Norrköpings Tidningar och nt.se publicerade hösten 2018 flera artiklar om arbetsmiljön på en av Sveriges mest anrika idrottsklubbar. Ett antal före detta anställda framförde i artiklarna kritik mot klubbens ledning och mot anmälarens ledarskap. Kritiken innehöll även nedsättande åsikter om anmälarens karaktär som var svåra att försvara sig mot. Nämnden anser att även om tidningen nyanserat bilden är det inte tillräckligt för att lindra den uppkomna publicitetsskadan. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Norrköpings Tidningar och nt.se, exp. nr. 29-30/2019, dnr. 18364/18373

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrköpings Tidningar och nt.se för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 30 oktober 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Norrköpings Tidningar och nt.se till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Bakgrund

Den 5 september 2018 publicerades på webbplatsen nt.se flera artiklar om arbets­miljön i X-klubben [idrottsklubb angiven]. Artiklarna publicerades den 6 septem­ber 2018 i Norrköpings Tidningar. Nedan återges publiceringarna i pappersupp­lagan och rubrikerna till nätpubliceringarna i de fall de skiljer sig åt.

Tidningens förstasidesrubrik var Personal flyr från X-klubben efter stort missnöje.

Inne i tidningen var rubriken Under ytan gror missnöjet med X-klubben­ledningen. Rubriken på nt.se var De vittnar om problemen hos X-klubben.

X-klubben var en av Sveriges mest anrika idrottsklubbar och ett av regio­nens starkaste varumärken. Klubben hade efter SM-guldet [årtal angivet] hållit sig kvar i toppen av allsvenskan och två år i rad presenterat starka bokslut.

På ytan var det en välmående klubb, men samtidigt slutade många sina tjänster i föreningen och dess tre bolag: Bolaget A, B och C [bolagsnamn angivna]. Bola­gen skötte bland annat försäljning, marknadsföring, restaurang och gym.

Tidningen hade pratat med tolv personer som lämnat X-klubben. Flera av dem var krit­iska till arbetsmiljön och hur [titel angiven] X [namn angivet] utövat sitt ledar­skap under de senaste årens omorganisation.

”Han är ingen bra ledare, utan är väldigt hård. Det gör att det blir lågt i tak och precis tyst. Alla tassar på tå. Arbetsglädjen försvinner”, sade en person som hade arbetat länge för X-klubben.

Medarbetaren sade att X var kompetent i många avseenden, men att han inte borde ha något personalansvar.

”Han kan bli svart i synen om någon har en annan åsikt. Han drar sig inte för att skälla ut folk offentligt, utan verkar gilla att göra det. Han ska inte ha med folk att göra. Han förnedrar och misstänkliggör människor.”

En annan tidigare anställd, som lämnat en central tjänst i X-klubben, berättade att X ständigt påpekade hur mycket hen kostade klubben och ifrågasatte vad hen gjorde för nytta.

”Jag tycker inte att man ska gå på medarbetare som en ekonomisk belastning, men känner att det ofta är hans ingång. Han är extremt konfliktorienterad och aggressiv. Följden är att man bli ledsen, arg, besviken och känner sig kränkt.”

De tidigare anställda sade att X-klubbens ordförande A [namn angivet] och styrelsen i över ett och ett halvt år hade vetat om att många anställda farit illa på grund av X, och att dessa varit på väg att säga upp sig. De var besvikna på att varken A eller styrelsen hade agerat tidigare, trots att ledningen i andra fall sett till att klubbdirektörer snabbt fått sluta när det hade kommit fram kritik.

Enligt A hade sedan januari 2017 cirka 15 personer, bortsett från spelare och ledare, lämnat sina fasta anställningar. Dessutom hade omkring ett tiotal per­soner, som haft vikariat eller provanställningar, slutat.

Flera av dem hade haft nyckelpositioner i verksamheten, som ekonomichefen, verksamhetschefen för Bolaget B och den säkerhetsansvariga. De lämnade alla sina jobb under våren 2017.

Uppsägningarna hade fortsatt och flera centrala tjänster stod vakanta. Bland annat medie- och kommunikationsansvarig, marknads- och försäljningschef och verksamhetschef för gymmet.

De tolv tidigare anställda ville vara anonyma eftersom de hade stor respekt för de kollegor som arbetade kvar. De gick också fortfarande på matcherna och ville klubbens bästa. Samtidigt ansåg de att problemen måste komma fram för att de inte skulle växa sig så stora att de slog tillbaka mot föreningen.

De hade slutat av olika orsaker, men majoriteten sade att avhoppen berodde på X. Han hade tidigare bland annat arbetat som [titel angiven] i A:s bolag, innan han rekryterades som [titel angiven] i november [årtal angivet].

En tidigare mångårig medarbetare på X-klubben sade att X hade samma attityd mot personalen som ledningen hade haft under de senaste åren.

”Han går på som en ångvält. Det existerar inget arbetsmiljöarbete som det ska finnas, enligt lag, och personalpolitiken är under all kritik. Jag stod ut länge och älskade mitt jobb, men kom till ett vägskäl då jag inte kunde vara kvar längre.”

Flera andra tidigare anställda var kritiska till att ledningen varken gjorde någon anmälan till Arbetsmiljöverket eller polisen när B [namn angivet], som tidigare var säkerhetsansvarig, fick ta emot dödshot. En tidigare anställd sade:

”Det är nästan mobbning att inte anmäla så allvarliga hot.”

Mikael Bernhardsson på Arbetsmiljöverket var kritisk till att hotet inte hade an­mälts. Allvarliga olyckor och tillbud skulle anmälas till verket, och VD hade arbetsmiljöansvaret. Alla arbetsplatser skulle också ha en plan för hot och våld.

Fackförbundet Unionen hade medlemmar som arbetade för X-klubben, men det fanns varken någon klubb eller arbetsmiljöombud på arbetsplatsen. Unionen kände till att det hade funnits brister i arbetsmiljön.

” – Jag har träffat X och pratat om arbetsmiljön. Han insåg att det var ett stort arbete och skulle överväga att koppla på en konsult eller anställa någon för att se till att de får ett systematiskt arbetsmiljöarbete”, sade Lena Sundbom, om­budsman på Unionen i Linköping.

Johan Brolin på Svenska ledargruppen hade gjort en kartläggning av arbetsmiljön hos X-klubben och sade att X varit drivande i arbetet med arbetsmiljön.

Trots arbetsmiljöarbetet vittnade de tidigare anställda om att de hade fått utstå vredesutbrott från X:s sida. Det hade exempelvis handlat om att personalen velat ta ut kompensationsledigt efter att ha jobbat många timmar i sträck.

Ledningens linje var att kompensationsledighet skulle tas ut i anslutning till över­tidsarbetet, men flera vittnade om att det oftast var omöjligt eftersom de hade arbetsuppgifter som måste utföras. När de senare försökte spara övertiden och ta ut en sammanhängande ledighet fick de nej.

En person, som tidigare haft en chefsposition, hade 300 timmars övertid inne­stående när hen slutade. En arbetsinsats som hen aldrig fick ersättning för.

”Jag jobbade inte övertid för min egen skull, utan jag gjorde det för att det var nödvändigt för verksamheten.”

Två personer berättade att de och flera andra anställda blev vittnen till när en medarbetare blev utskälld av tre chefer. Utskällningen skedde i ett rum intill kontorslandskapet, men alla utanför rummet hörde vad som sades.

”Det känns som att gå tillbaka till 1930-talet när tre personer går på en inför en hel arbetsgrupp. Jag sade då till min chef att jag inte tyckte det var okej. Det var jag och en till som sade ifrån. Efteråt blev hela personalgruppen inkallad till ett möte och då fick vi två som sagt ifrån en tillrättavisning av X.”

Enligt tidigare anställda var den dåliga arbetsmiljön och den höga personalom­sättningen känd bland sponsorer och företag som klubben samarbetade med.

De tidigare anställda sade också att de många bytena av klubbdirektör och mark­nadschef hade lett till problem. Sedan B [namn angivet] fått sparken i slutet av 2013 hade ingen suttit på posten mer än ett och ett halvt år. X hade dock varit kvar något längre som [titel angiven]. Den 8 augusti hade hans roll ändrats. Han lämnade föreningen och skulle vara [titel angiven] i bolagen.

Flera som lämnat X-klubben ansåg att de många chefsbytena hade lett till att de anställ­da inte fått det stöd de behövde.

”När man jobbar för X-klubben är man utsatt, eftersom många utifrån har åsikter om allting och inte drar sig för att kritisera verksamheten. Därför be­höver man stöd och uppmuntran från styrelsen och chefen, men istället landade kritiken alltid hos personalen. Ledningen tar inget eget ansvar.”

Flera anställda menade att styrelsen i åratal hade offrat personalvården och arbetsmiljön. De undrade bland annat varför det inte fanns en personalavdelning.

”Vad är de ute efter när de så uppenbart inte värdesätter personalen och verk­samhetens välmående under så pass lång tid. Är de bekväma med att låta det fortsätta så? Vinner de själva något på att låta det bero eller är de bara rädda för att ifrågasätta A och X”, sade en tidigare anställd.

I den intilliggande artikeln ”Ansvaret faller tungt på styrelsen” intervjuades företagsledaren C [namn angivet], som i flera säsonger jobbat för X-klubben. På nt.se var rubriken Han lägger ansvaret på X-klubbens styrelse.

Han hade upplevt hur kritiken mot ledarskapet vuxit och kände till att medarbe­tare som hade arbetat för X-klubben mått dåligt. Han ansåg att ansvaret för den höga personalomsättningen föll tungt på styrelsen. Han sade att X levererat det styrel­sen kunnat förvänta sig och att föreningen behövt hans egenskaper.

C sade också att han tänkte att det fanns andra personer som hade bättre förutsätt­ningar än X, när det gällde att få folk att trivas.

På nästa uppslag i tidningen fanns rubriken A försvarar [titel angiven]. Nätver­sionen av artikeln hade rubriken A försvarar kritiserade chefen.

A hade reagerat starkt på tidningens granskning av orsakerna till den höga perso­nalomsättningen i X-klubbens företag. Han tyckte att det var en ”smutsig form av journalistik”, men han var medveten om att X i vissa fall uppfattades som väl rak och hård.

A uppgav bland annat att X lyckats med sin uppgift, att organisera föreningens struktur och rutiner. Det hade varit ett svårt uppdrag som de ansåg att X lyckats med. Varken han eller styrelsen ansåg att det hade förelegat något ledarskap som ”påkallat extraordinära insatser”.

I en intilliggande artikel med rubriken ”Att vara tydlig är inte att vara elak” intervjuades X. På webbplatsen var rubriken X-klubbenchefen bemöter hårda kritiken.

X hade inte varit medveten om kritiken mot hans ledarstil. Han tyckte inte heller att personalomsättningen hade varit hög med tanke på den omorganisation som hade genomförts.

” – Vi har haft en personalomsättning på 15–20 procent bland fast anställda, om man bortser från spelare och tränare. Vår bedömning är att det är ganska lite egentligen när man har genomfört en stor omorganisation.”

Föreningen X-klubben och dess bolag hade totalt 85 heltidsanställda och 300–400 timanställda personer. Av de heltidsanställda jobbade 50–55 personer inte i den idrottsrelaterade verksamheten, utan med bland annat marknadsföring, evenemang, restaurang och gym. Av dessa hade 15 personer slutat sedan januari 2017, enligt X-klubbens ekonomiavdelning.

Många tidigare anställda hade berättat att de slutat på grund av X:s ledarstil. Själv kände han inte till kritiken:

” – Det har inte kommit någon information mig till handa. Inte heller till verk­samhetscheferna eller till facket har det kommit någon information om att någon ska ha farit illa eller liknande på grund av mig. För mig blir de här anonyma påståendena från före detta anställda ganska märkliga.”

Han tyckte att de som hade haft kritik borde ha framfört sina synpunkter till sin närmaste chef, till honom eller till styrelsen.

Tidningen frågade: Vad säger du om kritiken mot din hårda ledarstil? Kan det ha varit så att de inte framförde sitt missnöje för att de var rädda för dig?

” – Jag kan inte bemöta de påståendena, eftersom de inte kommit mig till handa. Men är det så att någon har farit illa på grund av mig är det fruktansvärt tråkigt.”

A har svarat oss att han pratat med dig om att du varit “väl rak” i din kommunikation vid vissa tillfällen. Vad säger du om det?

” – Det är klart att jag är rak i min kommunikation om det handlar om oegent­ligheter eller om något har brustit. Men att vara tydlig och rak är inte samma sak som att vara elak.”

Hans uppdrag som [titel angiven] hade gått ut på att vända föreningen från att ha varit en ideell förening till att bli en effektiv företagsorganisation. Det hade varit ett tidsbegränsat uppdrag. Varken han själv eller styrelsen hade vetat hur lång tid det skulle ta. Styrelsen ansåg nu att hans uppdrag var slutfört.

Omorganisationen handlade bland annat om att skapa ordning och reda. X hade också tagit initiativ till att bygga upp ett systematiskt arbetsmiljöarbete och sett till att få kontroll över ekonomin. Enligt honom fanns det stora problem med den ekonomiska styrningen och det försvann mycket pengar eftersom det var mycket kontanter i omlopp.

Han hade genom uppföljning, skärpta rutiner och inventeringar fått svinn av öl att försvinna. Även souvenirförsäljningen hade fått nya rutiner.

”– Rutiner för allt det här saknades och det är anledningen till att jag fick en koncernroll och idag gör våra medarbetare ett fantastiskt arbete.”

X hade försökt bryta upp det informella ledarskap som varit en kultur i före­ningen och bolagen.

”– Det har jag haft att tampas med i omorganisationen. Det är ett antal männi­skor. Flertalet jobbar inte kvar här idag av olika anledningar. Anledningarna är nog lika många som de som har slutat.”

Viss personal hade motsatt sig hans beslut att införa en kontantfri arena. Han kunde dock konstatera att de efter första matchen slagit kassarekord, och att snitt­intäkterna ökat per besökare sedan kortterminaler infördes överallt.

Artikeln illustrerades med en bild på X.

På samma uppslag, under rubriken Därför granskar vi arbetsmiljön hos X-klubben, kommenterade chefredaktören Mats Willner och publishern Anna Lindberg i en krönika hur tidningen resonerat kring publiceringen.

Anmälan

X anmälde publiceringarna till Allmänhetens Pressombudsman (PO). I tidningen hade hans namn och bild publicerats tillsammans med grova anklagelser från anonyma, före detta anställda.

Anklagelserna hade inte tidigare kommit honom, verksamhetschefer på X-klub­ben, facket eller styrelsen tillhanda. Istället för att ta upp det internt, hade de tidi­gare anställda valt att gå till tidningen efter att de slutat. Anklagelserna var inte korrekta, och det var svårt att bemöta anonyma påhopp.

Tidningens svar

Utgivaren för Norrköpings Tidningar, Anna Lindberg, och utgivaren för nt.se, Nils Olausson, svarade gemensamt på anmälan.

X-klubben hade under de senaste åren utvecklats från att vara en idrotts­förening till att bli en koncern med ett flertal sportsliga och kommersiella verk­samheter. Det var en anrik klubb, en ansedd arbetsgivare och samarbets­partner samt bedrev en verksamhet som berörde många Norrköpingsbor. X-klubben var således en aktör av stort allmänintresse.

15 anställda hade sagt upp sig under de senaste 18 månaderna. Idag stod flera nyckelpositioner vakanta. Redaktionen hade under en längre tid fått tips om att avhoppen berodde på arbetsmiljön i företaget och på ledarskapet, främst X:s ledarskap.

Tidningen hade intervjuat tolv före detta medarbetare som gav samstämmiga uppgifter om bristerna i arbetsmiljön och i ledarskapet hos X. Samtliga hade valt att vara anonyma. Främst för att de värnade om sina kollegor, men också för att de fortfarande gick på matcher.

De tolv personerna hade haft olika roller inom X-klubben, både på chefsnivå och som medarbetare. Detta redovisades i texten. Att det var samstämmig kritik an­såg tid­ningen var ett tungt vägande skäl till att publicera delar av kritiken. Samt­liga citat var direkt återgivna från intervjuer med källorna, som också fått läsa formule­ringarna innan publicering. Ingen kritik kom från annat håll än från de tolv tidi­gare anställda.

Kritiken mot X kunde delas in i några återkommande teman, som också redovisa­des i texten:

  • hård ledarstil och aggressivitet,
  • offentliga utskällningar,
  • brist på systematiskt arbetsmiljöarbete (X underlät bland annat att anmäla ett dödshot mot en anställd),
  • utebliven övertidsersättning,
  • upplevelse att vara en ”ekonomisk belastning”, och
  • oförståelse för medarbetares utsatthet i en offentlig verksamhet.

Den samstämmiga kritiken hos det stora antalet källor tillsammans med det synnerliga allmänintresse som X-klubben utgjorde, innebar att tidningen ansåg att det var befogat att publicera kritiken.

I enlighet med god publicistisk sed hade X fått komma tills. Han fick svara på kritiken, som han hävdade inte kommit honom tillhanda. Han fick också beskriva sitt uppdrag och sin situation. Det framgick tydligt att han haft i uppdrag att för­ändra verksamheten på flera sätt. I artikeln framgick också att han arbetat med att få ordning på ekonomin, svinn, den informella ledarstrukturen och organisatio­nen.

När det gällde arbetsmiljön hävdade han att han inte hade fått någon information. Samtidigt hävdade två av tidningens källor att två personer som sagt ifrån om ledningens hårda stil fått en ”tillrättavisning” av X. Ord stod mot ord, och tid­ningen hade återgivit båda sidorna i publiceringen.

Tidningen hade även publicerat en intervju med en namngiven företagare, en före detta sponsor till X-klubben, som bekräftade kritiken och kommenterade den. Företagaren påpekade att ansvaret för arbetsmiljön inte bara låg på [titel angi­ven], utan även på styrelsen och ytterst på styrelsens ordförande.

Styrelseledamöterna hade hänvisat till A som in sin tur försvarade X. A hänvisa­de också till att han haft samtal med X om att kommunikationen varit ”väl rak”.

Flera av källorna uppgav att styrelsen känt till arbetsmiljöproblemen under en längre tid. A sade att ”min bild har varit att det ej föreligger/förelegat ett ledar­skap som påkallat extraordinära åtgärder”. Även styrelseordföranden hade så­ledes fått ge sin bild. Både A och X framförde också att personalomsättningen inte kunde ses som särskilt hög.

Tidningen ansåg att det var en omfattande och noggrann publicering där samtliga inblandade parter fått möjlighet att komma till tals. Frågorna hade ställts rakt och tydligt, och det fanns inga insinuationer i publiceringen. Däremot korrekt åter­givna citat. Med hänvisning till allmänintresset kring X-klubben, den sam­stäm­miga kritiken och att tidningen berett plats för utförligt bemötande från [titel an­given] och styrelseordförande hade tidningen hållit sig till god publicistisk sed.

Anmälarens kommentar

X anförde sammanfattningsvis följande:

Den bild tidningen givit av föreningens utveckling i svaret var i stort korrekt. Det var inte konstigt att det uppstod slitningar i en omorganisation, utan det var en naturlig del av processen. Personer kunde under en sådan process känna sig både besvikna och svikna. Detta borde tidningen väga in vid publiceringen.

Tidningen hade återkommande rapporterat om arbetet, och cirka en månad innan de anmälda artiklarna publicerades rapporterat om att hans tjänst var under av­veckling. Tidningen måste ha insett att han skulle få svårt att få nytt arbete. Artikeln och dess utformning med krigsrubriker hade på ett effektfullt sätt satt honom ur spel på arbetsmarknaden.

Att tidningen i krönikan försvarade publiceringen var ett kvitto på att tidningen visste att det var en kontroversiell publicering.

Tidningen hade okritiskt publicerat anonyma anklagelser med mycket grova an­grepp på hans person blandat med direkta faktafel. De obekräftade uppgifterna framstod som sanning. 

I artikeln stod att 15 personer sagt upp sig och att flera nyckelpositioner var va­kanta. Dessa tjänster ingick i de 15. Tidningen fick det att framstå som att ytter­ligare tillsvidareanställda avslutat sina anställningar, vilket var felaktigt.

Senare i artikeln skrev tidningen att ”uppsägningarna har fortsatt och flera centrala tjänster står vakanta”. Även i detta fall ville tidningen få det att framstå som att det var fler än de 15 som hade slutat.

Tidningen fick det vidare att framstå som att de tolv före detta medarbetare som intervjuats tillhörde de 15 som avslutat sina anställningar. Det arbetade flera hundra personer, bland annat behovs- och säsongsanställda, inom föreningen.

Han hade inte kunnat gå in på detaljer om vilka skäl som fanns till att medar­betare slutat. Han hade dock, genom att beskriva verksamheten och de problem som funnits, försökt klargöra att det kunde finnas andra skäl till att vissa personer fått sluta.

De teman som tidningen återgav i sitt svar var värdeomdömen som intervjuper­sonerna samstämmigt skulle ha lämnat om honom. Att samtliga lämnat samma omdömen kunde också innebära att de hade pratat ihop sig.

De före detta medarbetarna hade arbetat länge tillsammans och kände varandra privat, vissa hade släktband med varandra eller arbetade på samma arbetsplats. De hade sannolikt alltjämt kontakt med varandra. Tidningen borde ha frågat sig om det kunde finnas andra skäl till kritiken.

Han kunde acceptera kritik mot sin ledarstil. Tidningen hade emellertid onyanse­rat och oemotsagt publicerat uttalanden som utmålade honom som en psykopat. Uttalandena innehöll förtal av honom som person och syftade uppenbarligen till att utmåla honom som klandervärd.

Anmälaren gav exempel på tre citat ur artikeln som han vände sig emot.

”Han kan bli svart i synen om någon har en annan åsikt. Han drar sig inte för att skälla ut folk offentligt, utan verkar gilla att göra det. Han ska inte ha med folk att göra. Han förnedrar och misstänkliggör människor.”

”Jag tycker inte att man ska se på medarbetare som en ekonomisk belastning, men känner att det ofta är hans ingång. Han är extremt konfliktorienterad och aggressiv. Följden är att man bli ledsen, arg, besviken och känner sig kränkt.”

”Det är nästan mobbning att inte anmäla så allvarliga hot.”

Det var subjektiva bedömningar som inte ifrågasattes av tidningen, och som han inte hade fått bemöta. Han ifrågasatte också om det var i allmänhetens intresse och nödvändigt för att belysa problem med ledarstilen att publicera citaten.

Han hade fått frågan om varför hotet inte polisanmälts, och då svarat att det var före hans tid som [titel angiven]. Under hans tid som [titel angiven] hade inga hot framförts. Det var tvärtom under hans tid som [titel angiven] som föreningen initierat ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Detta hade tidningen informerats om. Trots detta publicerade tidningen följande citat:

”Han går på som en ångvält. Det existerar inget arbetsmiljöarbete som det ska finnas, enligt lag, och personalpolitiken är under all kritik. Jag stod ut länge och älskade mitt jobb, men kom till ett vägskäl då jag inte kunde vara kvar längre.”

Han hade inte fått försvara sig mot de citat och personliga uppfattningar om honom som tidningen publicerat. Han hade endast fått de frågor som framkom i intervjun.

Den intervjuade företagsledaren bekräftade inte de grova personpåhoppen i sin intervju. Denne hade uttalat sig nyanserat och utan bedömningar av hans person.

Tidningens uppgifter hade inte bara skadat honom, utan även hans familj.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen framförde bland annat följande:

X beskrev att han hade tagit skada av publiceringen. Detta måste vägas mot all­mänintresset. Tidningen vidhöll att allmänintresset var betydande. Dessutom var X som [titel angiven] ytterst ansvarig för verksamheten.

Det framgick tydligt att flera av de anställda som slutat haft nyckelpositioner, bland andra ekonomichef, verksamhetschef och säkerhetsansvarig. De hade lämnat sina jobb våren 2017. Sedan hade uppsägningarna fortsatt. Ingenstans hävdades att fler än 15 tillsvidareanställda slutat.

Av tidningens tolv källor hade elva varit tillsvidareanställda och en hade haft ett längre vikariat. Tidningen hade bedömt varje källas trovärdighet och bedömt att trovärdigheten var hög med tanke på deras tidigare positioner i X-klubben och insyn i verksamheten. Källorna hade oberoende av varandra kommit med på­fallande samstämmig kritik. Tidningen ansåg att kritiken därmed var väl under­byggd och rimlig att publicera.

Tidningen hade fått ytterligare information som stärkte kritiken, men av olika skäl valt att inte publicera. Den hade således gjort ett medvetet och tydligt urval.

X hade intervjuats i två timmar. I texten återgavs av utrymmesskäl inte varje fråga, men kritiken var tydligt framförd i publiceringen.

Angående hot mot säkerhetschefen stod det i artikeln att flera tidigare anställda var kritiska till att ledningen inte anmält det. Det påstods inte att X var ensamt ansvarig, utan kritiken bestod i att han hade ”samma attityd som ledningen haft under de senaste åren gentemot personalen”.

Säkerhetschefen hade mottagit flera hot innan X blev [titel angiven], men då han satt i X-klubbens styrelse. Även sedan han tillträtt hade säkerhetschefen mottagit hot. Inte vid något tillfälle, varken under tidigare [titel angiven] eller X:s ledar­skap, hade hoten anmälts.

Anmälaren anförde att tidningens yttrande inte tillförde något i sak. Han vidhöll att arti­keln innehöll förtal av honom samt att han utmålades som klandervärd och som ett monster.

PO:s bedömning

Förekomsten av arbetsmiljöproblem är en viktig samhällsfråga. X-klubben är en omtyckt förening och en arbetsgivare som i olika omfattning sysselsätter hundra­tals anställda. Denna verksamhet har X som [titel angiven] varit ansvarig för.

Mot bakgrund av X:s roll i föreningen och bolagen får han acceptera att han namnges då kritik riktas mot hans yrkesutövning.

När en person namnges och denne kan komma att drabbas negativt av det som skrivs är det emellertid av vikt att tidningen intar en ansvarsfull hållning, till exempel i val av citat från anonyma källor.

I artikel och rubrik framgår att kritiken även riktades mot hela X-klubbens led­ning. När det gäller citatet om att det var mobbning att inte anmäla hoten mot säkerhets­chefen, framgår det av artikeln att det är ledningen som kritiseras. Det är således inte X personligen som avses.

Av publiceringarna framgår också att den omorganisation som X lett varit om­fattande och att den inte varit friktionsfri. Han får stöd i att han agerat på det sätt som styrelsen givit honom direktiv för av styrelseordföranden och den inter­vjuade företagsledaren. Det framgår således att det kan finnas flera olika anled­ningar till att medarbetare slutat och deras missnöje.

I artikeln Under ytan gror missnöjet med X-klubbenledningen finns det dock upp­gifter som är pressetiskt problematiska. Det rör de uppgifter som handlar om X:s person och karaktär.

En tidigare medarbetare säger i artikeln att X är kompetent, men också att ”han drar sig inte för att skälla ut folk offentligt, utan verkar gilla att göra det” och ”han förnedrar och misstänkliggör människor”.

I båda fallen är det uppgifter som är klart misskrediterande för X. Den intervjua­de personen har gjort en bedömning av X:s person, som denne svårligen kan för­svara sig mot.

Det finns visserligen i artikeln uppgift om att X givit två personer en tillrättavis­ning inför personalgruppen och att han fått vredesutbrott då personal begärt kom­pensationsledigt. Men detta kan inte anses motivera att han karaktäriseras som att han gillar att skälla ut personer, eller att han förnedrar och misstänkliggör sina medarbetare.

En annan tidigare medarbetare, som berättar att X ifrågasatte vilken nytta hen gjorde i verksamheten, uppgav att X är ”extremt konfliktorienterad och aggres­siv”.

Särskilt beskrivningen av honom som ”aggressiv” är svår att bemöta. Det är ock­så en bedömningsfråga, där olika personer kan ha olika uppfattningar.

Det finns sällan något särskilt starkt allmänintresse som motiverar publicering av denna typ av svepande och nedsättande uppgifter, som är svåra att försvara sig mot.

I intervjun med X framkommer uppgifter som gör att bilden av vilka orsaker som ligger bakom personalomsättningen nyanseras. Han får också frågor om sin ledar­stil och att han kan vara ”väl rak” i sin kommunikation. Han får dock inga frågor om särskilda händelser, exempelvis tillrättavisningen, eller de uppgifter om hans person som publicerats.

Bilden har således nyanserats. Men det är inte tillräckligt för att det ska anses lindra publicitetsskadan av de klart misskrediterande uppgifterna om hans per­son. För detta bör tidningen klandras.

Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Ledamöterna Clas Barkman och Magnus Alselind var av skiljaktig mening och an­förde följande.

Mot bakgrund av de arbetsmiljöproblem med bland annat stor personalomsättning som funnits inom X-klubben var det självklart att Norrköpings Tidningar rapporterade om hur klubbledningen hanterade detta. Det var då rimligt att citera före detta medarbetare trots att några av omdömena från deras sida om anmälaren både var känslomässiga och grova.

Precis som PO finner vi att det i intervjun med anmälaren i NT framkommer uppgifter som gör att bilden av vilka orsaker som ligger bakom personalomsättningen nyanse­rats. Sammantaget gör vi dock en annan bedömning än PO och anser att anmälarens ledande ställning i X-klubben gör att han får acceptera den kritik som framförs i NT och att tidningen frias från pressetiskt klander.

Suppleanten Nils Funcke, som inte deltog i beslutet, anslöt sig till denna skiljaktiga mening.

Göteborgs-Posten klandras – spred oemotsagd version av bråk på skolgård
BLT klandras – ett påstående om mutbrott borde fått bemötas