Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed i ett reportage om en visningsresa för fackligt förtroendevalda. I den film som publicerades i anslutning till reportaget framställdes anmälaren utan sin vetskap som oseriös i sin fackliga gärning.

Aftonbladet, exp. nr. 131/2018, dnr. 17448

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 19 februari 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Anmälaren har i klagomål till Allmänhetens Pressombudsman, PO, riktat kritik mot publiceringar i Aftonbladet, om en visningsresa som Viking Line anordnade för fack­liga representanter med ansvar för konferenser och utbildningar.

Vad tidningen publicerade

Den 25 november 2017 publicerade Aftonbladet.se en artikel med rubriken Här smörjer Viking Line fackledarna – med lyxmiddag och sprit. Av ingressen fram­gick att de fackliga ledarna bjöds på Ålandskryssning med löjrom, oxfilé, vin, sprit, drinkbiljetter och underhållning. Viking Line stod för kalaset och förhoppningen var att de förtroendevalda, som motprestation, skulle köpa konferenspaket för förbundens medlemspengar.

Ett sällskap på knappt 20 deltagare var samlade i en av fartygets restauranger, bland dem förtroendevalda från Polisförbundet.

I den inbjudan som skickats ut, stod att det var dags för rederiets årliga visningsresa för sådana fackligt förtroendevalda som anordnade konferenser och utbildningar för sitt fackförbund. Viking Line bjöd in till ett härligt dygn till sjöss.

Fackförbunden fick betala 250 kronor per person för visningskryssningen. Skulle man boka samma resa med måltider och alkohol skulle det kosta närmare 2 000 kronor. Resan inleddes med en rejäl trerätters middag med vin och konjak eller annat starkt till kaffet. Efter middagen flyttade sällskapet till konferensavdelningen. Men det var inte en konferens i vanlig mening, det började med mingel och att alla fick beställa vad de ville i konferensavdelningens bar.

De fackligt förtroendevalda frågade om de skulle betala för spriten, men värden sade att han stod för den. Med fyllda glas gick gänget så småningom in i ett konferensrum. Kvällen fortsatte i fartygets nattklubb där dansen pågick för fullt. Det blev fler drinkar. Alla bodde i egna hytter med fönster mot havet. På morgonen serverades frukostbuffé och mousserande vin för den som ville. Därefter presenterade värdarna avtal runt konferenser, innan det var dags för lunchbuffé med fri tillgång till öl och vin.

I anslutning härtill publicerades en film (tagen med dold kamera, PO:s anmärkning). På filmen ses Peter Rangwe, värd för resan, tillsammans med resedeltagarna i konfe­rensavdelningens bar. Från filmen:

Peter Rangwe: ” – Anything.”

Kvinna: ” – Man kan bara plocka upp sitt kort då?”

Peter Rangwe: ” – Nej, den får man här.”

Peter Rangwe: ” – Den får man av mig.”

En man: ” – En drink?”

Peter Rangwe: ” – Ja.”

Peter Rangwe hörs också säga: ” – Ta daa!” och en kvinna: ”– Gå till Peter så får ni någonting”, samtidigt som filmen visar en annan kvinna med ansiktet vänt mot kameran (se från cirka 00:27 in i filmen, PO:s anmärkning).

Senare i filmen (från cirka 00:50), med Peter Rangwe i bild:

En kvinna: ”– Jag undrar om det finns Lonken? Finns det vanlig Lonken?”

Peter Rangwe svarar att det är en klassiker, ”törstsläckaren”.

En kvinna: ” –  Eller morgon…” Peter Rangwe: ”– Återställaren” (skratt).

Vidare visar filmen bilder från middagen och reportern kommenterar att Viking Line bjuder på resa, vin, sprit och brakmåltider.

I ett inklippt uttalande i filmen, från en senare intervju, tillfrågas Peter Rangwe om deltagarna bjuds på sprit, och svarar då nekande.

Uppgiften om att en kvinnlig förtroendevald frågade efter en Lonken (en long drink) fanns även med i artikeltexten.

Natali Phalén, generalsekreterare på Institutet mot mutor (IMM), intervjuades. Hon ställde sig kritisk till nöjesbetonade resor som kunde vara beteendepåverkande. IMM hade tagit fram en näringslivskod, som ett komplement och förtydligande till lagen om mutbrott.

”– Enligt Näringslivskoden är det alltid otillåtet att erbjuda helt eller delvis betalda nöjes- eller semesterresor”, sade Natali Phalén.

Om man maskerade en resa med att slänga in något minimalt konferensinslag, så kunde IMM fortfarande titta på vad resan var att betrakta som i sin helhet och om det fanns delar som kunde betraktas som rena nöjesinslag. När det handlade om mottaga­re av resor, spelade arbetsgivarens samtycke stor roll vid bedömningen av vad som var tillåtet, fortsatte hon.

”– Fackförbund representerar sina medlemmar, vilket gör att det finns en förtroen­deaspekt som kan påverka hur fackliga företrädare ska tänka i olika situationer. Jag brukar framhålla att man ska ställa sig frågan hur något kan uppfattas utåt.”

Vidare publicerades artikeln Här festar Polisförbundet på bjudresan. Polisför­bundets förtroendevalda festade glatt på bjudkryssningen. Viking Line ville sälja in konferenspaket och i baren fick alla beställa drinkar utan att betala. Rederiet bjöd regelbundet in förbundets företrädare till kryssningar och hade också sålt flera konfe­renspaket till dem under åren.

Poliserna, liksom övriga fackliga förtroendevalda som var med på resan, bjöds på trerätters middag och konjak till kaffet. I fartygets nattklubb fortsatte festandet och Polisförbundets representanter hängde i baren med värdarna. En företrädare för Polis­förbundet sade att en annan del av förbundet brukade välja ett annat rederi, men att hans avdelning höll sig till Viking Line.

När Aftonbladet sedan kontaktade poliserna nekade de till att ha blivit bjudna på starka alkoholdrycker – trots att de fått både drinkbiljetter, starkt till kaffet och fått välja fria drinkar vid konferensbaren.

Ingen av dem tyckte att det var konstigt att de bara behövde betala 250 kronor för kryssning, hytt, middag, frukost och lunch, inklusive viner och andra drycker, trots att bara middagen egentligen skulle kostat närmare 500 kronor.

En av poliserna sade att de ändå betalade en summa och att man hade bra avtal med Viking Line och bokade konferenser hos företaget. Det framfördes också att syftet med resan, från de fackliga representanternas sida, var att träffa företrädare för andra fackförbund. Reportern sade då att Viking Lines avsikt med resan ju var att sälja in konferenser, vilket den intervjuade i och för sig höll med om.

Den 28 november publicerades Fackledarnas bjudresa på Östersjön kritiseras – av de egna. I ingressen återgavs ett uttalande från Polisförbundets ordförande Lena Nitz: ” – Sådant här är inte bra och stärker inte förtroendet för det fackliga arbetet.”

Med anledning av bjudresan skulle förbundet centralt gå igenom regler och policys för att se om någonting behövde förtydligas.

”– Som fackligt förtroendevald är det viktigt att agera utifrån våra fackliga värde­ringar och utifrån de riktlinjer, policys och lagar som finns”, sade Lena Nitz.

Deltagarna på resan hade bara betalat en symbolisk summa om 250 kronor för hela kalaset. När Aftonbladet bokade in motsvarande paket kostade det över 1 500 kronor – utan sprit.

Även här stod att resedeltagarna från Polisförbundet nekat till att det bjöds på sprit. Nu riskerade dock alla deltagarna att bli tagna i örat av sina överordnade.

Den 2 januari 2018 publicerades Bjudresa med mat och sprit var inte mutbrott. Av denna artikel framgick att Polisförbundets representanter blivit anmälda för mut­brott med anledning av resan. Förundersökningen hade dock lagts ned. Det fanns enligt åklagaren inte skäl att anta att brott hade begåtts.

Utöver dessa artiklar publicerades också, den 25 november, bemötanden från Viking Line, bland annat under rubriken Viking Line svarar: Ett etablerat koncept. Press­chefen Eleonora Hansi framförde att visning av produkten var ett vedertaget förfaran­de för hotell, konferensanläggningar och rederier i marknadsförings- och försälj­ningssyfte. Man riktade sig till de personer på ett företag eller en organisation, som köpte in konferenser och dylikt.

När det gällde kryssningsfartyg som endast var i hamn en kort stund, skedde vis­ningen av logistiska skäl till havs. Normalt ingick ett program med presentation av Viking Line som företag, visning av olika hyttkategorier, restaurangutbud, konferens­lokaler och övriga faciliteter som en konferenskund kunde tänkas vara intresserad av. Viking Line hade samma visningspaket för alla, oavsett vilket företag eller vilken organisation man kom ifrån. Priset om 250 kronor var tänkt att täcka administrativa kostnader.

Anmälan

Anmälaren är rapportombud för Unionen på Företaget X [namn angivet] och hade deltagit på resan för de fackligt förtroendevalda.

Hon bifogade inbjudan och programmet från Viking Line.

Anmälaren hade betalat sin resa själv och även tagit semester för att delta i resan.

När det gällde alkoholhaltiga drycker, ingick en drinkkupong samt vin till maten om man så önskade, ett glas per maträtt. Ytterligare dryck hade hon betalat med egna pengar.

Anmälaren vände sig mot att hon blivit filmad med dold kamera. Hon syntes tydligt i filmen, när hon stod i baren och skulle beställa en dricka. Det hördes också när hon frågade om en Lonken, en long drink. Filmen låg fortfarande ute på Aftonbladets hemsida. Hon kände sig oerhört kränkt och hade inte gett sitt samtycke till att bli fil­mad. Anmälaren ville att Aftonbladet skulle ta bort filmen från hemsidan.

PO:s handläggning

PO skickade anmälan till Aftonbladet och ombad tidningen att särskilt yttra sig i den pressetiska frågan om samtidigt bemötande, mot bakgrund av att Aftonbladet hade gett Polisförbundets fackliga företrädare tillfälle till kommentar.

Tidningens yttrande

Aftonbladet svarade, genom sin tf ansvariga utgivare, att anmälaren hade deltagit i visningsresan som Viking Line anordnade för fackliga organisationer. Hon var rapportombud för Unionen.

Även om anmälaren hade tagit semester för att delta, var syftet från Viking Lines sida att visa upp fartyget och de möjligheter som det erbjöd för fackligt engagerade som köpte konferenstjänster åt sitt förbund. Inte att erbjuda en semesterresa.

Anmälaren uppgav att hon betalat resan själv, men det framgick av inbjudan och pro­grammet att resan var avsedd att faktureras fackförbundet.

Priset, som Viking Line uppgav täckte de administrativa kostnaderna, var 250 kronor. Den verkliga kostnaden för en kryssning av den här typen var 1 729 kronor.

När det gällde den pressetiska frågan om anmälaren skulle ha haft rätt till samtidigt bemötande, ville utgivaren framhålla att det var en avsevärd skillnad mellan hur Polisförbundets representanter hade apostroferats jämfört med hur anmälaren speg­lats i text och bild.

Poliserna hade intervjuats och angavs därför självfallet med namn. De hade hävdat att de betalat sina drinkar själva, trots att arrangören sade att deltagarna inte skulle betala.

Anmälaren kallades i texten bara för en kvinnlig förtroendevald och hon knöts inte till ett särskilt förbund. I tv-klippet angavs inte ens det.

Det framgick inte heller av tv-klippet vem som ville ha en ”Lonken”. Den som prata­de i den delen var Viking Lines värd, som också var den person som syntes i bild nästan hela tiden.

PO:s bedömning

PO har till uppgift att utreda anmälningar från enskilda, utpekade personer som anser sig illa behandlade av vad som publicerats i en tidning eller en tidskrift. Frågeställ­ningen om dold kamera handlar om hur tidningens journalist agerat under arbetet med att samla in material till artikeln. Det är en fråga om yrkesetik och prövas inte av PO, utan av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN.

Upplysningsvis finns det sedan år 2014 en särskild punkt i Journalistförbundets yrkesregler, som tar sikte på dold kamera och annan dold inspelning och som får anses vara en kodifiering av vad som länge ansetts gängse i journalistkretsar. Att sådan inspelning bara bör ske i undantagsfall, när en journalistisk bedömning gjorts att informationen inte går att få fram på annat sätt. Och att de berörda så långt det är möjligt, och före publiceringen, ska informeras om att den dolda inspelningen skett och varför den gjorts.

Den i publiceringen nämnda Näringslivskoden (Kod om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet) har tagits fram av Institutet mot mutor, som ett förtydligande och komplement till lagen om mutbrott, och som ett medel för självreglering. Koden är i princip strängare än brottsbalkens regler, varför den som följer koden ska kunna räkna med att förfarandet ligger inom ramen för det tillåtna.

Frågor som rör detta område, till exempel subventionerade resor med nöjesinslag och som kan vara beteendepåverkande för beslut i arbetslivet, har ett allmänintresse.

Visningsresan har betingat ett lågt pris, endast 250 kronor, i jämförelse med den kostnad som reguljära resenärer får bära, mellan 1 500 och 2 000 kronor. Även om differensen inte är en förmån av mycket högt värde.

Anmälaren sitter i Unionens fackklubb på sin arbetsplats. Hon är rapportombud (medlemsadministrativt ombud). Hon kan inte anses ha en hög facklig befattning.

Dock var det i egenskap av facklig förtroendevald som hon deltog på resan. Viking Lines syfte var att få deltagarna att boka konferenser hos rederiet och inbjudan rik­tade sig till personer med ansvar för konferensbokning. Det är inte avgörande att hon i och för sig tog ut semester för resan och betalade priset för den med egna pengar.

När det gäller frågan om det bjöds på sprit, kan jag av den film jag tagit del av, konstatera att det i varje fall bjöds på en drink i konferensbaren. Utöver det erbjöds, efter vad som framgått, tre glas vin till middagen. Vidare fanns mousserande vin att tillgå vid frukostbuffén och vin/öl till lunchen.

Från tidningens sida har avsikten uppenbarligen inte varit att särskilt apostrofera anmälaren. Publiceringen har i huvudsak inriktat sig på Polisförbundets represen­tanter och Viking Lines värd för resan. De har också getts tillfälle att kommentera uppgifterna.

Anmälaren syns emellertid tydligt på filmen, när hon står i konferensbaren invid en av värdarna, och det framgår av sammanhanget att hon är med bland de resedeltagare som bjuds på drinkar i baren. Hon har inte beretts möjlighet att bemöta uppgifterna.

Reportaget var tillspetsat, redan genom rubrikerna Här smörjer Viking Line fackledarna – med lyxmiddag och sprit samt Här festar Polisförbundet på bjudresan. Publiceringens kritiska innehåll tillsammans med ordval som ”smörjer”, ”lyx” och ”festar”, har tillfogat anmälaren en publicitetsskada.

Sammanfattningsvis: Anmälaren har inte någon framskjuten facklig position. Hon har, utan att hon var medveten om det, speglats i ett sammanhang som framställer henne som oseriös i sin fackliga gärning. I ett sådant här fall är det ett pressetiskt krav att tidningen erbjuder tillfälle till samtidigt bemötande. Så har inte skett och Aftonbladet förtjänar därför pressetiskt klander.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Endast tidningen har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Trots att publiceringen i stora delar varit inriktad på Polisförbundets representanter och Viking Lines företrädare har anmälaren getts en framträdande plats i bild. Hon har genom publiceringen speglats i ett sammanhang som framställer henne som oseriös i sin fackliga gärning. Till detta kommer att hon inte fått någon möjlighet till samtidigt bemötande. Anmälaren har på grund av det som nu anförts orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Pressens Opinionsnämnd klandrar Kristianstadsbladet
Skaraborgs Läns Tidning klandras för misskrediterande påståenden