misstänkt för att kunna häktas.

Svindleri kan vidare betyda bluff eller lurendrejeri. Det är emellertid också ett brott.

Tidningen har i skriftväxlingen lyft fram att anmälaren var polisanmäld och att en förundersökning var inledd.

Att en person polisanmälts, eller att en förundersökning inletts säger ingenting om hur misstänkt en person är. Detta eftersom en förundersökning, enligt rätte­gångsbalken, ska inledas om det finns ”anledning att anta” att ett brott har be­gåtts. Det vill säga oavsett om det finns någon misstänkt person eller inte.

Tidningens påståenden att anmälaren misstänks för mångmiljonsvindleri ger sken av att det är den juridiska betydelsen som åsyftas, något som det saknas belägg för.

Av publiceringarna framgår att anmälaren inte var delgiven misstanke för brott samt att den förundersökning som inletts inte gällde svindleri, utan trolöshet mot huvudman. Mot bakgrund av detta är tidningens påstående medfört en skada för honom.

Aktieutdelning och hur pengar hanterats

Anmälaren har anfört att det felaktigt insinueras att han tillskansat sig forsknings­pengar på projektets bekostnad.

Enligt tidningen har anmälaren slutit egna avtal med de amerikanska bolagen och givit sig själv aktieutdelning för flera miljoner kronor. Det finns också uppgift om att KI belastats med resekostnader för personer som inte hör till forsknings­gruppen. KI har i polisanmälan påstått sig lida en skada motsvarande ett mång­miljonbelopp och ett av de amerikanska bolagen har krävt KI på cirka 13 miljo­ner kronor.

Att tidningen påstår att anmälaren misstänks ha tillskansat sig pengar som hör till forskningen finns det således belägg för. Därtill tillkommer att projektet inte av­slutats och att KI därför krävs på pengar. Det får därför även anses finnas belägg för att antyda att det skett på projektets bekostnad.

Tidningen bör enligt med de pressetiska reglerna följa upp utgången av ärendet.

Brott mot etiktillstånden

Anmälaren har anfört att det var fel att skriva om brott mot etiktillstånden. Det har inte heller krävts etiskt godkännande eftersom lagen inte är tillämplig för forskning på hästceller.

Under skriftväxlingen har anmälaren angivit att tidningen ska ha skrivit att det förvarats hepatitsmittat blod i labbet. Något sådant påstående finns emellertid inte i någon av de anmälda publiceringarna.

Rubriken Arbetade med hästceller – utan godkännande kan delvis syfta på att anmälaren ska ha saknat tillstånd att bedriva forskning för privata ändamål i KI:s lokaler.

I artikeln skriver dock tidningen även att han misstänks för att ha agerat i strid med forskningsetiken. Tidningen skrev bland annat att anmälaren ska ha bedrivit sin forskning på hästceller utan etiskt godkännande för verksamheten. Rubriken framstår således även syfta på det etiska godkännandet.

Även i artikeln Förre Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer påstås att forskningen saknade etiktillstånd.

Det är inte PO:s uppgift att juridiskt pröva om något etiktillstånd krävts eller inte.

Redan av namnet till lagen som reglerar etiktillstånden, Lag om etikprövning av forskning som avser människor, framstår det som mindre sannolikt att etiktill­stånd krävts. Enligt A har polisanmälan vidare gjorts i syfte att undersöka om det är ett brott mot etiktillstånden eller inte.

Utöver att redovisa att anmälaren polisanmälts finns det inga uppgifter om vad som medfört att anmälaren agerat utan etiskt tillstånd eller i strid med forsknings­etiken.

Att tidningen beskrivit att personer i forskargruppen ska ha efterfrågat etiskt till­stånd kan i viss mån tala för att det funnits etiska aspekter att beakta. Trots detta framstår det dock som pressetiskt problematiskt att påstå att anmälaren misstänks för brott mot etiktillstånd för forskningen på hästceller och för att ha agerat i strid med forskningsetiken.

Behandling av patienter

Anmälaren har vänt sig mot flera påståenden i artikeln Kollega: Han lurade svårt sjuka patienter. Han har också vänt sig mot att det i flera publiceringar förekommer påståenden om att han agerat oetiskt mot patienter.

Uppgifter om att en läkare påstås agera oetiskt mot patienter är en allvarlig ankla­gelse och är klart nedsättande för anmälaren. Samtidigt finns det ett betydande allmänintresse att rapportera om hur patienter behandlas.

Pressetiska aspekter som är av betydelse är dels om det finns täckning i artikel­texten för uppgifter i rubrik och ingress, dels om tidningen har belägg för sina uppgifter.

Påståendet att anmälaren ska ha lurat patienter verkar i artikeln ta sikte på två olika aspekter. Att anmälaren påstås ha lämnat vilseledande uppgifter och att han inte har fullföljt kontakt och uppföljning.

En patient har i revisionsbyråns utredning talat om att denne känt sig lurad och varit upprörd över avsaknaden av en tydlig ansvarsperson. En annan person har i utredningen beskrivit att anmälaren inte ska ha hanterat kontakt och uppföljning med patienter på ett korrekt sätt.

Tidningen har också pratat med två personer som arbetat med anmälaren. Den ena beskriver att anmälaren ska ha ingjutit ”falskt hopp” i svårt sjuka patienter och berättar att saker lagts fram så att det framstått som löften, även om det inte ordagrant varit det.

Den andra personen uttrycker att anmälaren ”lurade svårt sjuka patienter”. I artikeln ges som exempel att han lovat svårt sjuka patienter, som snart skulle dö, att de skulle få en vaccinationsbehandling i Tyskland. Samma person berättar också att anmälaren sagt till en annan patient som var döende i bukspottkörtel­cancer att han skulle kunna bota denne.

När det gäller påståendet om att han agerat ”djupt oetiskt” har tidningen beskri­vit att en kollega berättat att anmälaren övertalat patienter, bland annat svårt sjuka, att delta i hans forskningsprojekt. De ska ha fått lämna prover och delta i experiment, fast det inte skulle kunna leda till någonting för patienten. Enligt kollegan ska andra personer vägrat delta i arbetet eftersom de inte fann det etiskt försvarbart.

Anmälaren har vidare vänt sig mot att uppgiftslämnarna är anonyma och att han därför svårligen kan försvara sig mot påståendena i artikeln.

Det finns emellertid flera påståenden som är konkreta och som därför, oavsett källans anonymitet, borde kunna bemötas.

Det rör exempelvis uppgiften om att anmälaren ska ha lovat patienter vaccina­tionsbehandling i Tyskland, men också att han ska ha sagt att han kunna bota en patient som var döende i bukspottkörtelcancer. Även påståendet om att ha ”ingjutit falskt hopp”, borde kunna bemötas. Samma person som sagt detta har själv delvis förklarat det med att man med svårt sjuka patienter ”griper […] efter varje halmstrå”.

Uppgiften om att medarbetare inte velat utföra arbetsuppgifter för att de inte an­setts etiskt försvarbara är visserligen något otydlig då det inte framgår vilken arbetsuppgift det rör eller vem som vägrat utför den. Eftersom påståendet rör det etiska agerandet mot patienterna hade påståendet emellertid ändå kunnat gå att bemöta. Anmälaren skulle, i likhet med vad han anfört i skriftväxlingen hos PO, exempelvis kunnat lyfta fram att patienterna lämnat sitt samtycke i ett yttrande till tidningen.

I denna del av rapporteringen har anmälaren också varit kritisk mot att utred­ningen används som underlag eftersom revisionsbyrån saknar kunskap på områ­det. Tidningen har redovisat att redovisningsbyrån uppgivit att de inte kan be­döma saken, men att KI/KS bör utreda saken närmare. Vilka möjligheter som revisionsbyrån haft att bedöma anmälarens agerande mot patienter är således tydligt för läsaren.

Sammantaget finns det belägg för uppgifterna i artikeln samt täckning i bröd­texten för uppgifterna i rubrik och ingress.

Bemötandefrågan

Rörande frågan om bemötande har anmälaren vänt sig mot han inte haft tillräck­lig möjlighet att bemöta uppgifterna och att tidningen inte i samtliga publice­ringar redovisat hans inställning. Anmälaren har bland annat hänvisat till att han inte haft tillgång till rapporten och därför inte kunnat lämna ingående svar på frågor.

En omskriven person har ingen skyldighet att uttala sig, men riskerar samtidigt att felaktiga uppgifter kan komma att publiceras. Anmälarens ställning vid den pressetiska prövningen kan därför påverkas av att han eller hon inte tillvaratar de möjligheter till bemötande som erbjuds.

I artiklarna har tidningen presenterat uppgifter ur rapporten som rör konkreta exempel, bland annat vad avser resekostnader, att anmälaren bristfälligt redovisat vilka bisysslor han haft och att han bedrivit forskning på hästceller för privata ändamål. Ovan har PO också pekat på konkreta uppgifter rörande anmälarens påstådda agerande mot patienter. Dessa uppgifter borde gått att bemöta, oavsett om anmälaren hade tillgång till rapporten eller inte. Anmälaren har exempelvis under skriftväxlingen uppgivit att han hade redovisat ledamotsuppdraget som en bisyssla och att patienterna lämnat samtycke till att delta i forskningsprojektet.

Tidningen har uppgivit att den vid flera tillfällen givit anmälaren möjlighet att bemöta. Hela mejlsvaret från anmälarens ombud har vidare publicerats, där det tydligt framgår att anmälaren tillbakavisar alla anklagelser.

I artikeln Förre Karolinskaordföranden inblandad i polisanmälde forskarens affärer framgår att anmälaren nekar till anklagelserna.

Den länk som finns till artikeln Professorn nekar till alla anklagelser bidrar till att upplysa om anmälarens inställning till anklagelserna och erbjuder också läsa­ren möjlighet att läsa mer. Det kan liknas med ett bemötande som publiceras in­till en artikel i en tryckt upplaga.

I B svarar: ”Jag investerade efter att jag lämnat ordförandeposten” finns ingen länk till anmälarens bemötande. Artikeln tar emellertid sikte på att B ska få bemöta kritik som riktas mot honom. Att uppgift om anmäla­rens inställning saknas är inte tillräckligt för klander.

Det är dock en brist att anmälarens inställning inte redovisas i webb-tv-inslagen eftersom inslagen även återfinns utan koppling till artiklarna.

Slutsats

Det finns ett allmänintresse att granska anmälarens forskningsverksamhet och hans agerande mot patienter. Hans roll som chef för studien och som överläkare medför att det inte finns något att invända mot att han namnges och att hans bild publiceras i samband med att tidningen skriver om hur han utfört sitt arbete.

Tidningens påstående att anmälaren misstänks för miljonsvindleri är emellertid nedsättande. Det leder läsaren att tro att det är de juridiska begreppen som avses. Anmälaren är emellertid inte delgiven misstanke om något brott, och något på­stående om att brottet svindleri begåtts förekommer inte.

Av betydelse är också att anmälaren påstås att ha agerat i strid med forsknings­etiken och att det inte funnits etiskt godkännande för verksamheten. Hans inställ­ning i sakfrågorna har inte heller redovisas i webb-tv-inslagen.

Detta medför sammantaget att anmälaren förorsakats en oförsvarlig publicitets­skada.

Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Anmälaren och tidningen har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

PO anser att tidningens påstående att anmälaren misstänks för mångmiljonsvindleri leder läsaren till att tro att det är den juridiska betydelsen som åsyftas, något som det saknas belägg för. Pressens Opinionsnämnd delar inte den bedömningen. Svindleri är ett brott som riktar sig mot allmänheten, t.ex. att någon sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på varor eller värdepapper (se 9 kap. 9 § brottsbalken). Det framgår tydligt av publiceringarna att påståendet inte avser svindleri i denna juridiska betydel­se, utan den mer allmängiltiga betydelsen; att förfara ohederligt eller bedrägligt. Tid­ningens påstående baserar sig på den polisanmälan där KI gör gällande att det lidit skada motsvarande mångmiljonbelopp. Så som också PO ansett har det funnits belägg för påståendet att anmälaren misstänks ha tillskansat sig pengar som hör till forsk­ningen. Nämnden anser därför att det inte finns grund för klander i detta avseende.

Tidningen har angett att anmälaren misstänks för att ha brutit mot etiska regler och utnyttjat laboratoriet till privata ändamål. Tidningen grundar sina uppgifter på den utredning KI lät utföra, på egna källor, intervjuer med företrädare för bl.a. den institu­tion där forskningen pågick och på att KI polisanmält anmälaren för misstänkt brott mot etiktillstånden. Med hänsyn till det underlag tidningen haft får publiceringarna anses ligga inom ramen för vad som är pressetiskt försvarbart. Inte heller i denna del finns det därför anledning att klandra tidningen.

När det slutligen gäller frågan om bemötande finns det beträffande artiklarna inget att anmärka på hur anmälaren getts möjlighet till bemötande eller hur hans inställning har redovisats. Däremot är det en klar brist att anmälarens inställning inte har redovisats i webb-tv-inslagen, särskilt eftersom dessa även återfunnits utan koppling till artiklarna. Den som enbart tar del av publiceringarna via webb-tv får därmed ingen information om hur anmälaren ställer sig till det som påstås. I detta avseende bör därför tidningen klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

Karlskoga Tidning klandras för artikel om twittrande politiker
Markbladet klandras för att ha pekat ut barn som mobbare