Och så hamnade PO i tingsrätten. Ja, som vittne, inte som åtalad.

Målet gäller grovt förtal och svarande är Aftonbladet. Den inledande förhandling jag var kallad till hade som enda syfte att slå fast vem som var utgivare när den aktuella artikeln publicerades.

Men låt mig ta det från början.

2016 publicerade Aftonbladet en artikel om ett rättsfall där en läkare 2015 dömdes för att ha sexuellt ofredat en städerska i sitt hem. Han ska ha uppträtt naken och utmanande i närheten av henne medan hon arbetade. Tidningen redogjorde för de generande detaljer som framkommit i rätten. 

I rätten förklarade han sig med att han har fått två diagnoser, som kan göra att han uppträder olämpligt. Tidningen redovisade vilka diagnoser det rörde sig om och publicerade såväl en text på nätet som ett videoklipp. I rubriken användes begreppet ”falsk läkarlegitimation” – och det är där och då allt rullar i gång.

Läkaren PO-anmälde Aftonbladet, vilket ledde till en fällning i Pressens Opinionsnämnd. I mitt beslut skriver jag att han får tåla de generande detaljerna. De har ett allmänintresse mot bakgrund av att läkaryrkets karaktär; ett förtroendeyrke. Fällningen baserades på redovisandet av diagnoserna – mycket integritetskänsligt – och det felaktiga påståendet att han skulle ha förfalskat sin legitimation. Detta kombinerat med att han via detaljerna i texten var identifierad för en betydande krets.

Efter fällningen har läkaren stämt tidningen för grovt förtal. Enligt hans advokat kan det bli huvudförhandling i vår. Målet reser flera intressanta principfrågor.

Vilken vikt har en fällning i PON i en rättegång? I mina ögon väger den ganska lätt. En juridisk bedömning bygger på hårda fakta: är handlingen ett brott mot lag och är den bevisad? En etisk bedömning är mycket mjukare och ska till exempel väga in frågor som allmänintresse och hur utpekad den berörde är.

Mycket intressant är även frånvaron av bevis. Aftonbladet har gjort om de felaktiga rubrikerna, och enligt tidningen sparas inte den gamla versionen vid en uppdatering. Den felaktiga rubriken kan alltså inte visas upp i rätten.

Inte heller jag såg den. I samband med anmälan till oss hann emellertid en handläggare på vårt kansli se den felaktiga rubriken till videoklippet och gjorde en tjänsteanteckning. Det räckte för en fällning. Men räcker det för tingsrätten att en handläggare hos PO sett rubriken, när den nu tycks ha gått upp i rök?

Och får verkligen Aftonbladet strunta i att spara gamla versioner?

Jag återkommer.

(Journalisten den 20 december 2018)

Webbsända etikmöten inget för PON
Publiceringarna gjorde metoo en otjänst