Göteborgs-Posten publicerade hösten 2018 en artikel om ett par skolbarn som stängts av efter ett bråk på skolgården. Genom att enbart skildra den ena elevens version av händelseförloppet tillfogades den andra eleven en publicitetsskada. Med särskilt beaktande av elevens unga ålder anser nämnden att publicitetsskadan är att betrakta som oförsvarlig. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Göteborgs-Posten, exp. nr. 35/2019, dnr. 18475

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Göteborgs-Posten för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

_______________

Genom beslut den 27 november 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Göteborgs-Posten till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Fredagen den 7 september 2018 publicerade Göteborgs-Posten, GP, en artikel med rubriken Tioåringar stängdes av från sin skola.

I ingressen stod att två tioåringar tvingats stanna hemma från skolan i början av veckan efter ett bråk där ett tiotal andra skulle ha varit inblandade. Nu överklaga­de föräldrarna beslutet till förvaltningsrätten och anmälde skolan för kränkande särbehandling.

Händelsen hade inträffat på skolgården på en kommunal grundskola i stadsdelen X (namn angivet] under x-dagen [veckodag angiven] veckan före publiceringen.

Två pojkar, av ett tiotal inblandade i bråket, hade varit avstängda från skolan under måndagen och tisdagen på grund av händelsen.

” – Vår son har aldrig tidigare varit inblandad i den här typen av incidenter och det är mycket för en tioåring att ta. Det var först på tisdagen som rektorn lyss­nade på hans version”, sade en förälder till en av de två pojkarna.

Enligt sonen skulle en skolkamrat ha spottat på hans ben varvid sonen frågat ”varför spottar du på mig”. Skolkamraten skulle då ha närmat sig sonen på ett hotfullt sätt och sonen skulle då ha dragit ner kamraten på marken och lämnat honom där.

På kvällen hade ett mejl skickats ut till skolans föräldrar:

”I dag har vi haft en konflikt bland eleverna. Något som berörde två elever spred sig så att ett tiotal blev inblandade, eller blandade sig i.”

”/…/ Vi vill att du talar med ditt barn om det som har hänt. Vi försöker lära barnen att inte välja sida i konflikter eller göra sig till en del av dem, utan att tillkalla hjälp i stället. /…/”

En av pojkarnas föräldrar hade alltså nu överklagat beslutet om avstängning till förvaltningsrätten och skrev bland annat:

”Vi fick ingen tydlig information varken per samtal, mejl eller brev om avstäng­ningen eller information om att vi som vårdnadshavare har rätt att överklaga beslut om avstängning. Vi fick vända oss till vår jurist för att få denna vitala information och har med hjälp av henne överklagat detta beslut. Enligt 14 § förvaltningslagen har rektor kommunikationsskyldighet mot berörande parter och har brustit överväldigande i detta avseende.”

” – Vår son kommer hem med tårar i ögonen, traumatiserad och skärrad. Därför anmäler vi också skolan till Skolinspektionen”, sade föräldern.

När GP nådde skolans rektor på onsdagseftermiddagen, stod denne fast vid sitt beslut.

” – Mitt beslut grundar sig i att alla elever ska känna sig trygga. Det var många barn inblandade men jag bedömer att det var de två barnen som påverkade tryggheten. Jag tycker att det är tråkigt att pojken känner sig kränkt och det är alltid tråkigt när sådana här allvarliga händelser av den här digniteten äger rum på en grundskola. Nu får vi se vad förvaltningsrätten gör för bedömning”, sade rektorn.

I en faktaruta stod att frågan om avstängning reglerades i skollagen. Av de redo­visade reglerna framgick bland annat att rektorn i en grundskola hade rätt att be­sluta att stänga av en elev om det var nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Innan rektorn beslutade om en sådan avstängning skulle eleven och elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig.

En motsvarande publicering skedde på tidningens webbplats, gp.se, den 6 sep­tember. På nätet fanns också några mellanrubriker i artikeln, bland annat Blev spottad på i anslutning till den återgivna versionen av händelseförloppet.

Anmälan

Mamman, nedan kallad A, till pojken som i publiceringen omnämndes som skol­kamraten, B, anmälde artikeln till Allmänhetens Pressombudsman, PO.

A anförde att tidningen låtit mamman till en förövare lämna sin version i artikeln, utan att ha försökt nå och höra den andra sidan.

Det var B som var det verkliga offret. Han hade blivit påhoppad, kränkt och misshandlad av – enligt skolan – ett tiotal andra elever. Rektorn och annan perso­nal hade samstämmigt sagt att B stått ensam mot hela gruppen.

B hade inte startat bråket utan det var tvärtom han som blivit angripen. Händel­sen var dessutom bara den senaste i en lång rad allvarliga kränkningar av honom, vilket det fanns ett antal kränkningsrapporter som styrkte.

Den pojke, vars version tidningen gav, hade varit en av de mest drivande i kränk­ningen av A:s son.

Tidningen hade kunnat stanna vid att berätta om att två elever stängts av, att be­lysa den principiella frågan om skolan hade rätt att göra så eller inte. Och att i det sammanhanget bara beskriva händelsen som ett bråk förra veckan eller liknande.

I stället hade tidningen skrivit:

”Enligt sonen ska en skolkamrat ha spottat på hans ben varvid sonen frågade ´varför spottar du på mig´. Skolkamraten ska då ha närmat sig sonen på ett hot­fullt sätt och sonen ska då ha dragit ner kamraten på marken och släppt honom där.”

Den intervjuade mamman fick dessutom hävda att hennes son inte varit inblan­dad i liknande saker förut, vilket inte var sant. B hade råkat ut för honom tidiga­re.

Tidningen hade inte försökt att nå A eller hennes familj, efter vad hon kände till. Rektorn hade tystnadsplikt och kunde inte uttala sig om detaljer.

När det gällde frågan om utpekande hade GP visserligen inte skrivit skolans namn utan bara att det var en skola i stadsdelen X. Men händelsen hade varit en stor snackis på den aktuella skolan, med nästan 500 elever, och även i bostads­området [namn angivet] där skolan var områdets största. Att tidningen an­gav dagen för det inträffade och publicerade ett utdrag ur det mejl som gått ut från skolan ringade in händelsen ytterligare.

Med andra ord var det väldigt många barn och vuxna som visste vilken händelse GP skrivit om. Alla dessa hade fått läsa att den elev som beskrevs som ett offer i artikeln – fast han var förövare i verkligheten – bara hade försvarat sig efter att B först varit hotfull mot honom.

Detta var befängt då skolpersonalen var eniga om att det var B som utsatts för en kränkning. B:s eventuella utfall hade enligt personalen varit i desperat självför­svar.

Sammanfattningsvis borde GP aldrig ha publicerat uppgifterna om hur den andra mamman och hennes son menade att bråket gått till. Detta eftersom uppgifterna ifrågasatte B:s roll som offer i denna händelse som av alla vuxna på skolan be­skrivits som just ett mycket allvarligt angrepp på honom. Publiceringen hade or­sakat ytterligare lidande för B som redan befann sig i en extremt utsatt situation.

För det verkliga offret i historien, B, var skolan och hans bostadsområde en mycket stor del av hans värld. Och i hans värld hade nu en felaktig bild spritts av hur denna omskakande händelse gått till. Förövaren hade i denna historia gjorts till ett offer och B hade förminskats till en skolkamrat som spottat på ett annan och närmat sig denne hotfullt.

Tidningens yttrande

GP svarade genom sin utgivare, Christofer Ahlqvist.

Artikeln kretsade kring en skola som stängt av två tioåringar. Att två så unga elever stängts av var ovanligt och skälet till att artikeln var intressant att publi­cera. Syftet hade aldrig varit att slå fast ett visst händelseförlopp eller att hitta en skyldig i den konflikt som fanns mellan eleverna.

Det stämde att bara den avstängda eleven hade fått ge sin version. Men det var viktigt att understryka att berättelsen refererades till som just hans version – inte någon fastslagen sanning. Det gjordes tydligt i texten genom att tidningen använt formuleringar som ”Enligt sonen ska en skolkamrat” och ”Skolkamraten ska då ha” samt ”sonen ska då ha” (tidningens kursiveringar, PO:s anm.).

I den principiella fråga som artikeln avhandlade bedömde GP att det var viktigt att även sätta händelsen i ett sammanhang och ansåg därför att den avstängda pojkens version var viktig att ha med. I det läget hade tidningen så klart även velat få den andra sidans version. Tidningen hade dock inte några kontaktuppgif­ter till anmälarens familj och rektorn hade i ett sådant läge tystnadsplikt. GP hade också bedömt att rektorns kommentar tog tillvara anmälarens intresse då rektorn sade att det var de pojkar som stängts av som var de som påverkade tryggheten.

I en artikel som berörde barn var det av vikt att vara särskilt försiktig med upp­gifter som kunde vara utpekande. GP hade därför anonymiserat skolan till ett område med runt tjugo skolor som händelsen skulle kunnat ha inträffat på. Ut­givaren menade att det gjorde att bara de som faktiskt redan kände till händelsen kunde förstå vilka elever som varit inblandade. Gällande de som faktiskt redan kände till händelsen menade utgivaren vidare att tidningen inte hade slagit fast något händelseförlopp eller låtit någon version stå obesvarad.

Mot denna bakgrund ansåg tidningen att anmälaren inte tillfogats någon oför­svarlig publicitetsskada genom artikeln.

PO:s bedömning

Tidningen bör visa särskild hänsyn när den skriver om barn och unga.

Det fanns ett allmänintresse av att belysa att grundskolans rektor beslutat att stänga av två elever från skolan. Det var en ingripande åtgärd och barnen var en­dast tio år gamla. Att belysa reglerna för när en rektor har rätt att fatta sådana beslut, och den kommunikation med föräldrar och barn som ska föregå åtgärden, har också ett sådant intresse.

Det var således motiverat att föra diskussioner kring dessa ämnen i tidningen och att, åtminstone i allmänna termer, beröra själva händelsen på skolan.

Den pressetiskt relevanta frågan är om det i artikeln var motiverat att ge den ena pojkens version av själva händelseförloppet på skolgården, eller om berättelsen i den delen tillfogade pojken B en publicitetsskada som inte var försvarlig. B:s mamma har i anmälan anfört att händelsen lika gärna bara hade kunnat beskrivas som ett ”bråk” utan närmare detaljer.

Vid bedömningen av den publicitetsskada som tillfogats B är både utpekandet av honom och uppgifternas karaktär av kränkning av betydelse. Samt den särskilda hänsyn som bör visas honom på grund av hans ringa ålder.

När det gäller utpekandet har tidningen inte skrivit ut namnet på skolan utan endast angett ett område med ett flertal skolor som händelsen skulle kunna ha inträffat på. Om pojken B framgår bara att han går i femte klass.

Samtidigt torde incidenten på skolgården ha uppmärksammats av många barn som fört information om bråket vidare till föräldrarna. Föräldrarna hade också fått kunskap om incidenten i det mejl som skolan skickade ut och som tidningen återgav utdrag från i artikeln. Publiceringen angav även vilken dag händelsen inträffat. Detta medförde ett utpekande inför en viss krets.

Dock kan det inte antas att den krets som kunde sluta sig till vilka de inblandade var, också hade hela händelseförloppet klart för sig.

I anmälan har A anfört att hennes son redan innan den aktuella händelsen befann sig i en utsatt situation. Sonens version av händelseförloppet var att det var han som blivit angripen, kränkt och påhoppad av ett tiotal andra barn, som han stått ensam mot. Såsom A anfört torde också skolan och dess närområde vara en stor del av hennes sons värld.

Uppgifterna var därför känsliga för honom, även om utpekandet skedde inför en begränsad krets.

Inför den krets som förstod vilka de inblandade var spreds en oemotsagd version som gav intrycket av att det var B skulle ha orsakat händelsen genom att ha spottat på den andre pojkens ben och uppträtt hotfullt, trots att B:s version var att det var han som blivit angripen och kränkt. Detta medförde en publicitetsskada för B.

Med särskilt beaktande av hans unga ålder är publicitetsskadan att betrakta som oförsvarlig. Tidningen bör därför klandras.

Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Anmälaren och tidningen har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Södermanlands Nyheter klandras för att ha pekat ut pojke som festförstörare
Norrköpings Tidningar och nt.se klandras av Pressens Opinionsnämnd