Aftonbladet bröt mot god publicistisk sed när tidningen förra hösten berättade att en busschaufför visat porrfilm i en skolbuss. Något som orsakat en oförsvarlig publicitetsskada för chauffören.

Aftonbladet, exp. nr. 111/2018, dnr. 17402

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 7 mars 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Aftonbladet till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 26 oktober 2017 publicerade tidningen ett TT-telegram på sin webbplats med rubriken Chaufför visade porrfilm på skolbuss.

TT-telegrammet löd i sin helhet:

”På skolbussens skärmar visades plötsligt en porrfilm. Barnen, det yngsta tio år, var ’förskräckta’ och ’mådde jättedåligt’ när de kom hem till Y-orten [ortsnamn angivet] i Västerbotten, rapporterar Norran.  

En vuxen passagerare bad busschauffören stänga av filmen, vilket han då gjorde. Chauffören, anställd vid Bussbolaget X [namn angivet], har tagits ur tjänst med omedelbar verkan.

 ‘ – Filmen hittades på bussen. Den går i linjetrafik så någon kan ha glömt filmen där, men det ursäktar inte att chauffören visade den. Det ska inte ens visas film över huvud taget i linjetrafik, säger bussbolagets vd AA [namn angivet] till tid­ningen.

 X-skolan [namn angivet], som barnen reste från, kommer att polisanmäla händelsen.”

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av busschauffören genom ombud.

Det var enkelt att identifiera vem den utpekade busschauffören var. Det fanns bara en anställd vid det angivna bolaget som hade till uppgift att köra skolbarnen mellan X-orten [ortsnamn angivet] och Y-orten.

Tidningen hade inte tagit reda på vilken film det rörde sig om eller hur länge filmen hade visats. Det gick att tolka artikeln som att filmen visades under hela färden.

Polisanmälan var under utredning och ingen var dömd för något brott. Tidningen hade utifrån hur texten formulerats gjort påståendena till sanning.

Tidningen hade orsakat ett enormt psykiskt lidande för busschauffören och hans familj genom att man hängde ut honom som en sexuell förbrytare. I kommen­tarerna till artikeln beskrevs han som ett potentiellt rovdjur som skulle ge sig på barn. Även arbetsgivarens uttalanden speglade denna bild.

Artikeln visade att reportern hade en bristande kompetens för sitt yrke och en slarvig och nonchalant attityd inför konsekvenserna att publicera uppgifter innan sanning och fakta hade kommit fram.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom ställföreträdande utgivare Lena Mellin.

Av artikeln framgick att det fanns åtminstone en vuxen passagerare ombord. Av artikeln framgick vidare att bussen gick i linjetrafik. Linjetrafik innebar, enligt Wikipedia, att:  ”ett fordon eller fartyg används för persontransporter, för vilka ersättning bestäms särskilt för varje passagerare och som följer en fastställd tidtabell.”

Det rörde sig uppenbarligen om en helt vanlig buss som även transporterade skolbarn. Det var inte uteslutet att en sådan buss kördes av olika förare av det enkla skälet att man kan bli sjuk, ha semester eller vara borta av annan anledning.

Bussbolaget X hade, enligt sin egen hemsida, ett 30-tal anställda och ägde 26 bussar. Bolaget fanns representerat på ett flertal orter och hade huvudkontor i Z-orten [ortsnamn angivet]. Tidningen ansåg att det inte gick att identifiera föraren om man inte redan visste vem det var.

Anmälarens kommentarer 

Anmälaren vidhöll vad som anförts i anmälan och framförde därutöver bland annat följande:

Tidningen hade kopierat Norrans uppgifter utan att kontrollera sanningshalten. Tidningen hade sett en ”bra” rubrik och sedan slagit stort på de andrahandsupp­gifter som tidningen valt att basera artikeln på.

Det krävdes inte mycket kännedom om orten för att identifiera busschauffören. Bussen trafikerade ett glesbygdsområde.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen

Tidningen svarade att TT-telegram automatpubliceras på tidningens webbplats. Det var alltså inte någon som valde ut telegrammen eller rubriksatte dem, utan de publiceras med den rubrik som TT formulerat.

Tidningen vidhöll att det var omöjligt att förstå vem artikeln handlade om utan att redan veta det.

Anmälaren

Anmälaren svarade sammanfattningsvis följande:

Tidningen kunde inte undgå ansvar för att artikeln var automatpublicerad av TT.

Genom att berätta sträcka och bussbolag hade tidningen pekat ut chauffören, och inte bara för hans närmaste. I en liten kommun av X-ortens storlek, ca 4 000 in­vånare, var personkännedomen stor. Man vet vem som jobbar var, och man kan namnet på och känner igen många av busschaufförerna.

Även om Aftonbladet var en storstadstidning hade den läsare på en liten ort, vilket hade orsakat busschauffören stor skada.

Tidningen

Tidningen svarade att det inte fanns någon uppgift om var busschauffören bodde.

Anmälaren

Anmälaren anförde sammanfattningsvis följande:

Det var ingen som påstod att tidningen hade pekat ut var busschauffören bodde. Däremot pekade artikeln ut vem föraren var.

Att en busschaufför på en större ort åtnjöt anonymitet innebar inte att omständig­heterna var desamma i en liten kommun med en befolkning där igenkännings­faktorn var extremt hög.

Det var ett litet företag med chaufförer som var knutna till löpande uppdrag med bland annat terminsbunden skolskjuts.

PO:s bedömning

Det ingår inte i PO:s uppdrag att pröva journalisters kompetens eller hur de age­rar i sin yrkesroll då detta är en fråga om yrkesetik.

Det aktuella telegrammet är skrivet av TT och har automatpublicerats på tid­ningens webbplats. Det innebär att TT, efter överenskommelse med tidningen, publicerar sina telegram på webbplatsen utan förhandsgranskning från tidningens medarbetare. Även om utgivaren således inte i praktiken haft möjlighet att grans­ka texten inför publiceringen bär denne, inte telegrambyrån, det fulla ansvaret för vad som publicerats, såväl juridiskt som etiskt.

Det finns inte någon skyldighet för en tidning att avvakta med en publicering till dess en fällande dom finns eller underlåta att rapportera om exempelvis anmäl­ningar. Enligt de pressetiska reglerna ska dock tidningen bland annat ta hänsyn till att det kan finnas flera skäl till att en händelse anmäls.

Den som har i uppdrag att köra barn till och från deras skola har en förtroende­ställning gentemot föräldrar, skola och kommun. Detta innebär att det varit moti­verat av allmänintresset för tidningen att skriva om det inträffade.

Allmänintresset av chaufförens identitet är emellertid begränsat. Detta, tillsam­mans med att det rör sig om allvarliga anklagelser i artikeln, innebär att tidningen måste iaktta ett stort mått av försiktighet för att undvika att de inblandade pekas ut för en större krets.

Tidningen har i det här fallet publicerat följande identifierande uppgifter:

  • Busschauffören är en man.
  • Det rör sig om en skolbuss som kört mellan X-skolan i X-orten och Y-orten.
  • Busschauffören är anställd av Bussbolaget X.

Uppgifterna får anses vara svagt utpekande. Anmälaren har dock påpekat att det endast är han som kör den aktuella sträckan. Det skulle kunna innebära att ut­pekandet förstärks, under förutsättning att den som läser artikeln också har kännedom om den omständigheten.

Allmänheten tar idag i stor utsträckning del av nyheter via internet. Att artiklar publiceras på internet innebär också att de får en annan spridning än vad som tidigare var fallet när de endast publicerades i tryckt form. Personer kan i större utsträckning än tidigare ta del av lokala nyheter från andra orter än bostadsorten.

Det kan exempelvis vara nyheter som rör en tidigare bostadsort. Detta måste sär­skilt en rikstäckande tidning som Aftonbladet beakta. Till skillnad från en lokal­tidning, vars webbplats huvudsakligen besöks av personer som bor i tidningens spridningsområde, har Aftonbladets webbplats läsare över hela landet.

Det finns ingen anledning att tro att tidningen haft för avsikt att peka ut anmäla­ren. Det rör sig emellertid om en publicering på tidningens webbplats som poten­tiellt får stor spridning. Uppgifterna i artikeln och omständigheten att det endast är anmälaren som kör den aktuella sträckan innebär sammantaget att det varit möjligt för en krets som är större än de som annars haft kännedom om det inträf­fade att förstå vem artikeln handlar om.

För pressetiskt klander krävs att det publicerats kränkande uppgifter om en ut­pekad person. Det ingår inte i PO:s uppdrag att pröva vad som är sant eller falskt i en publicering. Oavsett vilka belägg tidningen hade vid tiden för publiceringen, är uppgifter om att en busschaufför spelat upp en porrfilm för barn nedsättande för den omskrivne.

De utpekande uppgifterna i förening med påståendet om att busschauffören ska ha visat en porrfilm har förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

Mot denna bakgrund hänskjuts ärendet till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Tidningen har under handläggningen i nämnden upplyst om att artikeln har avpubli­cerats. Detta är bra, men kan inte i rimlig utsträckning mildra den publicitetsskada busschauffören drabbats av. Pressens Opinionsnämnd instämmer således i PO:s be­dömning och vill särskilt framhålla följande. Vid alla publiceringar – även sådana som automatpubliceras – är det den ansvarige utgivaren för tidningen som bär det fulla ansvaret. I detta ligger även att låta den utpekade komma till tals.

Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen
Pressens Opinionsnämnd klandrar Norran