Piteå-Tidningen publicerade hösten 2018 en artikelserie om det så kallade Kalamarksfallet. Nämnden klandrar tidningen för delar av artikelserien då anmälaren inte givits möjlighet att bemöta kritiska uppgifter om honom i samband med att de publicerades. Därmed har anmälaren drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.

Piteå-Tidningen, exp. nr. 47/2019, dnr. 18509

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Piteå-Tidningen för att ha brutit mot god publicis­tisk sed.

_______________

Genom beslut den 18 februari 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Piteå-Tidningen till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 15 oktober 2018 publicerade Piteå-Tidningen (PT) den första artikeln i en artikelserie på pt.se med namnet Brottsplats Kalamark.

Följande artiklar i artikelserien är aktuella i detta ärende (avsnitt 1–13). Ytterli­gare artiklar har tillkommit i artikelserien (avsnitt 14–18) men behandlas inte i ärendet.

  • Avsnitt 1: Nya avslöjanden om våldsbrottet publicerades den 15 oktober 2018.
  • Avsnitt 2: Nya ledtrådar funna på mordplatsen publicerades den 16 okto­ber 2018.
  • Avsnitt 3: Så lurades bröderna före överfallet publicerades den 17 oktober 2018.
  • Avsnitt 4: Viktiga vittnen blev aldrig granskade publicerades den 18 okto­ber 2018.
  • Avsnitt 5 a: Bedrägerispåren gömdes och glömdes publicerades den 19 oktober 2018.
  • Avsnitt 5 b: Nya fynd motiverar ny förundersökning publicerades den 19 oktober 2018.
  • Avsnitt 5 c: PT har spårat den riktiga säljaren publicerades den 19 oktober 2018.
  • Avsnitt 6 a: Sista bilden på bröderna tillsammans publicerades den 20 oktober 2018.
  • Avsnitt 6 b: Katten har fått fylla tomrummet publicerades den 20 oktober 2018.
  • Avsnitt 7: Kaj Linna om affären med bröderna publicerades den 24 okto­ber 2018.
  • Avsnitt 8 a: Linna skildrar bröderna som skattefifflare publicerades den 25 oktober 2018.
  • Avsnitt 8 b: Sanningen om brödernas affärsverksamhet publicerades den 25 oktober 2018.
  • Avsnitt 9: Mordutredaren beklagar missarna publicerades den 27 oktober 2018.
  • Avsnitt 10: GW: Snuten har gjort bort sig publicerades den 29 oktober 2018.
  • Avsnitt 11: B [namn angivet] kände igen rånarens röst publicerades den 31 oktober 2018.
  • Avsnitt 12: Pressade äldre med hot om ”Kalamark” publicerades den 6 november 2018.
  • Avsnitt 13: Kaj Linna: Nils är inblandad i mordet publice­rades den 8 november 2018.

I korthet handlar artikelserien om det så kallade Kalamarksfallet. Bröderna A och B [namn angivna] bodde tillsammans i Kalamark. I april 2004 mördades A och B misshandlades allvarligt. Kaj Linna dömdes 2004 i tingsrätten för mord och grovt rån till livstids fängelse. Kaj Linna beviljades 2016 resning av Högsta domstolen. Efter 13 år som frihetsberövad frikändes Kaj Linna i juni 2017.

Nedan följer en sammanfattning av artiklarna.

Avsnitt 1: Nya avslöjanden om våldsbrottet (den 15 oktober 2018)

Artikeln handlade om hur PT hade hittat graverande dokument och handlingar som aldrig blev analyserade eller presenterade för domstolarna innan rättsväsen­det fattade beslut i skuldfrågan.

PT hade läst den mördade A:s dagböcker och brödernas noggranna förda kassa­böcker. Tidningen hade jämfört materialet med polisens förundersökningar.

Det påträffade materialet, som bland annat hade hittats i huset i Kalamark, blotta­de sammantaget en mer utstuderad svindel mot bröderna än vad som tidigare varit känt.

Avsnitt 2: Nya ledtrådar funna på mordplatsen (den 16 oktober 2018)

Artikeln handlade bland annat om vad tidningen hade hittat för material i bröder­nas hus.

I huset fanns ett kvitto från den 11 augusti 1999 som visade att bröderna hade köpt ett Hadak-kassaskåp av Kaj Linna och den man som i media kallades för Bertil. Kaj Linna och Bertil var kompisar och via Bertils kontakter med bröderna initierades ett möte. Bertil hade tidigare varit förbi bröderna och sålt brand­släckare. Den antecknade köpesumman var 43 750 kr inklusive moms. Kassa­skåpet hade Kaj Linna köpt begagnat för 4 000 kr.

Linna berättade om affären under resningsprocessen. Parterna hade först kommit överens om ett pris om 15 000 kr för kassaskåpet. Linna hade senare förklarat för bröderna att ett problem hade uppstått och att man var tvungen att öka priset till 20 000 kr. Som kompensation skulle Kaj och Bertil skriva 43 750 kr på kvittot, och han förklarade att bröderna ju kunde dra av momsen. Så blev det också.

När Linna och Bertil hade lämnat bröderna och åkt en bit på vägen uppdagades en ”miss”. Linna förklarade under resningsprocessen att de hade glömt att lämna några brickor. Bertil hade tagit på sig att åka tillbaka och se till att de skulle få brickorna.

Men tittade man på kvittot som hade lämnats kvar i huset så fanns den missen redan nedtecknad på handlingen. Redan före avfärden ”varskoddes” det alltså om ett återbesök.

B berättade att han egentligen inte ville ha något kassaskåp. Bröderna hade tidi­gare köpt ett nytt Jöli-kassaskåp. I förundersökningen stod Bertil antecknad som säljare av Jöli-kassaskåpet. Uppgiften utreddes aldrig fullt ut och levde vidare som en bidragande orsak till varför bröderna betalade in så stora summor på Bertils bankkonto. Det var även Bertil, den ambulerande säljaren, som B först hade pekat ut som gärningsman.

En anteckning som återfanns i kassaböckerna var från den 1 oktober 1997 och avsåg ett köp av två brandsläckare. Den anteckningen fanns inte med i polisut­redningen.

Nästa affär, daterad den 14 maj 1999, som polisen hade hittat var ett köp av en pulversläckare som sålts av Bertil. På alla kvitton där Bertil figurerade själv, eller till­sammans med Kaj Linna, i samband med kassaskåpsaffären, angavs en firma som enligt Skatteverket och Bolagsverket inte hade existerat.

Nästa märkliga kvitto, som fanns i huset, var daterat den 10 maj 2001 och rörde service av det sålda kassaskåpet för 10 000 kr. Kvittot hade inte heller kommit varken polis eller domstol till handa. PT hade visat kvittot för auktoriserade branschmän som samstämmigt talade om ett bedrägligt förfarande.

Ytterligare en värdehandling återfanns i huset och den hade gått polis och dom­stol förbi. Det var en avi som rörde en insättning på 25 000 kr daterad den 6 december 2002. Avin utgjorde en överföring till ett SEB-konto med Bertil som kontohavare.

B trodde det handlade om någon påstådd obetald skuld.

Nästa överföring till Bertil skedde den 22 juli 2003. Bröderna tog ut 27 000 kr och förde över hela summan till Bertil. Dessa handlingar hade polis och åklagare haft i sin ägo, men de ägnades ingen större uppmärksamhet under rättegångarna.

Förvärvet av tre brandsläckare, ett begagnat kassaskåp och service blev en dyr­köpt affär för de godmodiga bröderna.

Avsnitt 3: Så lurades bröderna före överfallet (den 17 oktober 2018)

Artikeln handlade om den man som medierna kallade Nils och hans kontakt med bröderna före våldsdådet. var samma person som senare skulle kallas ”huvud­vittnet” i de kommande mordrättegångarna.

Nils hade kontaktat A och presenterat sig som jurist. Enligt juristen fanns oregle­rade skulder mellan bröderna och Bertil. Det var hög tid att göra någon slags del­betalning för att lösa tvisten och undvika hot från kronofogden, och kanske även inkasso.

Efter telefonsamtalet kontaktade Nils kompisen Bertil innan han på nytt ringde bröder­na. Dagen därpå, den 26 januari 2004, gjorde bröderna ett uttag på 60 000 kr till Bertils bankkonto. Därmed hade bröderna lagt ut sammantaget 140 000 kr för tre brandsläckare, kassaskåpet och service på skåpet.

Det var flera samtal mellan Bertil och Nils före och efter Nils första kontakt med bröder­na.

Nils ringde bröderna på nytt den 5 februari. Enligt Nils hade något gått fel med över­föringen. Som B mindes det skulle lösningen kosta 80 000 kr för överfö­ringen och advokatarvodet.

Bröderna kände stor olust över händelseutvecklingen. Under hösten hade Bertil ringt bröderna och påstått att de var skyldiga honom pengar för brandsläckaren och kassaskåpet samt försökt låna pengar.

Den 6 februari åkte bröderna och hämtade ut 80 000 kr från banken. Nils kom hem till bröderna. A hämtade kuvertet med pengarna i kassaskåpet och lämnade över kontanterna. Bröderna skrev på ett ”förlikningsavtal” som även hade Bertils och Nils namnteckning. Juristen hade dock glömt att anteckna slutlikviden på 80 000 kr.

Avsnitt 4: Viktiga vittnen blev aldrig granskade (den 18 oktober 2018)

Artikeln handlade närmare om vittnena Bertil och Nils som var åklagarens stora trumf­kort under mordrättegången, men som inte hade granskats själva.

När våldsdådet hade uppdagats riktades initialt misstankarna mot Bertil men hans pappa gav honom alibi. Nils vittnesmål, uppbackat av Bertils uppgifter, blev Kaj Linnas fall.

Efter 13 år hade Nils trovärdighet falnat så till den grad att Kaj Linna gavs res­ning och så småningom även en biljett ut i friheten.

Nils var trumfkortet under hela domstolsprocessen, även om han i samma rätte­gång dömdes för en kassaskåpskupp mot Konsum Arjeplog. Den hade utförts tillsam­mans med Kaj Linna i juli år X [årtal angivet].

B hade direkt efter överfallet sagt sig känna igen Bertils röst. Vid en röstkonfron­ta­tion hade emellertid B pekat ut en polismans röst som gärningsmannens. Röst­provet genomfördes först fyra månader efter överfallet.

Bertils suspekta affärsmetoder avhandlades i någon mån i polisförhören. I tings­rätts­domen nämndes ingenting om några bedrägerimisstankar.

I hovrättens dom stod det att Bertil med hänsyn till den pågående brottsutred­ningen som pågick inte ville svara på frågor om det förekommit luftfakturor. Han ville inte heller svara på varför han ansåg att bröderna var skyldiga honom pengar eller hur stora belopp det rörde sig om.

Parallellt med mordutredningen pågick det alltså bakom kulisserna en förunder­sökning om misstänkta bedrägerier mot bröderna. Det skulle PT utveckla i nästa avsnitt.

Tidningen hade sökt vice chefsåklagare Mikael Lundquist.

Avsnitt 5 a: Bedrägerispåren gömdes och glömdes (den 19 oktober 2018)

Artikeln handlande om misstankarna om bedrägeri mot bröderna.

I en bildtext stod det att i Kaj Linnas bok beskrevs ett mångårigt, utbrett och om­fattande kvittotrixande mellan, underförstått, Bertil och bröderna. Totalt handlade det bara om fyra kvitton, där Kaj Linna själv medverkat på kvittot för kassa­skåpet.

En polisanmälan om bedrägeri upprättades i juni 2004. Chefsåklagaren Mikael Lundquist hade beslutat att inleda en förundersökning. Bertil var i undersök­ningen skäligen misstänkt. Parallellt pågick mordutredningen där Nils och Bertils förehavan­den granskades. Fyra månader senare skrevs Nils in som vittne i bedrä­geriutred­ningen.

Varken domare eller nämndemän hade någon större insikt i den parallella för­undersökningen som rörde bedrägerimisstankar mot Bertil. PT hade varit i kon­takt med nämndemän från både tingsrätten och hovrätten, som bekräftade att man var ovetandes om huvudvittnenas misstänkta bedrägerier mot bröderna.

Efter hovrättens dom raderades plötsligt Nils som ”vittne” och förklarades vara skäligen misstänkt för bedrägerier mot bröderna. En månad senare avfördes Nils helt från utredningen och Mikael Lundquist beslutade att lägga ner förundersök­ningen mot honom. Det som återstod av förundersökningen mot Bertil blev också nedlagt så småningom.

Tidningen hade vid upprepade tillfällen sökt Mikael Lundquist.

Avsnitt 5 b: Nya fynd motiverar ny förundersökning (den 19 oktober 2018)

I artikeln hade Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, intervjuats. Han ansåg bland annat att mordet i Kalamark borde granskas med nya infallsvinklar. ”Allt nyfunnet bevismaterial motiverar en kompletterande förundersökning”, sade han.

Avsnitt 5 c: PT har spårat den riktiga säljaren (den 19 oktober 2018)

I artikeln stod det att PT via ett kvitto hade spårat säljaren av Jöli-kassaskåpet. I förundersökningen var det antecknat att Bertil, samma person som sålde brand­släckare, var leverantör av båda kassaskåpen. Polisen kontrollerade aldrig Bertils uppgifter om att han hade sålt flera kassaskåp till bröderna. Säljaren var egentli­gen en man bosatt i Stockholm. Anteckningen i undersökningen stämde alltså inte.

Bertil hade också sagt att han genom åren sålt åtskilliga brandsläckare till bröderna. PT:s granskning visade att bröderna bara hade köpt totalt tre pulver­släckare vid två olika tillfällen.

Det var inte helt enkelt att förstå vad Bertil sålde till bröderna som motiverade betal­ningar på en bit över 200 000 kr.

Avsnitt 6 a: Sista bilden på bröderna tillsammans (den 20 oktober 2018)

Artikeln handlade om brödernas liv innan mordet på A och vad som hände dagen för brottet. A förde dagbok. I artikeln redovisades bland annat vissa dagboksan­teckningar om brödernas uttag om 60 000 kr, besöket från juristen och leveransen av de båda kassaskåpen.

Avsnitt 6 b: Katten har fått fylla tomrummet (den 20 oktober 2018)

I artikeln intervjuades B om bland annat hans liv med brodern och tiden efter händelsen.

Avsnitt 7: Kaj Linna om affären med bröderna (den 24 oktober 2018)

I ingressen skrev tidningen att det på omslaget till Kaj Linnas nyutgivna bok stod ”En berättelse om att ha sanningen som drivkraft”. Det fanns passager i boken som balanserade hårfint på den utfästelsen.

I artikeln stod det att bokens titel Besökaren anspelade på Kaj Linnas egen syn på sina 13 år som frihetsberövad. Han var bara inne på ett kort besök, hade han för­klarat för sina medfångar.

Från dag ett klassificerade Kaj Linna livstidsdomen för mordet på A och den grova misshandeln av B som ett justitiemord. Han hade alltjämt vidhållit sin oskuld. Det kostade 13 år i fängelse innan han i en resningsprocess förklarades oskyldig och frigavs. Därefter fick Linna 18 miljoner kr i ett rekordstort skade­stånd.

Han hade nyligen kommit ut med boken Besökaren, skriven tillsammans med Theodor Lundgren. På 206 sidor utvecklade Kaj Linna tiden före, under och efter den 14 april 2004, dagen för dådet i Kalamark.

I kapitel två gav Kaj Linna närmare insikter i hur kontakten med bröderna initie­rades redan 1999, fem år före våldsbrottet.

”Bertil, (kompis på den tiden, PT:s anm,) berättade att han hade varit hemma hos två bröder som var väldigt lätta att sälja till. Han hade sålt brandsläckare och en massa annat till dem och menade att jag säkert skulle kunna sälja ett kassaskåp till dem.”

Bertil och Kaj Linna gjorde ett besök hemma hos bröderna som snabbt kategori­sera­des som ”ovanligt lätta kunder”.

”Antagligen hade Bertil förarbetat dem och sagt att han skulle ordna ett riktigt bra kassaskåp till dem. Visserligen hade de redan ett skåp, men efter att jag för­klarat skillnaden mellan brandsäkra dokumentskåp och värdeskyddande kassa­skåp kom vi överens om att de skulle köpa ett begagnat kassaskåp av mig”, skrev Linna i boken.

Detta stämde mycket väl, skrev tidningen. Bröderna ägde redan ett nytt kassa­skåp av märket Jöli. De hade köpt Jöli-kassaskåpet elva månader tidigare.

I brödernas uppgörelse med Kaj Linna kom man överens om ett pris på 15 000 kr.

”Kassaskåpet de skulle köpa fanns hos en ICA-handlare i Luleå som ville ha fyratusen för det. En bra affär med andra ord, det var så man gjorde”, skrev Linna.

På väg för att hämta skåpet började Kaj Linna att gräma sig. ”Vad fan sa jag femtontusen för”, skrev han. Han insåg att det kanske var möjligt att hissa summan till 20 000 kr eller 25 000 kr. ”Så lätta var bröderna att sälja till.” Då började planer att smidas för hur man skulle höja priset, trots att man redan hade tagit i hand på 15 000 kr. Allt detta berättade Kaj Linna om på sidan 22 i boken.

Det blev lite som en utmaning och till slut kom Linna på en möjlig lösning, för­klarade han.

Så här stod det ordagrant nedskrivet i boken: ”’Det finns ett sätt och det kan du göra för du har företag’, sa jag till Bertil. Jag själv hade ingen F-skattesedel då.”

Bertil hade inte heller något registrerat företag eller en F-skattsedel. Det företag som senare skrevs in på kvittot var påhittat. Bolagsverket och Skatteverket hade sökt i sina register utan att få napp.

Det kassaskåp som levererades var så pass tungt att Kaj Linna och Bertil tvinga­des att ta av dörren för att göra det lättare. Hadak-kassaskåpet ställdes intill Jöli-kassaskåpet. Bara en nyckel följde med köpet av Hadak-skåpet.

Det var i det skedet, med skåpet på plats, som en prisjustering fördes på tal. Säljarna förklarade att uppgjort pris visserligen gällde, men att man då riskerade att gå med förlust på affären. Ett alternativ presenterades. ”Det gick bröderna kons­tigt nog med på utan att de egentligen tjänade något extra, men de var angelägna om att avsluta affären på ett bra sätt”, skrev Kaj Linna i boken.

Så här förklarade han upplägget: ”Vi fick tjugofemtusen och de fick ett kvitto på femtiotusen som de några månader senare fick tillbaka momsen på av Skatte­verket.”

I förhören, under resningsprocessen vid hovrätten i Umeå, sade Kaj Linna först att de fick 25 000 kr kontant för kassaskåpet, sedan ändrade han uppgiften till 20 000 kr.

Att säljarna skrev 50 000 kr på kvittot stämde dock inte, skrev tidningen. På kvittot stod det 35 000 kr plus moms på 8 750 kr, totalt 43 750 kr.

”Kvittot skulle bli startskottet på någonting som till slut ledde fram till den ena broderns död. Men då, 1999, var alla glada och nöjda”, skrev Kaj Linna i boken.

Han berättade vidare att han och Bertil, på väg från Kalamark, märkte att man hade glömt några brickor i bilen som hörde till kassaskåpets gångjärn. Brickorna hade blivit kvarglömda när man tagit av dörren i samband med att skåpet skulle lyftas in i huset. ” ’Det här tar jag hand om’, sa Bertil. ’Jag åker dit med dem sedan.’ ”

Det märkliga, enligt tidningen, var att den bristen, avsaknaden av två brickor, stod noterad redan på det kvitto som Kaj Linna och Bertil hade lämnat kvar i huset innan de vinkade adjö och lämnade gården. På kvittot noterades det att ”2 brickor till dörr” skulle levereras före ett datum som låg en vecka fram från slut­leveran­sen, som gjordes den 11 augusti 1999. För att sätta fast brickorna krävdes natur­ligtvis att dörren måste öppnas, med potentiell full möjlig expo­nering av even­tuellt innehåll i skåpet.

Kaj Linna avrundade den fullbordade affärsuppgörelsen med: ”Det var allt. Den lilla byn Kalamark försvann efter det ur mitt liv och jag hade ingen anledning att tänka på bröderna efter det. En avslutad affär bland hundratals andra.”

En sak som var bortglömd, i resten av Kaj Linnas övrigt detaljrika berättelse, var att han mot sitt nekande dömdes för en nattlig kassaskåpsstöt mot Konsum i Arjeplog år X. Kassaskåpsstöten var iscensatt med Nils, som senare med sitt vitt­nesmål bidrog till Kaj Linnas livstidsdom.

Avsnitt 8 a: Linna skildrar bröderna som skattefifflare (den 25 oktober 2018)

I ingressen stod att Kaj Linna beskrev bröderna som skattefifflare, bejakare av ljusskygga affärer. PT:s granskning gav en helt annan bild av brödernas affärs­moral.

I artikeln stod att Kaj Linna i boken Besökaren gav sin syn på vad som hände sedan kassaskåpsaffären med bröderna hade klarats av.

“När vi tagit av dörren till kassaskåpet hade vi glömt några brickor som hörde till. Bertil hade sagt att han kunde åka tillbaka med brickorna och jag hade inte tänkt mer på det. Bertil hade fått mersmak för att sälja kvitton. Det fröet jag sått i hans huvud skulle han utveckla fullt ut. Bertil började sälja kvitton till höger och vänster, framförallt till de där bröderna som tyckte det var jättespännande och kul att få tjäna lite extra pengar.”

Kaj Linna berättade vidare i boken om hur Bertil kunde köpa en brandsläckare för kanske 300 kr i en affär och sedan i samband med köpet ”skrev han kvitto på kanske tiotusen och momsen på det”.

”Merparten av det fick Bertil själv men bröderna fick en slant de också”, skrev han. ”Åtminstone fick de brandsläckaren gratis och kanske någon hundring till. Så där höll de på – i åratal.”

Kaj Linna påstod att han inte hade någon aning om att detta affärsutbyte pågick. Bertil fastnade verkligen för ”det där med kvittona”. Enligt boken omfattade affä­rerna med bröderna till slut hundratusentals kronor och pågick ändra fram till 2004.

I början av 2004 tyckte inte bröderna det var lika kul längre. “De hade tröttnat och sagt åt Bertil att sluta komma dit. De hade till och med sagt att de skulle ringa polisen om han kom dit igen. Därefter ringde Bertil till Nils”, skrev Linna.

Enligt Kaj Linna hade Bertil berättat för Nils att bröderna hade mycket pengar. Med den vetskapen började Nils att skissa på en plan.

“Storyn är att Bertil hade fått en revision på alla kvittona som han sålt till bröderna och nu krävde Skatteverket tillbaka pengarna. Ren och skär lögn alltså. Nils åker upp från Stockholm till de här bröderna tillsammans med sin far. Detta var i början på februari 2004.”

“Nils säger att han är jurist och Bertils advokat. Eftersom de (bröderna alltså; PT:s anm.) hade försatt Bertil i den här situationen var de skyldiga att reglera skadan. Sådan var lagen. Han (Nils) uppförde sig väldigt självklart och myndigt och de (bröderna) gick på allt. De förstod nog att de hade gjort lite fel och sa att de gick med på att betala. På det sättet fick de (Nils och Bertil) ut ytterligare några hundra­tusen av bröderna, kontant. Senare, i mars, kör de ett varv till och får ännu mer pengar”, skrev Kaj Linna i sin bok.

I nästa artikel hade PT satt Linnas uppgifter under lupp och granskade trovärdig­heten i om bröderna verkligen sysslade med momsfiffel och tvivelaktig redovis­ning.

Avsnitt 8 b: Sanningen om brödernas affärsverksamhet (den 25 oktober 2018)

I ingressen stod att A förlorade sitt liv och att B förlorade en bror. Även deras heder hade delvis gått förlorad. Här var den sanna berättelsen.

I artikeln stod att uppgiften att bröderna gärna gjorde affärer med luftfakturor nämndes så ofta under polisförhör och i domstolarna att det etablerades till halv­sanningar. Utspelen fick stå oemotsagda och allt bidrog till att solka brödernas rykte.

Även Kaj Linna bidrog till att sprida uppgifterna om brödernas böjelser för momsskattefiffel. I en av PT:s artiklar publicerades ett utdrag som visade hur Linna framställde Kalamarksbröderna i sin nyligen utgivna bok.

Veckan innan hade Kaj Linna varit gäst i TV4 och i Go’kväll i SVT för att mark­nadsföra boken. I SVT frågade programledaren bland annat om Linna och hans bekant (Bertil) hade lurat bröderna i samband med den omtalade kassa­skåps­affären.

”– Nej, jag känner inte att jag har lurat dem. Jag förstår inte varför de inte sade nej, om de inte var intresserade till köpet av kassaskåpet och till förslaget om att blåsa staten på momspengar, som ju var en möjlighet som vi erbjöd dem att ta till sig. Jag förstår inte varför de inte sade nej, jag skulle ha sagt nej,” svarade Kaj Linna.

Under mellanrubriken Så, vilken bild är då egentligen sann? Fifflade A och B med momsavdrag, gjorde de svarta affärer och fuskade med kvitton?, stod följande.

PT hade ägnat frågan minutiös granskning och gått igenom brödernas kassa­böcker från ett helt decennium. Tidningen hade granskat vartenda bokfört kvitto och synat alla dokumenterade momsavdrag med kritiska ögon. Vidare hade tid­ningen nagelfarit all tänkbar redovisning från dagen för våldsattacken och tio år bakåt i tiden. Tidningen hade sökt efter tvivelaktiga kvitton, oförklarlig moms och märkliga specifikationer.

Det var ställt utom allt rimligt tvivel att bröderna hade fört kassabok med stor noggrannhet. Kopior från kassaboken hade bröderna skickat till en auktoriserad revisorsfirma. PT hade jämfört originalen i kassaböckerna med de inskickade kopiorna och allt överensstämde till hundra procent.

I de fall momsavdrag hade förekommit handlade det om näst intill genomgående ytterst blygsamma summor, och allt noga verifierat med bifogade kvitton.

De enda verifikaten som stack ut i brödernas kassaböcker, bland alla hundratals redovisade affärer, var kvittona från Bertil och Kaj Linna.

I sin bok beskrev Kaj Linna ett momsfifflande och kvittotrixande med bröderna som varit både utbrett och mångårigt. Det var inte sant.

Det fanns totalt bara fyra kvitton bokförda i brödernas kassaböcker som härrörde från Kaj Linna och Bertil där moms dragits av. Det första kvittot var från Bertils försälj­ning av två brandsläckare i oktober 1997. Det andra kvittot var från Bertils försälj­ning av en brandsläckare i maj 1999. Sedan var det kvittot som bröderna erbjöds i samband med kassaskåpsaffären, och som avhandlats i avsnitt 7. Det sista var ett kvitto på 10 000 kr från maj 2001 för Bertils reparation av Hadak-kassaskåpet. Utöver dessa verifikat fanns inget mer som kunde härledas till affä­rer med Kaj Linna och/eller Bertil.

Det kunde tyckas vara lite märkligt att bröderna bevisligen gjort fyra stora över­föringar till Bertil och hans kompis ”juristen” Nils utan att ens ha dokumenterat sum­morna i sina kassaböcker. Det framgick ingenstans varför totalt 192 000 kr hade överförts. Under rättegångarna ställdes aldrig frågan. Eftersom över­föringarna aldrig noterades i kassaböckerna drog bröderna inte heller någon för­del av något momsavdrag.

En initierad källa som ville vara anonym tolkade upplägget som att bröderna på­dyvlats falska kvitton, främst gällande Hadok-kassaskåpet och servicen, med uppmaning att nyttja alla inskrivna momsavdrag fullt ut. Sedan hade försäljarna återkommit med mer eller mindre hotfulla utspel om skattefusk, lagbrott, krono­fogden och inkasso. Bröderna hade känt sig illa till mods och betalat för att slippa obehaget.

Bröderna hade alltid varit noga med att göra rätt för sig. I hovrättsdomen stod att polisen inte hade funnit något som talat för förekomsten av luftfakturor. Bröder­nas revisor uppgav i samma dom att ”bröderna skött bokföringen minutiöst och redovisat även mycket små belopp.”

Det fanns med andra ord två väsensskilda versioner som beskrev A och B:s etik och affärsmoral.

Avsnitt 9: Mordutredaren beklagar missarna (den 27 oktober 2018)

Artikeln innehöll huvudsakligen en intervju med pensionerade polisen E [namn angivet], som initialt ledde mordutredningen. Han tvivlade på att Kaj Linna hade blivit dömd om PT:s material varit känt 2004.

E var övertygad om att Nils visste vad som hade hänt.

” – Det är ett sorgligt kapitel att bedrägeriutredningen mot Bertil och Nils aldrig lyftes fram och prioriterades parallellt med mordutredningen.”

PT hade sökt Mikael Lundquist.

Avsnitt 10: GW: Snuten har gjort bort sig (den 29 oktober 2018)

I artikeln var Leif GW Persson intervjuad om Kalamarksfallet. I artikeln redo­gjordes även för delar av hovrättens frikännande dom och bland annat domsto­lens slutsats att vittnet Nils uppgifter skulle behandlas med försiktighet.

Avsnitt 11: B kände igen rånarens röst (den 31 oktober 2018)

Artikeln handlade om när B pekade ut Bertil som rösten bakom rånarluvan. I arti­keln följdes utredningen dag för dag utifrån rättsväsendets egna redogörelser.

PT hade sökt Mikael Lundquist.

Avsnitt 12: Pressade äldre med hot om ”Kalamark” (den 6 november 2018)

Artikeln handlade om ett äldre par som Bertil tidigare hade sålt bland annat brand­släckare till. Dagarna innan mordrättegången i Kalamarksmålet hade Bertil pressat paret på pengar och han var hotfull. Bertil hotade dem med dådet i Kalamark. Paret polisanmälde Bertil men polisen lade ner ärendet. Paret hade även information om en bil som Nils troligtvis hade haft tillgång till våren 2004. Inför resningsförhandingen hade polisen varit i kontakt med dem men de hade inte hört något mer efter det.

PT hade sökt Bertil.

Avsnitt 13: Kaj Linna: Nils är inblandad i mordet (den 8 november 2018)

I ingressen stod det att Kaj Linna ansåg att Nils borde åtalas för delaktighet i mor­det på A. ”Han är bevisligen inblandad.” Linna förnekade samtidigt all känne­dom om en uppgift på kassaskåpskvittot till bröderna.

I artikeln stod att Kaj Linna hade följt serien och funnit vad han ansåg vara bris­ter i rapporteringen.

En felaktig slutsats, enligt Linna, rörde uppgiften på kassaskåpskvittot om två saknade brickor till dörren. Enligt utfästelsen på kvittot skulle brickorna levereras senast en vecka efter köpet.

Detta var en uppgift som Kaj Linna inte ville kännas vid, och som han önskade få korrigerad.

När Kaj Linna och Bertil levererade Hadak-kassaskåpet till bröderna plockade man tillfälligt bort dörren för att orka bära in kassaskåpet till huset. Väl inne i huset sattes dörren åter på plats men av någon anledning blev två tillhörande brickor aldrig placerade på gångjärnen.

” – Vi var någonstans vid Hortlax när jag upptäckte att brickorna låg kvar i facket mellan bilsätena”, sade Kaj Linna, som berättade om missen med brickor­na i sin nyutgivna bok.

I avsnitt 7 och 8 av Brottsplats Kalamark hade PT noterat att denna försummelse redan fanns inskriven på kvittot som försäljarna hade lämnat kvar hemma hos bröderna, innan de begav sig från Kalamark.

Detta påpekande hade fått Kaj Linna att tala om insinuant information och han krävde ett tillrättaläggande. Han menade att uppgiften att brickorna saknades inte fanns inskrivet på kvittot när försäljarna åkte från gården.

” – Jag är hundra procent säker. Detta är någonting som Bertil måste ha skrivit in i efterhand vid något återbesök, utan min kännedom. Jag har aldrig sett den här uppgiften förut”, sade Linna.

”– Av artiklarna kan man få intrycket av att brickorna var en del i en plan, för att kunna återkomma senare och kika in i kassaskåpet. Det är så PT lagt upp texten. Men det stämmer inte. Det är en felaktig slutsats”, sade Linna, och menade att uppgiften borde ha kontrollerats innan den gick i tryck.

”– Vi hade helt enkelt glömt att sätta fast brickorna till dörren. Bertil tog på sig upp­draget att leverera dem. Då eller vid senare tillfälle har han skrivit in upp­giften på kvittot”, sade Linna.

När detta skulle ha skett är oklart. Klart var i alla fall att Bertil var tillbaka drygt 1,5 år efter försäljningen då han enligt ett nytt kvitto reparerade Hadak-kassa­skåpet för en angiven summa om 10 000 kr.

” – Möjligen är det då som han har gjort noteringen på det gamla kvittot. På det nya kvittot för renoveringen har han skrivit ’fyra stycken bleck, reservdelar’, men det måste vara de här brickorna som åsyftas. Där har du liksom sanningen. Det finns inga bleck på det här skåpet”, sade Linna.

”– Att han sedan tagit 10 000 kronor för detta kan ju inte betraktas som någon­ting annat än ett fulländat bedrägeri”, sade Linna.

”– Sedan fanns det dessutom bara en nyckel till kassaskåpet.”

Kaj Linna var också irriterad över PT:s uppgift att han i boken hade ”glömt” att nämna kassaskåpskuppen mot Konsum Arjeplog år X. Ett brott som han och Nils dömdes för, och där värden för närmare 100 000 kr försvann.

”– Jag anar en raljant underton, men jag har noterat i mitt förord att allting inte finns med i boken, däremot är det inte glömt”, sade Kaj Linna.

I förordet stod det: ”Allt har självklart inte kommit med. En del namn är ändrade och några personliga händelser har jag valt att helt utelämna.”

I sin bok hade Kaj Linna även skrivit att ”bröderna tyckte det var jättespännande och kul att få tjäna lite extra pengar”, underförstått på falska kvitton som Bertil sål­de till dem – och att detta pågick ”i åratal”.

”– Min uppfattning var att bröderna var väldigt upplivade och glada över kassa­skåpsaffären, och tyckte att det verkade lite spännande. Det var mitt intryck. Att dom sedan inte har fortsatt med de här momsavdragen, det tar jag inte åt mig av, för det är den bilden som har getts mig i alla år. Och jag har inte haft någon möjlighet att nagelfara deras räkenskaper.”

”– Däremot kan jag konstatera att dom har dragit av momsen för kassaskåpet dom köpte av mig och Bertil, och jag har inte gjort några andra affärer med dem. Men det är alldeles uppenbart att bröderna varit betydligt mera ärliga och haft en betydligt större skattemoral än vad jag har fått intrycket av. Jag ifråga­sätter inte det, men jag kan inte klandras för att jag inte har känt till det.”

”– När man ser att de till och med redovisat vartenda sålt ägg, då förstår man att det är på det viset. Jag har inget problem med det. Men jag kan inte förstå varför de då gjorde affärer med Bertil överhuvudtaget.”

”– På något sätt har Bertil fått pengar av dem. Det handlar om åtminstone 200 000 kronor, och om det inte var momsaffärer var det någonting annat. Vad det skulle ha varit har jag ingen aning om. Jag har svårt att förstå varför de lämnade ifrån sig så mycket pengar. De har nog varit rädda för Bertil”, sade Kaj Linna.

PT:s granskning visade att bröderna endast köpte tre brandsläckare av Bertil samt kassaskåpet. Parallellt med mordutredningen 2004–2005 pågick även en bedräge­riutredning mot i första hand Bertil och efter domarna i tingsrätten och hovrätten även mot Nils.

”– Både jag och min försvarare hölls helt oinformerade om dessa misstänkta be­drägerier. Jag satt ju häktad och isolerad från all information på den punkten. Varken polisen eller åklagaren berättade någonting och det var absolut en väl medveten handling”, sade Kaj Linna.

Bedrägeriutredningen mot Bertil nämndes bara i förbigående under pågående rätte­gång.

Trots B:s omedelbara utpekande av Bertil dröjde det två dygn innan han greps. Där­för fick Bertil och Nils under fredagsdygnet, när brottet upptäcktes, möjlighet att telefo­nera obehindrat. Det registrerades totalt 27 samtal mellan dem med en samman­lagd samtalstid på tre timmar och 52 minuter.

”– Dom pratade naturligtvis ihop sig hur dom skulle hantera det här, menar Kaj Linna, som säger sig ha en klar bild över orsaken till polisens dröjsmål med att gripa Bertil.”

”– Bertils far var nära kompis med flera kriminalare inom Luleåpolisen. Det spela­de garanterat in. Pappan kom och gick som han ville på stationen. Poliser­na hade stora bryderier över hur man skulle hantera att hans son var misstänkt. Man tyckte det var obehagligt”, sade Kaj Linna.

”– Därför dröjde gripandet. Och därför släpptes också Bertil fri när han satt an­hållen. Hans pappa vittnade ju om tre telefonsamtal under mordkvällen, som i efterhand visat sig bara vara ett enda, först vid 22.20-tiden. Detta var en av flera uppgifter som blev dolda, tillrättalagda och konstruerade i utredningen. Här skrev man in ett alibi som serverades domstolarna som så uppenbart inte över­ensstämde med verkligheten”, sade Kaj Linna.

I de första förhören berättade Nils detaljerat om att någon av bröderna skulle över­fallas i ladugården uppifrån ett hål, bindas och tejpas. Det visade sig senare vara identiskt med vad som hände. Nils hävdade att Linna hade presenterat sina rånar­planer utifrån detta scenario. Kaj Linna var numera rannsakad och friskriven från misstankar.

”– Nils uppgifter visar att han varit ordentligt inblandad i mordet. Bara en djupt inblandad person kan sitta inne med sådan detaljinformation.”

”– Han skulle lätt kunna bli fälld för medhjälp eller som delaktig till det här mordet, även om han inte är huvudmannen. Det är narkotikaaffären han gör inne i Piteå dagen före mordet som är helt avgörande för vad som hände dagen där­på.”

”– Mord preskriberas inte och här finns det spår att utreda om viljan finns. Nils är delaktig även om han inte hållit i mordvapnet. Nils har kommit med uppgifter som bara en som är insatt i brottet kan känna till”, sade Kaj Linna.

PT hade sökt Mikael Lundquist.

Anmälan

Artikelserien anmäldes av Kaj Linna den 26 oktober 2018 (avsnitten 1–8 b hade då publicerats). I artikeln den 25 oktober 2018 hade tidningen skrivit en del om hans roll. Artikelförfattaren hade dragit ett antal slutsatser som fick honom att framstå i allmänt dålig dager och som delaktig i det bedrägliga förfarandet som ledde fram till morden han senare felaktigt dömdes för.

Det som förvånade honom och gjorde honom upprörd var att PT inte lät honom komma till tals. Han hade varit i kontakt med ansvarig utgivare och dennes in­ställning var att han skulle komma till tals när artikelserien var avslutad. Det var en klen tröst eftersom han hade synpunkter på det som läsarna fick del av den 25 oktober. Han hade dessutom ingen anledning att tro att alla dessa läsare senare skulle se hans synpunkter som han skulle få lämna vid någon okänd tidpunkt framöver.

Han hade kontakt med tidningen den 25 oktober där han framförde att det hörde till god journalistik att låta den man skriver nedsättande om komma till tals. Tid­ningen hade svarat med absolut tystnad.

Han önskade att PO skulle kritisera PT för att tidningen inte lät honom komma till tals i samband med att den publicerade en artikel där dels hans inblandning vinklades mot hur han beskrev det i sin bok Besökaren, dels antyddes att han inte var sanningsenlig i boken.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom ansvarig utgivare Bengt Larsson.

Den 30 oktober 2018 uppgav han för PO att tidningen avsåg att inom kort göra en intervju med Kaj Linna.

Den 12 november 2018 svarade tidningen på anmälan.

När Kaj Linna beviljades resning och friades från mordet i Kalamark kom ett av Piteåbygdens mest uppmärksammade och traumatiska brott att stå som ouppkla­rat. Med det kom två frågor: vem eller vilka hade begått brotten och hur kunde fel man dömas? Det var i huvudsak dessa frågor PT sökte svar på.

PT hade under flera månader bland annat gått igenom material och gjort inter­vjuer. Tidningen hade tidigare okänt material som skulle ge nya svar och för­klaringar. En publiceringsstrategi lades upp digitalt och i print.

Publiceringen pågick fortfarande och det var tydligt att det fanns några personer polisen borde titta närmare på. Lampan lyste starkare åt ett annat håll än åt Kaj Linna. Trots detta hade tidningen en planerad intervju med Kaj Linna.

Planen var att publicera en intervju med honom när tidningen hade kommit så långt att det utifrån tidningens undersökning fanns en färdig bild av händelsen för Kaj Linna att kommentera och analysera. Den planen var Kaj Linna upplyst om.

En del av artikelserien handlade om Kaj Linnas bok Besökaren. PT hade gjort en genomgång av den och plockat uppgifter från hans egen text. Utifrån det kunde tidningen peka på några tveksamheter. En av dessa tveksamheter, att bröderna skulle ha varit oärliga med skatter och moms, hade upprepats i förundersök­ningar, rättegångar och tv-intervjuer. PT hade bevisat motsatsen.

PT upplyste Kaj Linna om att han även skulle få kommentera det tidningen själv kommenterat och analyserat ur hans bok i den kommande intervjun.

Intervjun genomfördes och publicerades den 8 november (avsnitt 13).

Artikelserien skulle ses som en publicering. Sammantaget gav arbetet en helt annan bild av händelserna än vad som hittills hade kommit fram. Att i en sådan serie släppa kommentarer och låta alla berörda säga bu eller bä om detaljer i en­skilda artiklar skulle bli ogörligt och förvirrande.

PT hade inte satt något stoppdatum för serien. När tidningens läsare hade en färdig bild av ett skeende skulle kommentarer släppas in, oavsett om det var kommentarer från dem som kände sig trampade på tårna, hade en annan syn eller från nationella proffstyckare.

Alla som tidningen kunde anse som misskrediterade skulle erbjudas att få säga sitt i intervjuer och publiceringar i anslutning till serien.

Anmälarens kommentar

Kaj Linna framförde att det var felaktigt att han hade blivit ”upplyst” om att han skulle få kommentera tidningens kommentarer och analyser ur hans bok i den kommande intervjun. Däremot blev han två veckor efter att PT publicerade den artikel som låg till grund för hans anmälan uppringd av PT:s journalist som hade skrivit artikeln.

I telefonsamtalet var han mycket tydlig med att han var besviken över att PT inte hade kontrollerat sina uppgifter genom att exempelvis fråga honom. Han var även mycket tydlig med att samtalet inte var en intervju.

Trots detta publicerades samtalet som en intervju där fokus låg på att han pekade ut en av de inblandade som åtminstone delaktig i brottet.

I intervjun hade han tillrättalagt uppgiften om att han skulle agerat bedrägligt mot bröderna, i syfte att återkomma till brödernas hem. Men tillrättaläggandet blev publicerat som ett påstående i förbifarten. Samtidigt ändrade inte PT sin version. Det var därmed upp till läsaren, om denne överhuvudtaget läste den senare arti­keln, att ta ställning till om redaktionen hade dragit korrekta slutsatser. Liksom om den, som PT under 13 år hade pekat ut som mördare, kommit med falska uppgifter i sin bok.

Han ställde sig frågande till tidningens påstående att det skulle upplevas som förvirrande för läsarna om han hade fått komma in med sitt yttrande i samband med artikeln som låg till grund för anmälan.

Det stämde inte att PT hänvisade till helt okänt material. I den aktuella artikeln hänvisade tidningen till hans bok, det var alltså fråga om två källor.

PT valde den felaktiga tolkningen som framställde honom som delaktig i upp­lägget.

Hans liv var redan förstört av publiceringarna i samband med att han dömdes. Han och hans närstående fann det mycket påfrestande att redaktionen fortsatte att misstänkliggöra honom.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen

Tidningen anförde i ett kompletterande yttrande att några av uppgifterna i boken inte stämde med de uppgifter tidningen fått fram. Utgivaren hade ett samtal med Kaj Linna efter publiceringen där Linna framförde kritik mot att dessa avvikelser hade påtalats. Utgivaren hade uppfattat kritiken som att Linna ansåg sig smuts­kastad av tidningen, snarare än att den haft fel i sak.

Kaj Linna informerades om att tidningen hade en planerad intervju med honom och tänkt publiceringsdatum i rätt ordning i serien. Han informerades om att han skulle få utveckla sina tankar där, inte enbart om tidningens kommentarer utan om serien som helhet.

Bedömningen från utgivarens sida var alltså inte att samtalet innehöll uppgifter som behövde korrigeras omgående.

Intervjun genomfördes och materialet publicerades. I intervjun framkom inte att tidningen hade fel i sak. Däremot visade det sig att Kaj Linna nu förstod att han kunde haft fel i boken och i tidigare intervjuer om brödernas oärlighet samt om detaljer som brickor på kvittot. Det betydde inte att Kaj Linna pekades ut som gärningsman.

Kaj Linna hade ett telefonsamtal med tidningens reporter som varade i en timme och två minuter. Hans påstående om att det inte var en intervju var därmed svårt att kommentera.

Det var konstigt att Kaj Linnas kritik mot tidningen först varit att han inte fick komma till tals och att han sedan hävdade att han fått komma till tals på ett fel­aktigt sätt.

Det hade inte kommit några synpunkter till tidningen från Kaj Linna på den publicerade intervjun.

Anmälaren

PT tycktes hävda att det som stod i hans bok var en lögn, vilket var ett påstående som krävde att den utpekade fick en chans att kommentera.

Han upplevde samtalet med utgivaren annorlunda.

Artikelserien hade ännu inte avslutats och slutpunkten var svårdefinierad då mor­det ännu inte var uppklarat.

Han hade påtalat för PT:s journalist vid tre tillfällen att samtalet inte var en inter­vju. Nu var alltså ”intervjun” genomförd och han fick ”yttra” sig i en annan arti­kel där hans ”citat” smögs in i journalistisk text. Det framstod som att PT endast tillät att han kom till tals genom att ställa upp i en intervju. Tidningen kunde inte ställa ett sådant krav.

PO:s bedömning

PO:s uppgift är att bedöma om enskilda utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada av uppgifter som publicerats.

Det finns ett allmänintresse av att skriva om händelserna i Kalamark och därtill sammanhängande frågor. Händelserna ligger visserligen långt tillbaka i tiden, men så sent som 2017 frikändes Kaj Linna för brotten efter att resning beviljats av Högsta domstolen. Det finns även ett allmänintresse av att skriva om Kaj Linnas bok och för tidningen att jämföra innehållet i boken med vad som fram­kommit i tidningens egen granskning.

Det står tidningen fritt att, inom ramen för god publicistisk sed, berätta om hän­delser utifrån det perspektiv som tidningen väljer. Det finns alltså inget krav på att saken eller tidningens slutsatser ska beskrivas på det sätt som exempelvis anmälaren anser är det riktiga.

Den omskrivne ska ges möjlighet att bemöta de uppgifter som tidningen publice­rar om honom eller henne. En eventuell publicitetsskada kan lindras genom att personen får bemöta uppgifterna, antingen samtidigt i artikeln eller i en uppföl­jande publicering. Om uppgifterna berör den omskrivnes yrkesutövning kan det vanligen vara tillräckligt med en efterföljande publicering. Det krävs emellertid oftast ett samtida bemötande om uppgifterna kritiserar den omskrivnes karaktär eller person.

Artikelserien är inte att anse som en publicering. Varje artikel i serien är en pub­licering, även om artiklarna i och med tidningens upplägg har ett samband.

En annan utgångspunkt för bedömningen är att tidningen inte kan utgå från att läsaren tar del av alla publicerade delar i artikelserien, eller att läsaren kommer ta del av alla framtida planerade publiceringar i serien.

Kaj Linna är generellt berörd av det som rapporteras om Kalamarksfallet och av tidningens artikelserie. Det innebär emellertid inte att tidningen vid samtliga publiceringar i ämnet måste bereda Kaj Linna möjlighet till bemötande. Utgångs­punkten för om och när han bör få en sådan möjlighet måste göras utifrån upp­gifternas karaktär.

Nedan följer vissa uppgifter i artiklarna som är av särskild relevans för PO:s be­dömning.

I avsnitt 7: Kaj Linna om affären med bröderna som publicerades den 24 oktober behandlar tidningen delar av Kaj Linnas bok.

I ingressen anges: ” ’En berättelse om att ha sanningen som drivkraft’, står det på omslaget till Kaj Linnas nyutgivna bok. Det finns passager i boken som balan­serar hårfint på den utfästelsen.”

I en del av artikeln anges att Kaj Linnas uppgifter i boken om hur mycket han och Bertil fick betalt för kassaskåpet inte stämmer.

Tidningen skriver även om hur Kaj Linna i sin bok beskriver att han på väg från Kalamark märker att de hade glömt några brickor, och att Bertil har sagt att han skulle åka dit med dem.

Tidningen skriver sedan: ”Men det märkliga är att den bristen, avsaknaden av två brickor, står noterat redan på det kvitto som Kaj Linna och Bertil hade lämnat kvar i huset innan de vinkade adjö och lämnade gården.”

(…)

”Och för att sätta fast brickor på gångjärnen till ett kassaskåp krävs naturligtvis att dörren måste öppnas, med potentiell full möjlig exponering av eventuellt innehåll i skåpet.”

Tidningen skriver också att Kaj Linna i boken hade glömt bort – ”i den övrigt detaljrika berättelsen” – att berätta om att han mot sitt nekande var dömd för en kassaskåpsstöt tillsammans med Nils.

Dagen efter, den 25 oktober, publiceras Avsnitt 8 a: Linna skildrar bröderna som skattefifflare. Artikeln handlar om Kaj Linnas uppgifter i boken. PT skriver i ingressen att Kaj Linna beskriver bröderna ”som skattefifflare, bejakare av ljus­skygga affärer. PT:s granskning här under ger en helt annan bild av brödernas affärsmoral.

Samma dag publiceras Avsnitt 8 b: Sanningen om brödernas affärsverksam­het. I artikeln står det att Kaj Linna har bidragit till att sprida bilden om bröder­nas böjelser för momsskattefiffel. Tidningen hänvisar till PT:s artikel om hur Kaj Linna framställer bröderna i sin nya bok och i uttalanden i tv-intervjuer. Artikeln handlar vidare om att PT:s granskning visar att den bilden inte är sann.

Artikeln avslutas med orden ”Det finns med andra ord två väsensskilda versio­ner som beskriver A och B:s etik och affärsmoral.”

Uppgifterna som har lyfts fram ovan i avsnitt 7–8 b innebär kritik mot Kaj Linna genom att tidningen ifrågasätter sanningshalten i vad han har berättat om. Detta måste ses i kontexten av att Kaj Linna efter resning har frikänts från allvarlig brottslighet.

Uppgifterna som ifrågasätter om han är sanningsenlig om vissa delar av händel­seförloppet, som har direkt koppling till brotten han tidigare var dömd för, är av sådan art att han har haft rätt till ett bemötande. Att han har skrivit en bok om händelserna innebär inte någon annan bedömning.

I Avsnitt 13: Kaj Linna: Nils är inblandad i mordet som publicerades den 8 november får Kaj Linna bemöta PT:s nya uppgifter.

Det är bra att tidningen har låtit Kaj Linna bemöta uppgifterna. Innehållet i av­snitt 13 och hur tidningen har valt att presentera Kaj Linnas bemötande i artikeln ger inget skäl för klander. Det ingår inte i PO:s uppdrag att granska hur journa­lister agerar i sin yrkesroll då detta är en fråga om yrkesetik. Det är alltså inte av­görande om Kaj Linna har uppfattat det längre samtalet med journalisten som en intervju eller inte.

Kaj Linna ringde tidningen samma dag som avsnitt 8 a och b publicerades och framförde synpunkter på innehållet. Trots detta publicerades ett bemötande i av­snitt 13 först ca två veckor efter publiceringen av avsnitt 7–8 b. PO noterar också att tidningen däremellan har publicerat fyra andra artiklar (avsnitt 9–12).

I vart fall när Kaj Linna kontaktade tidningen i samband med att avsnitt 8 a och b publicerats borde tidningen skyndsamt ha publicerat ett bemötande. Att han har fått bemöta uppgifterna i avsnitt 13 läker inte publicitetsskadan.

Sammanfattningsvis finner jag att Kaj Linna inte givits möjlighet att bemöta upp­gifterna i avsnitt 7–8 b i samband med att de publicerades. Därmed har han drab­bats av en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör tidningen klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Pressens Opinionsnämnd klandrar Vi i Solna/Direktpress – publicerade känsliga uppgifter
nwt.se klandras för artikel om twittrande politiker