Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed genom att i en artikel ha pekat ut en enskild medarbetare på en annan tidning. Expressen har, utan ytterligare belägg, antytt att anmälaren kanske begått rena övergrepp. Anmälaren har därmed tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada.

Expressen, exp. nr. 84/2018, dnr. 18001

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

__________

Genom beslut den 4 april 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Expressen till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 3 december 2017 publicerade Expressen en fem sidor lång artikel med rub­riken Kärleksförklaring till Tidningen X [namn på tidning angivet].

Den var skriven av Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson, och innehöll en beskrivning av Tidningen X:s historia, främst de senare årtiondena, sedd ur hans synvinkel. Den hade bland annat följande mellanrubriker:

  • Ambitionerna
  • Scoopen
  • Dårhuset
  • Nazismen
  • Krönikörskrisen
  • Bladet-bråken
  • Supandet
  • Framgångarna
  • Personalärendena

Den aktuella anmälan gäller delar av avsnittet om personalärenden. Så här skriver tidningen:

”Det pågår också ett personalärende, bekräftade publishern AA [namn angivet] i ’Ekots lördagsintervju’ i Sveriges Radio för två veckor sedan, mot ytterligare en Tidningen X-medarbetare. Det är inte heller vem som helst, utan nyhetskröni­kören NN [namn angivet], som fått ’Advokatsamfundets journalistpris’ och vars kriminalkrönikor getts ut i boken Y [boktitel angiven].

Omfattande granskningar i ett antal tidningar har blottlagt en kränkande kultur på Tidningen X, med sexistiska kommentarer och kanske rena övergrepp. Ett stort antal tidigare och nuvarande anställda har bekräftat missförhållandena i de utredningar som nu genomförs.

Varken BB [namn angivet] eller NN är idag i tjänst. Min historieskrivning över Tidningen X sätter möjligen deras agerande, och den så kallade turbulensen, alla bråk i ett större perspektiv: så där hade det ju, tyvärr, alltid varit. Men det ursäk­tar intet. Det är svårt att se hur BB eller NN skulle kunna jobba vidare på Tid­ningen X, som ju delägs av Organisationen Y och har en uttalat feministisk profil och som – har väl framgått här – även har fina traditioner att försvara.

Dock: varken BB eller NN är dömda för något av det som nu påstås, vilket kräver att de säger upp sig frivilligt och/eller köps ut. Såvitt känt är därför deras förhandlingspositioner starka. Vad är det värt för Tidningen X att bli av med dem? BB och NN är tillsvidareanställda och om de sparkas men vinner arbets­rättsliga processer i Arbetsdomstolen riskerar Tidningen X att få betala mång­miljonbelopp till två profilerade manliga medarbetare som, enligt sina kvinnliga kollegor, uppträtt mycket olämpligt.

Inget drömläge för vd och chefredaktör AA.”

Anmälan

Publiceringen anmäldes av NN. Han framförde att det var smickrande att Thomas Mattsson ansåg att Expressens läsare var intresserade av en så pass lång text om Tidningen X, men att det verkliga ärendet med texten återfanns i avsnittet om personalärendena.

I detta avsnitt publicerades hans namn och artikeln illustrerades även av en bild på honom. Han hade svårt att förstå varför. Tidningen hade i sin dittillsvarande rapportering runt #metoo-rörelsen inte intresserat sig för honom. Expressen pre­senterade inte några nya uppgifter om till exempel påstådd brottslighet, som skulle kunna förklara publiceringen. I stället åberopades granskningar genom­förda av andra tidningar.

Mattsson försökte i sin krönika lura i läsarna att han hade insyn ett personal­ärende som rörde NN. Mattsson påstod att ”Ett stort antal tidigare och nuva­rande anställda har bekräftat missförhållandena i de utredningar som nu genom­förs.”. Sådan insyn hade Mattsson emellertid inte när det gällde anmälaren. Det framgick av texten.

Expressens chefredaktör hade fortsatt att spekulera i sin text. Han hade ”svårt att se” hur anmälaren skulle kunna jobba vidare på Tidningen X och funderade på om det skulle kunna leda till utköp för ”mångmiljonbelopp”.

Expressen hade inte gett honom möjlighet att kommentera uppgifterna och tid­ningen hade inte tagit hänsyn till att han hade barn.

Enligt de pressetiska reglerna ska utgivaren överväga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor och avstå från en sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver det.

Ett uppenbart allmänintresse fanns inte i hans fall. Artikeln hade lett till en hel del mindre trevliga skriverier om anmälaren i sociala medier och på diverse nät­forum. Det var en publicering som lett till en oförsvarlig publicitetsskada för honom, såväl privat som i yrkesutövningen.

Expressen hade begått ett grovt pressetiskt övertramp.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin administrativa redaktionschef, Lina Modin. Hon menade att i artikeltexten fanns det tre delar som hade betydelse för detta ärende. Hon angav följande passusar:

”Omfattande granskningar i ett antal tidningar har blottlagt en kränkande kultur på Tidningen X, med sexistiska kommentarer och kanske rena övergrepp. Ett stort antal tidigare och nuvarande anställda har bekräftat missförhållandena i de utredningar som nu genomförs.”

*

”Det pågår också ett personalärende, bekräftade publishern AA i ’Ekots lördags­intervju’ i Sveriges Radio för två veckor sedan, mot ytterligare en Tidningen X-medarbetare. Det är inte heller vem som helst, utan nyhetskrönikören NN, som fått ’Advokatsamfundets journalistpris’ och vars kriminalkrönikor getts ut i boken Y).”

*

”Dock: varken BB eller NN är dömda för något av det som nu påstås, vilket kräver att de säger upp sig frivilligt och/eller köps ut. Såvitt känt är därför deras förhandlingspositioner starka. Vad är det värt för Tidningen X att bli av med dem? BB och NN är tillsvidareanställda och om de sparkas men vinner arbets­rättsliga processer i Arbetsdomstolen riskerar Tidningen X att få betala mång­miljonbelopp till två profilerade manliga medarbetare som, enligt sina kvinnliga kollegor, uppträtt mycket olämpligt.”

Det var sant att Tidningen X plågats av en kränkande kultur. #metoo-uppropet underströk att den saken var en angelägenhet för alla. Det var vidare sant att det vid tiden för publiceringen pågick ett personalärende mot NN. Ett ärende som hängde samman med uppgiften om missförhållandena på Tidningen X.

Texten innehöll en tydlig reservation i skuldfrågan för NN:s del.

Uppgifterna i artikeln gällde faktiska förhållanden och framfördes utan pole­miska inslag. Det hade därför inte funnits någon pressetisk skyldighet att erbjuda NN ett samtidigt bemötande. Om han nu önskade komma till tals skulle tidningen i generös anda bedöma varje framställan från honom.

De publicerade uppgifterna i personalärendet var fåtaliga och summariska. De rörde hans uppträdande på arbetsplatsen och saknade bäring på familjeliv och privata förhållanden. Det framgick inte mer än att han uppträtt mycket olämpligt.

Varken bilden eller bildtexten medförde en publicitetsskada för anmälaren. Den som bara tog del av bild och bildtext fick ingen information om personalärendet. Den som läste hela texten fick del av sammanhanget där uppgiften hade en själv­klar plats.

Lina Modin återgav ett exempel på Tidningen X:s kultur, som hade publicerats på tidningens webbplats:

”Vad är det för fel på män? Frågan blir akut när en kvinnlig Tidningen X:are berättar om hur de manliga kollegorna vid redigeringsdesken under nattskiftet dunkade sina händer under bordsskivan när hon passerade. De låtsas att de runkar, förklarade nattchefen för henne. De visar uppskattning.”

Ett stort problem på en stor tidning angick många. Vid beskrivningen av ett sådant problem behövdes konkreta exempel, som visade verkligheten. Det var människorna, reportrar, chefer och redaktörer, som bar en tidning och NN hade varit en av de mest uppburna medarbetarna på Tidningen X under en lång följd av år.

Det kunde därför inte vara pressetiskt tvivelaktigt att skriva ut NN:s namn som en avgränsad del av en samlad redogörelse i en fråga av stor betydelse för Tid­ningen X och de miljontals människor som vände sig till tidningen varje dag.

NN fick således tåla den relativt återhållsamma uppmärksamheten mot bakgrund av sin starka och ovanligt offentliga ställning inom och utanför en av Sveriges stora tidningar.

Anmälarens kommentar

NN svarade att tidningen i sitt svar utelämnade den del av artikeln där chefredak­tören resonerade om anmälaren kunde stanna kvar på tidningen. Det var en pas­sus som var av central betydelse för den pressetiska bedömningen.

Hans anmälan gällde att chefredaktören på en av Sveriges största tidningar, utan eget journalistiskt material som grund, namngivit honom, känt sig säker på att han inte kunde jobba kvar på Tidningen X och spekulerat i att han skulle komma att köpas ut för miljonbelopp.

Ytterligare brevväxling

Tidningen anförde att man i sitt yttrande till PO återgivit de avsnitt av artikeln där den pressetiska halten nådde en mätbar nivå. Dit hörde inte den korrekta, och av NN numera bekräftade, uppgiften om personalärendet mot honom.

NN kunde inte veta vilket journalistiskt material som tidningen hade angående personalärendet.

Att föra ett resonemang om en uppburen krönikör kunde fortsätta sitt arbete låg inom ramen för pressetiken.

Anmälaren vidhöll att chefredaktörens formuleringar i texten innebar att han inte verkade ha insyn i personalärendet. Tidningen hade inte presenterat något eget journalistiskt material som gjorde namnpubliceringen av honom begriplig.

PO:s bedömning

Detta ärende handlar om den publicitetsskada som Expressen tillfogat NN är för­svarlig, det vill säga något som han får acceptera. Eller om publiceringen gått över gränsen och skadat honom på ett oförsvarligt sätt.

För pressetiskt klander krävs både ett utpekande och en nedsättande uppgift om en enskild person.

Att NN är utpekad är självklart, då tidningen publicerat både hans namn och en porträttbild. Således avgörs frågan om klander av allvaret i uppgifterna.

Å ena sidan omnämns anmälaren i en del av artikeln, som handlar om vittnesmål och konsekvenser av #metoo-uppropet. Det ledde, enligt artikeln, till att en osund kultur på Tidningen X blottlades. Anmälaren associeras till denna kultur genom tidningens formuleringar. Till det kommer att det anges att anmälaren är föremål för ett personalärende och att han är tagen ur tjänst.

Både associeringen till den dåliga företagskulturen och nämnandet av personal­ärendet (vars innehåll ej specificeras) innebär en publicitetsskada för NN.

Å andra sidan kopplas han inte till någon specifik händelse eller något särskilt yttrande. Ingen träder fram i texten och beskyller honom för något. Texten note­rar också att NN inte är dömd för något av det som påstods om honom.

Expressen för fram att NN var en betydelsefull opinionsbildare. Vilket skulle innebära att han fick acceptera uppmärksamhet av det slag som Expressen givit honom.

Det är korrekt att den som gått ut på en offentlig arena – som krönikör i Tid­ningen X – får finna sig i kritik både av sina åsikter och i viss mån av sina hand­lingar, så länge det inte går över gränsen för vad som är pressetiskt acceptabelt.

Men krönikörens roll i offentligheten har en annan karaktär än den för en folk­vald politiker, en ledande tjänsteman i offentlig förvaltning, en domare eller till exempel en hög militär. Av dem har vi som medborgare ett ansvar att utkräva om de missköter sitt uppdrag.

Något sådant ansvar finns inte att utkräva av en skribent. Om denne missköter sig, förlorar han eller hon allmänhetens förtroende och mister därmed sin bety­delse som opinionsbildare.

Det finns en skillnad mellan ”ett ansvar att utkräva” och ”förlora förtroende”, som har betydelse för den slutliga bedömningen av detta ärende.

Krönikörens roll är att analysera och bedöma. Han eller hon får därmed också acceptera ett visst mått av analys och bedömning i offentligheten. I det perspek­tivet finns det inte pressetiska skäl att invända mot att konkurrenten Expressen noterar att en av Tidningen X:s ledande krönikörer slutat skriva. Inte heller mot att Thomas Mattsson resonerar om ett eventuellt utköp som skulle kunna bli dyrt. Det framgår att detta är spekulationer.

När det gäller bemötande har inte uppgifterna om NN den konkretion som kan medföra rätt till samtidigt bemötande. Han har heller inte begärt att få komma till tals i en uppföljande publicering.

Den pressetiskt avgörande frågan är att NN, med namns nämnande, knyts till det som artikeln beskriver som ”en kränkande kultur på Tidningen X, med sexistiska kommentarer och kanske rena övergrepp”. I omedelbar anslutning till detta konstateras att NN inte längre är i tjänst. Den slutsats som läsaren leds mot är att han är avstängd som en följd av ”sexistiska skämt och kanske rena övergrepp”.

Sammanfattningsvis får en krönikör finna sig i hård kritik av de ståndpunkter han eller hon för fram. Att, utan ytterligare belägg, antyda att en namngiven person kanske begått ”rena övergrepp” är emellertid att passera gränsen för vad som är pressetiskt acceptabelt. Det har tillfogat NN en oförsvarlig publicitetsskada för vilken Expressen bör klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppen­bart samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.

När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning vill nämnden särskilt framhålla att den måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga per­soner eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast.

NN är en profilerad reporter och opinionsbildare. Han får därför tåla att hans åsikter och handlingar, när de har beröring med hans yrkesroll och de frågor han bildar opinion i, granskas noga och ingående. Expressen har publicerat NN:s namn.

När en namnpublicering sker och den utpekade kan drabbas negativt är det av stor betydelse att tidningen är återhållsam och ansvarsfull vid publiceringen. En grund­läggande förutsättning för att en publicering ska vara förenlig med god publicistisk sed är att det finns belägg för uppgifterna.

Som PO uttalat har Expressen, utan ytterligare belägg, antytt att NN kanske begått rena övergrepp. Publiceringen har tillfogat honom en oförsvarlig publicitetsskada.

Pressens opinionsnämnd finner därför att tidningen inte kan undgå att klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Pressens Opinionsnämnd fäller Arbetaren för anklagelser utan belägg
Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för Broméartiklar