Pressens Opinionsnämnd klandrar Internationalen för att ha publicerat reservationslösa uppgifter om anmälaren. Anmälaren pekas bland annat ut som nordisk ledare för en tankesmedja med kopplingar till den brittiska militära underrättelsetjänsten.

Internationalen, exp. nr. 65/2019, dnr. 18605

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Internationalen för att ha brutit mot god publicis­tisk sed.

_______________

Genom beslut den 28 juni 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ären­de avseende en anmälan mot Internationalen till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 19 december 2018 publicerade Internationalens webbplats en artikel med rubriken Brittisk trollkvarn med svensk anknytning. Samma artikel publice­rades även i Internationalens tryckta utgåva, nummer 51/52 2018.

Artikeln berättade om den brittiska organisationen Institute for Statecraft och dess projekt Integrity Initiative. Institute for Statecraft beskrev sig själv som en politiskt obunden organisation. Läckta dokument visade emellertid att institutet fått drygt 20 miljoner kronor från brittiska utrikesdepartementet för att driva projektet Integrity Initiative.

Integrity Initiative hade varit ett till stora delar hemligt projekt med tentakler runt om i Europa. Dess syfte var att slå tillbaka mot rysk desinformation via sociala medier. Enligt uppgifter, bland annat från skotska Daily Record, fanns det kopp­lingar till den brittiska militära underrättelsetjänsten.

När det gällde verksamheten lyfte tidningen särskilt fram att Institute for Statecrafts officiella twittertråd återtwittrat budskap som riktade sig mot Labour och dess ledare Jeremy Corbyn. Corbyn hade anklagats för att vara Kremls nyttiga idiot.

Artikeln avslutades med att göra en koppling till Sverige:

”Integrity Initiatives nordiska kluster leds av ingen mindre än Martin Kragh. Forskaren som utreddes för forskningsfusk förra året, efter att ha publicerat en artikel vid namn Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case.

I artikeln anklagade han journalister, riksdagsledamöter, fredsorganisationer och privatpersoner för att sprida rysk desinformation. Bland annat gick han mycket hårt åt skribenter kopplade till Aftonbladet. Artikeln var full av faktafel och saknade korrekta källangivelser. Dessutom visade det sig att den till stora delar byggde på information från den ökände desinformatören Egor Putilov.

Att en svensk akademiker sitter som koordinator för den nordiska sektionen av Integrity Initiative är ganska uppseendeväckande. Att det rör sig om just Martin Kragh är kanske inte lika förvånande för den som följt hans förehavanden under en längre tid. Han har ju vanan inne att svartmåla politiska opponenter.”

Anmälan

Publiceringen anmäldes av Martin Kragh, chef för Rysslands- och Euroasien­programmet vid Utrikespolitiska institutet, UI, och docent vid Uppsala univer­sitet.

Uppgiften att han skulle leda ett nordiskt kluster för Integrity Initiative saknade helt grund. Han hade aldrig samarbetat med Integrity Initiative. Det var emeller­tid korrekt att tankesmedjan hösten 2016 vänt sig till honom och föreslagit en samverkan. Han hade avböjt erbjudandet.

Nyligen hade dokument från Integrity Initiative hackats och gjorts offentliga. Det kunde vara så att hans namn funnits kvar i något register från kontakten 2016.

Tidningen påstod att det var uppseendeväckande att han var koordinator för den nordiska sektionen av den brittiska tankesmedjan. Det hade möjligen varit upp­seendeväckande om det varit sant.

När det gällde påståendet att han anmälts för forskningsfusk var det korrekt att han anmälts av flera personer för ”misstänkt oredlighet i forskning”. Vad som inte framgick av Internationalens artikel var att han friats från alla anklagelser.

Det var falskt att hans nämnda artikel till stora delar byggt på information från mannen som kallade sig Egor Putilov. Han hade använt sig av andra källor. En mening i hans 45 sidor långa artikel var gemensam med vad Putilov skrivit i en artikel i Aftonbladet. Det berodde på att Putilov skrivit om ett liknande ämne som det han själv behandlat.

Påståendet att han svartmålat politiska opponenter saknade helt grund. Han hade aldrig, vare sig yrkesmässigt eller privat, tagit ställning i politiska frågor. Han hade inte heller anklagat någon för att sprida rysk desinformation.

Tidningen hade inte kontaktat honom för en kommentar av uppgifterna inför publiceringen. Hans kontaktuppgifter fanns lätt tillgängliga på UI:s webbplats.

Att hans namn felaktigt och tendentiöst kopplats till Storbritanniens militär, säkerhetstjänst och/eller regering var ett problem för anmälaren. Han hade familj i Ryssland och åkte ofta dit såväl privat som i tjänsten.

Ryssland var ett land där mänskliga rättigheter och demokratin var under starkt tryck. Forskare och journalister, även västerländska, hade under 2000-talet hotats, deporterats, misshandlats och i vissa fall mördats. Inte sällan med hän­visning till att de varit utländska agenter eller något liknande – det vill säga exakt det som Internationalen nu påstått om honom.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare Marco Jamil Espvall.

Denne framhöll att man vid tidigare tillfällen sökt Martin Kragh för att kommen­tera uppgifter om honom. Han hade då varit direkt otrevlig och lagt på luren i örat på reportern. Tidningen medgav att den borde ha försökt få kontakt med Kragh, så att han hade kunnat kommentera uppgifterna. Men Kragh arbetade på en av Sveriges största tankesmedjor, UI, och hade därmed många kanaler att an­vända för att bemöta kritik, till exempel från Internationalen.

Uppgifterna i den anmälda artikeln byggde på de uppgifter som publicerats i brit­tiska medier om Integrity Initiative. I de läckta dokumenten stod Martin Kragh klart och tydligt som klusterledare. Om den uppgiften inte stämde betydde det att organisationen ägnat sig åt lögner och överdrifter angående sin egen verksamhet. Det var emellertid tankesmedjans uppgift att rätta till, inte Internationalens.

När det gällde frågan om benämningen på det som Kragh anmälts för, betydde oredlighet i forskning och forskningsfusk samma sak, enligt Vetenskapsrådet.

Att anmälaren blivit friad från anklagelserna om oredlighet i forskning var ganska väntat. För att det ska röra sig om oredlighet ska det gå att påvisa att gär­ningen skett genom uppsåtlighet eller grov oaktsamhet. Det var därför väldigt svårt att få någon fälld för oredlighet i forskning i Sverige.

Tidningen återgav i sitt yttrande kritik från de två sakkunniga som granskat Martin Kraghs artikel sedan den anmälts för oredlighet i forskning. Gunnar Åselius, professor i historia vid Försvarshögskolan kritiserade oskicklig redaktio­nell hantering av Kraghs artikel.

Håvard Hegre, Dag Hammarsköldsprofessor i Freds- och konflikthantering vid Uppsala universitet, kritiserade bland annat att Kragh pekat ut Egor Putilov som desinformatör och samtidigt använt honom som källa i andra sammanhang.

Ingen av dem hade velat fälla Kraghs artikel för oredlighet.

Att delar av Kraghs artikel var byggd på information från desinformatören Egor Putilov hade han erkänt på Twitter (skärmdump från Twitter bifogades, liksom en länk till en tidigare artikel i Internationalen, PO:s anm.).

Att han svartmålat politiska opponenter framgick av ursprungsversionen av arti­keln i Journal of Strategic Studies. Där hade han nämnt en mängd personer och organisationer på ett sätt som inte kunde uppfattas som annat än svartmålan­de av politiska opponenter. I Kraghs fall gällde det främst opponenter som var Nato­motståndare och/eller miljö-, freds- eller vänsteraktivister.

Internationalens artikel medförde inte den risk för hans person som han hävdade. Det berodde på att de läckta dokumenten var lätta att tillgå och Internationalen hade inte varit först med att rapportera om dem. Ryska och brittiska medier hade varit långt före.

Anmälarens kommentar

Anmälaren framförde att utgivaren i sitt svar till PO tillstått att tidningen haft fel när det gällde uppgiften att han varit nordisk klusterledare.

Att han avböjt att svara på frågor i en telefonintervju för två år sedan motiverade inte att han denna gång inte fått möjligheten att göra det.

Ytterligare skriftväxling

Utgivaren svarade att tidningen inte tillstod att uppgifterna som publicerats var falska, eftersom Internationalen tagit del av de läckta dokumenten.

PO:s bedömning

Offentliga debatter om till exempel forskning eller politik är i allmänhet inte något som föranleder pressetisk granskning. Skälet till det är att det ingår i de­battens förutsättningar att olika deltagare kan tolka såväl verkligheten som mot­ståndarens positioner och argument på olika sätt. En självklar del av en fri debatt.

Det finns således inget att invända mot att Internationalen låtit publicera en arti­kel där ett av inslagen är kritik mot en artikel som skrivits av anmälaren. Även hård kritik, som av mottagaren kan anses som orättvis, faller i allmänhet inom ramen för det pressetiskt acceptabla.

Samtidigt finns det även i offentliga debatter gränser som inte bör överskridas. I den anmälda artikeln finns två uppgifter som förtjänar en pressetisk bedömning.

Den första är påståendet om att Martin Kragh skulle vara nordisk klusterledare och koordinator för Integrity Initiative.

Inledningsvis beskrivs tankesmedjans bakgrund och verksamhet i kritiska orda­lag. Den är finansierad av brittiska staten, har kopplingar till den militära under­rättelsetjänsten och dess Twittertråd har varit forum för kritik av Labour och dess partiledare.

Dessa uppgifter uppges vara läckta inifrån tankesmedjan. Skotska Daily Record anges som källa. Utifrån detta slår tidningen reservationslöst fast att han är nor­disk klusterledare:

”Integrity Initiatives nordiska kluster leds av ingen mindre än Martin Kragh.”

Lite senare i texten återkommer en liknande uppgift:

”Att en svensk akademiker sitter som koordinator för den nordiska sektionen av Integrity Initiative är ganska uppseendeväckande.”

Att Martin Kraghs namn förekommer i de läckta dokumenten får anses klarlagt. Det innebär emellertid inte att Internationalen undgår sitt journalistiska ansvar att kontrollera uppgifterna, till exempel med den utpekade personen.

Att anmälaren reservationslöst påstås ha en ledande roll i en tankesmedja vars verksamhet beskrivs som styrd av politiska och militära krafter i ett annat land, har förorsakat honom en betydande skada. Påståendena är allvarliga och tid­ningen har inte kontaktat honom för en kommentar. Att han i andra sammanhang kan föra sin talan mildrar endast skadan i begränsad omfattning.

Tidningen noterar att Kragh anmälts misstänkt för forskningsfusk. Det finns inga pressetiska invändningar mot det – det är sant och oomtvistat. Att däremot inte tala om att han friats från misstankarna är att passera vad som är pressetiskt acceptabelt. Formuleringen framstår i sammanhanget endast som ett sätt att ytterligare misskreditera anmälaren.

Sammanfattningsvis innebär den reservationslösa uppgiften om ledarskap för det nordiska klustret av Integrity Initiative en oförsvarlig publicitetsskada för anmä­laren. Skadan förvärras av underlåtenheten att ange att anmälaren friats från misstankar om forskningsfusk. Till det kommer att han inte givits möjlighet att kommentera påståendena inför publiceringen. För detta bör tidningen klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Varken tidningen eller anmälaren har yttrat sig i sak i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

I debattartiklar, krönikor och annan opinionsjournalistik ska det vara högt till tak när det gäller att föra fram åsikter, spekulationer, teorier och liknande. Det är ett viktigt in­slag i den samhälleliga debatten. I en pågående debatt är det naturligtvis inget som hindrar att det görs kritiska uttalanden om andra som deltar i debatten. Det finns ifråga om den typen av journalistik normalt inte anledning att kräva att personer som om­nämns ska erbjudas möjlighet till samtidigt bemötande. När det gäller faktauppgifter som uttrycker kritik är däremot utgångspunkten att den person som kritiseras ska ges tillfälle att samtidigt bemöta kritiken. De pressetiska reglerna ger också uttryck för kravet att tidningen ska ge läsaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och annan typ av journalistik.

De uppgifter som anmälningen tar sikte på har, som nämnden uppfattar det, framförts i en debattartikel. Publiceringen innehåller påståenden om att anmälaren är nordisk klusterledare och koordinator för en utländsk tankesmedja som beskrivs som styrd av politiska och militära krafter i ett annat land. Publiceringen innehåller också uppgifter om att anmälaren anmälts som misstänkt för forskningsfusk utan att det anges att han friats från misstankarna. Uppgifterna är av påtagligt negativ karaktär för anmälaren, särskilt i hans roll som forskare.

Nämnden finner att tidningen genom publiceringen har tillfogat anmälaren en oför­svarlig publicitetsskada. För det ska tidningen klandras. Att anmälaren inte gavs möj­lighet till samtidigt bemötande har inte haft någon betydelse för nämndens bedömning.

Internationalen klandras av Pressens Opinionsnämnd
Aftonbladet klandras av Pressens Opinionsnämnd